Det som göms i snö...

Gud vet hur många digitalkameror jag antingen slarvat bort eller förstört de senaste åren. Men ibland händer det oväntade saker! Idag, när jag som bäst höll på att rensa bland jackorna i min garderob (för att förbereda för en mycket välbehövd makeover i min hall), kände jag något hårt och platt i bröstfickan på en jacka jag inte använt på nästan ett år. Min förra (eller förrförra, jag vet inte) kamera! Jag vet ännu inte om den funkar, för batteriet var helt urladdat, men på minneskortet fanns massor av bilder jag hade glömt att jag hade tagit.

Joy!

TV-seriefeber

När det sista avsnittet av Lost gick i slutet av våren kände jag att det inte fanns så mycket att se fram emot i TV-serieväg förutom nya säsonger av The Simpsons, South Park, 90210 och The Office. Men den senaste veckan har jag, tack vare Fredde, upptäckt Curb your Enthusiasm, eller Simma lugnt, Larry! som den heter i Sverige (...). Jag har märkt att det inte är en serie man sitter och skrattar högt åt, utan mer en mix av Seinfeld och The Office, med inslag av Fawlty Towers, men utan den där slapstick-karaktären. Dialogen är till stor del improviserad och Larry David hamnar konstant i helt sjuka situationer på grund av sin egen idioti.

Jag ska också ge Mad Men en chans, nu när den har vunnit en Emmy för bästa dramaserie tre år i rad. Och i dag såg jag att Solsidan vann bästa TV-serie på Kristallen-galan, så det får bli att ge även den serien en chans. Tidigare har jag försökt tycka om The Wire, den där serien som ska vara den bästa någonsin, men jag tycker den är hur tråkig som helst. Jag ska också ge Six Feet Under en chans till men jag fastnade inte riktigt för de första avsnitten.

Renoveringsfeber

Nu är det igång på allvar. Mamma, pappa och jag har hållit på sedan kl 17 i eftermiddags (med paus för fotbollen) med att lägga golv i sovrummet. Vi är klara till typ 80 % och fortsätter i morgon. Det kommer bli jättefint och det kändes som en stor lättnad när jag började inse det efter att vi hade lagt en knapp meter på bredden. I morgon tar vi nya tag och då ska golvet läggas klart, väggarna målas ett par gånger, lister sättas fast och lite annat. Förhoppningsvis är allt klart till söndag och då kommer mitt sovrum att vara så mycket finare än innan. Att mitt sovrum ligger placerat så att de flesta besökare inte ens lägger märke till det är av mindre betydelse.

Hallen och vardagsrummet följer senare under hösten.

Varför jag är som jag är

Vissa har undrat hur jag så lätt kan somna när jag går på bio eller sitter och ser på TV. Jag är nu övertygad om att jag har en förklaring som har funnits framför mig hela tiden:

Det sitter i generna!

Pappa är här och hjälper mig med det förberedande arbetet inför renoveringen av mitt sovrum i helgen (det första av tre rum i lägenheten som ska fixas). Nu sitter han i soffan och sover framför TV:n. Och när jag tänker på saken är det alltid samma mönster varje gång jag är hemma hos mina föräldrar: framåt 19.30 (!!!) börjar det bli problem för både mamma och pappa, och någon timme senare är det MYCKET mer regel än undantag att båda sitter och sover. Men inte går de och lägger sig. Nejdå. Förr eller senare vaknar de och då ska det plockas fram fika. Sockret och koffeinet kör igång en andra andning, men någon kvart senare börjar de andas tungt igen och ögonlocken stängs. Själv är jag då oftast vaken men jag får bara anta att jag också blir likadan när jag blir äldre.

Elegans

Behagfullhet, charm, elegans. Det är vad ordet grace betyder. Tyvärr är Växjös nattklubb Grace långt ifrån samtliga av de idealen. Inte för att det spelar någon roll eller är någon överraskning - jag har upplevt det förut. Men det är ändå lite fascinerande att den här stadens "hetaste" ställe kan vara så dekadent.

Då undrar man kanske varför man frivilligt betalar 100 kr för att få tillgång till all denna storslagenhet. Jag har inget bättre svar än att det ibland kan ligga ett stort värde i att foga sig efter andras viljor.

Hon går nu

Nina Ramsbys fina sång "Hon går nu" som är så mycket natt:

Ska du gå nu?
Är det dags nu?
Så du tror inte jag har märkt
att du vill bort nu?

Har du önskat
att du inte fann mig?
Kan det vara så lätt att gå
härifrån nu?

Allt jag känner gör så ont, för
det är henne som
du vill vara nära
som du en gång var med mig
(Lova mig att du blir kvar hos mig)

Ska hon gå nu?
Är det dags nu?
Så hon tror inte jag har märkt
att hon vill bort nu?

Har hon önskat
att hon inte fann mig?
Kan det vara så lätt att gå
härifrån nu?

Allt jag känner gör så ont för
det är henne som
hon vill vara nära
som hon en gång var med mig
(Lova mig att hon blir kvar hos mig)

This is the life

Går upp på morgonen, lite groggy av Propavan.
Slår sönder en av mina Höganäs-tallrikar.
Mår skit.
Kommer för sent till föreläsningen på jobbet, får gå och hämta en stol i matsalen.
Känner att jag inte pallar ingå i en grupp och bestämmer mig för att inte delta i dag nummer 2 av "Lär dig tillverka en visp av en tallgren och andra roliga aktiviteter för spädbarn".
Planerna ändras för kvällen...
Sticker och springer en lång runda i regn efter jobbet (dagens ljuspunkt).
Hänger framför TV och dator och går och lägger mig lite efter 23.