Sommaren har börjat

(Bilderna ovan: Första är bara för att visa att det blev en liten roadtrip, först norrut, sedan söderut och slutligen norrut igen. Andra är på en än så länge mycket blek Fredrik efter premiärdoppet och sista två är från mitt "eget" ställe (som jag garanterat kommer återvända till). Så otroligt perfekt med mopeden en dag som idag.)

Ja, nu är det officiellt. Sommaren är här. Fredrik har tagit säsongens första bad. Och andra. Och tredje. I två olika sjöar.

Årets varmaste dag har det varit idag. Säkert över 25 grader i skuggan och nästan soligt hela tiden. Sköna svalkande vindar. En helt perfekt sommardag. Jag tog min trusty moped och bestämde mig för att söka upp ett ställe där jag fick vara ifred, där jag kunde vara säker på att inga andra skulle vara. Jag körde igenom Öjaby och tog sedan den mysiga Helgövägen bort mot Helgö, där jag hade tänkt hitta nåt avskilt ställe. Men redan på väg ut, precis innan Lunnaby, öppnade sig värsta sommarängarna med maskrosor, tallar och björkar, precis nere vid Helgasjön. Jag lämnade grusvägen och körde genom en hage och hittade sedan det perfekta stället där jag kunde slå upp min stol. Bland det första jag gjorde var att ta premiärdoppet. Vattnet var förvånande varmt och dessutom klart. Bottnen sandig - perfekt. Så jag tog en simtur och kände mig bara fullkomligt jäkla lycklig, så där lycklig att leenden inte är tillräckliga utan man måste börja skratta högt för sig själv. Det är i de lägena det är bra att vara långt från närmaste människa... =)

Efter nästan ett par timmar på denna extremt lugna plats, endast besökt av någon enstaka sjöfågel och två bilar samt några cyklar som passerade på avstånd, ringde Allyson från Tävelsås och tyckte jag skulle joina henne, Kalle och Weronica där. Så jag körde dit och solade och badade ännu mer. Det var mest barnfamiljer där, lite som i Sandsbro. Ännu varmare i vattnet dessutom.

Helt supernöjd med den här dagen. Avslutar med en bild på en av mina mycket få besökare:

I'm stupid

Undrar när jag ska lära mig. För ett par veckor sedan i Göteborg glömde jag både min jacka och min mobiltelefon på en pub och det var ren tur att någon ärlig person hade lämnat in grejerna. Ikväll gick jag hela vägen från Stallarna till min lägenhet (för er som inte vet är det ungefär 5 km) för att upptäcka att jag hade glömt min jacka hos Weronica, och i jackan låg mina lägenhetsnycklar. Relativt fucking frustrerande känsla att stå utanför sin lägenhet och inte komma in. Reservnycklar finns hos Tobias (är i Göteborg över helgen) och Camilla (inte en chans att jag ringer och väcker henne). Så jag fick snällt ta mig tillbaka till campus igen, mitt i natten. Men jag insåg att jag inte ville gå en mil, så jag tog en taxi - campus tur och retur. Det gick på 205 kr vilket i och för sig inte var så fruktansvärt farligt men ändå en otroligt onödig kostnad.

Och detta är inget nytt fenomen heller. I hela mitt liv har jag glömt saker överallt - speciellt kameror. Jag vet inte hur många kameror jag har slarvat bort. Senaste gången (förutom i Gbg alltså) var på campus i höstas då jag blev av med min förra digitalkamera på en fest. Man kan tycka att jag borde lära mig av mina ganska kostsamma misstag... but no.

Gensnöre

Genrepet blev ett gensnöre. Inte bra. Jag skulle göra samma sak som förra året hade jag tänkt mig - springa 10 varv på en skogsslinga som är 2 174 meter lång (nej, jag är inte riktigt så stor nörd att jag själv har mätt upp den, det står på skyltarna). Förra året gick det bra men idag var det diverse problem. För det första var det 21-22 grader varmt och soligt vilket inte är idealiskt när man ska springa långt. Dessutom fick jag skoskav (trots ordentlig plåstring), min hud gjorde ont under foten och det var ett par andra saker som också bidrog till att jag beslutade mig för att lägga ner efter fem varv. Visst, jag fick nästan 11 km löpning i benen och det var väl bra. Och det kändes bra i benen. Så om bara vädret blir bättre (dvs. svalare och molnigare) och jag lyckas plåstra mig ordentligt tror jag att jag har all chans att lyckas nästa lördag.

Ikväll är det körövning enbart för killarna vilket låter halvkul. Så jag sticker nog i halvtid för att joina Tessans quiz-lag på Harrys. Har aldrig varit med på det tidigare men har hört att det ska vara kul. Musikfrågesport kan ju inte vara fel.

Imorgon blir det fest på campus och utgång på Stallarna. Helgen är (nästan) här!

Ett brev på posten

Formen är här. Den kom sent i år men den kom. Växjöloppet gick som sagt över förväntan i torsdags, och idag slog jag nytt personligt rekord på elljusspåret när vi körde tempotest med VOK. Rundan är nästan 5 km och jag slog mitt rekord från förra året med 19 sekunder vilket var en glad överraskning. Nu ser allting väldigt ljust ut inför Göteborgsvarvet den 17 maj. Nice!

Rest your eyes

Hur lyckades jag missa att upptäcka Azure Ray i sju år? Helt ofattbart med tanke på hur helt fantastiska de är/var. Först älskade jag Sleep, sedan November, därefter avgudade jag Rise och nu lyssnar jag på Rest your eyes på repeat. Så otroligt vackert. Klicka på länken (rubriken till det här inlägget) för att höra ett 30-sekundersklipp. Och läs texten:

You said to write you a song
So here, this is for you
Now as you toss through those lonely nights
Just know there is someone thinking of you
Everyone is waiting for the timing to be right
And we hope it's coming soon
So just rest your eyes and then...
You'll be in love again
We talked and the moon was bright
Your words were glowing as they drifted out of sight
But now the change of the seasons sets in and nothing, nothing feels just right
We fear these nights and then we compromise
Yeah, but morning always comes
So just rest your eyes and then... You'll be in love again

Popadelica retrospekt

Calle och ett par killar från Göteborg som vi tog en öl med i öltältet.

Lasse Lindh fick en hel del tonårsflickors hjärtan att gå sönder, precis som väntat.

Kristallkronor i ett träd - sånt gillar vi.

Min nya fina Popadelica-pin. =)

Jag har intagit ryggläge i väntan på insläpp till Lasse Lindh-konserten.

Linus väntar vid samma ställe vid samma tillfälle.

Fantastiska The Deer Tracks!

Här hjälper vi en av medlemmarna i The Munich Soccer Choir över publikhavet under The Hidden Cameras-konserten.

Jag lyfte med en hand och tog kort med den andra. =)

Öltältet.

Under Lasse Lindhs konsert såg man många händer formas till hjärtan.

Så var vi då hemma från Popadelica i Jönköping. Jag är sliten.

Vi kom iväg från Växjö för sent igår eftermiddag, knappt två timmar innan första konserten skulle börja. Linus fick sitta i vad som måste vara det minsta baksätet som någonsin existerat. Calle och jag hade det desto bättre därframme men på grund av en massa veligt folk på vägarna var jag konstant frustrerad över att vi kanske inte skulle hinna i tid till första konserten (Hans Appelqvist, som jag verkligen ville se). Vi rullade slutligen in på parkeringen till Hotel Formule 1 vid 14.50 och fick av ett par tjejer utanför hotellet reda på att det skulle ta ungefär 30-40 minuter att gå till Folkets Park i Huskvarna. Detta var givetvis inte acceptabelt eftersom vi behövde checka in på hotellet etc. innan vi var redo att sticka. Efter två telefonsamtal till två olika nummerupplysningar fick vi slutligen tag i en taxi som kunde vara hos oss sex minuter senare. Bilen kördes av en snubbe som tydligen hade fått slänga sig ur duschen och snabbt dra på sig kläderna för att hinna plocka upp oss (jag sa till telefonisten att vi hade bråttom och lät nog rätt ordentligt stressad). Väl i taxin insåg vi att de där 30-40 minuterna var en ren gissning, för det tog ungefär tre minuter dit med taxi. Men skit samma - klockan 15.25 hade vi löst in våra biljetter och fått på oss festivalarmbanden. Vi skyndade oss till Rotumlan för första konserten (vilken var intressant och mycket udda men ändå lite av en besvikelse).

Därefter följde 13 timmar (ja, 13) med så gott som enbart konserter. Jag såg hela eller delar av 14 konserter, och då missade vi ändå Trummor & Orgel feat. Ebbot på grund av att Cult of Luna hade dragit över med en halvtimme och vi ville hinna till SoKo. Det fantastiska är att ingen av konserterna faktiskt var dåliga - visst, Kristian Anttila var väl lite väl sövande och menlöst, 64revolt var lite av en axelryckning... men vi bjöds på många positiva överraskningar istället. De bästa konserterna enligt mig var The Deer Tracks (underbar electronica från ett band som nästan verkade spela sin första konsert), Loney, dear (ersättarna till KoC... men faktiskt en positiv överraskning, lugnt och skönt), Alice in Videoland (så poppigt att man bara tvingades ryckas med), bikeman (stillsam, nästan sövande men väldigt vacker electronica), Lasse Lindh (inte riktigt min grej annars, men det var en riktigt bra konsert), SoKo (udda och på gränsen till övernaivt men ändå coolt)... och så den absoluta höjdpunkten The Hidden Cameras, den kanadensiska jättegruppen som kvällen till ära hade med sig The Munich Soccer Choir. Musiken var grym (det visste jag sedan innan, har lyssnat på dem i flera år) men framför allt var det scenshowen som var helt sjukt cool. Bandmedlemmar slängdes ut i publiken så att vi fick bära dem över publikhavet, fotbollskören attackerade och "dödade" bandet och tog över konserten, publiken uppmanades göra rörelser som en del av konserten... och så vidare, och så vidare.

Klockan halv tre gick vi trötta men ganska upprymda ut från Teaterladan och promenerade tillbaka till hotellet. Efter några timmars sömn på hotellet körde vi hem till Växjö igen och i eftermiddag har jag suttit och spelat GTA med Fredde. Nu är jag ganska slut och förutom att jag har tvätt att vika och lektioner att planera ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen. Kanske kommer Tessan över och ser på The Office.

Och det där var det längsta blogginlägget jag någonsin gjort. =)

Spring i benen

Det gick oväntat bra på Växjöloppet idag. Sprang in på nästan exakt samma tid som förra året, lite under 43. Hade jag bara tränat en gång till i veckan de senaste månaderna borde jag kunna springa betydligt fortare än så. Men det är inte värt det. Så kul är det verkligen inte. Roger förbättrade sig med nästan fem minuter mot förra året, och Tobias och Emma var också duktiga och sprang 4,5 km.

Ikväll har jag återigen skrattat så jag fick ont i magen. Pictionary framkallar nästan alltid attacker.

Imorgon fest och Stallarna, på lördag Popadelica i Jönköping!