Säg det i toner #4

minns oss på balkongen i förortskvällens ljus / omgivna av människor med plastglas och skratt emellan husen / och jag tänkte: "bara ett tecken nu, en blick är allt som krävs för att jag ska släppa allt"

Edith Söderström - En hemlighet - 2005
Lyssna i Spotify

Bara så väldigt, väldigt fint och så plågsamt längtande.

Säg det i toner #3

do you come / together ever with him? / is he dark enough / enough to see your light? / do you brush your teeth before you kiss? / do you miss my smell? / is he bold enough to take you on? / do you feel like you belong? / does he drive you wild / or just mildly free? / what about me?

Damien Rice - Accidental babies - 2006
Lyssna i Spotify

Lyckligtvis har jag sällan känt riktigt den här typen av frustration i mitt liv - den är väl bland de värsta som finns, antar jag - men Damien Rice har en förmåga att trycka fram vartenda uns av känsla som finns från varje situation. Så hemskt och så vackert.

Säg det i toner #2

coincidence makes sense / only with you / you don't have to speak / I feel / emotional landscapes / they puzzle me / the riddle gets solved / and you push me up to this: state of emergency / how beautiful to be!

Björk - Jóga - 1997
Lyssna i Spotify

Tanken på att någon kan pressa en annan person till ett "state of emergency" genom att enbart vara underbar... en vulkan som får ett utbrott... det är så perfekt skrivet.

Säg det i toner #1

Weehoo! Dags att introducera min andra följetong här på bloggen efter den ännu bara delvis färdigställda diktserien som jag lade upp för ett tag sen (och som säkert kommer att återupptas när jag orkar):

Säg det i toner!

Vad kan nu detta tänkas vara? Jo, tanken slog mig att det finns ungefär en miljon böcker med citat från kända författare, men oftast är då citaten plockade från prosa eller poesi. Så nu blir det bevingade ord från musikvärlden, och det är ingen annan än jag som enväldigt bestämmer vilka som får vara med. De enkla kriterierna som måste uppfyllas är att det ska vara små stycken av låttexter som på ett eller annat sätt har berört mig starkt (oavsett graden av banalitet) och som i de flesta fall fortfarande gör det. Citaten kommer att presenteras helt utan rangordning.

Without further ado...

Someday, we'll leave this town / It wears us down / We'll leave somehow / All its harm and all its charm / Oh someday

Låt: "Someday"
Framförs av: Ash
Årtal: 2001
Lyssna i Spotify

Motivering:
Jag har alltid varit förtjust i tanken att bara lämna sin vardag bakom sig och på något sätt påbörja ett äventyr. Därför är det inte märkligt att jag älskade Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio, Narnia och Momo när jag var liten. Senare blev det mer vuxen fantasy och inom musikvärlden fastnade jag för artister och grupper som flydde från den grå vardagen: Enya, Mike Oldfield, "Let's go away for awhile" (Beach Boys), Adiemus och en hel del klassisk musik. Jag skrev berättelser och dikter om att glömma bort den här världen en stund och jag gick/går rakt ut i skogen eller utforskade/utforskar nya städer för att leta efter något. "Someday" av Ash handlar kanske mest om att bo i en stad man har börjat tröttna på (något jag i och för sig i högsta grad kan relatera till) men låter också drömsk och full av hopp.

Back on the street

New shoes! Jag tror jag har fått en släng av Leo Johnson-sjukan faktiskt. På drygt en vecka har jag köpt fyra nya par skor - vet inte riktigt vad som pågår. Idag greppade jag tag i sista halmstrået för att rädda min start i Varvet om 19 dagar. Gick till Runners' Store nere på Norrgatan och körde en riktigt ordentlig analys av mina fötter och mitt steg. Det visade sig att jag har ganska kraftig pronation, något som faktiskt var en nyhet för mig. Så efter att ha hoppat av och på löpbandet ett antal gånger och testat ett antal par olika skor blev det till slut ett par snygga gröna Karhu Strong Fulcrum Ride:

Fick en ordentlig rabatt på dem så priset blev bara ganska högt, ungefär på den nivå jag hade förväntat mig men det verkar som om det här är ett par riktigt bra skor. Tog en tur på ungefär 9 km ikväll och kände inget av hälarna. WINNING!!! Så nu är jag back on track för Göteborg och nästa steg är att öka på distansen.

Grannen ovanför fick precis en rätt ordentlig orgasm. Vet inte hur många gånger jag har hört dem (jag tror åtminstone det är en tjej involverad också) ha sex de senaste veckorna. Störs inte ett dugg av det, det är ju kul för dem och lite underhållning för oss andra i huset samtidigt! :)

Nu är det läggdags för mig. Jag sover ensam men det är helt OK det också! Aw rite... see you later, google translator.

Inte Hanna!!!

Hanna Ljungberg kan inte åka ut ju! Ååå... blev jag besviken. Bara för att hon är dålig på att kasta pil och för att hon blev utmobbad i spikandet och för att hon valde fel motståndare i nattduellen så... ja ja, OK då. Hon var väl sämst idag då. Men totalt sett är hon och Stenis överlägsna. Me no like! Men ännu en vecka fick jag njuta lite av musikvalet - i det här programmet spelades både Belle & Sebastian och Oskar Linnros. Tack för det, SVT!

Som jag skrev igår är det verkligen osäkert vad som händer framöver. Jag har sökt jobb i olika städer, på olika skolor... och allt skulle kunna sluta med att jag blir kvar i Växjö och allt rullar på. Trygghet, ett bra jobb, bra lägenhet... whatever, men också ett rätt ordentligt antiklimax. Och får jag ett jobb någon annanstans kan det bli i en stad jag antingen faller handlöst för eller vantrivs i, eller kan det bli på en skola där jag längtar efter att gå till jobbet varje dag eller hatar allt och alla. Eller också blir allting mittemellan. Det här resonemanget kan tas hur långt som helst och det låter säkert helt meningslöst, men min poäng är att jag känner mig som på ett gungfly. Jag vippar på en bräda, jag spelar på rött/svart i roulette - och just när det gäller såna här grundläggande trygghetssaker i mitt liv tror jag knappt jag varit med om nåt liknande sedan... sedan jag flyttade hemifrån! Då skulle jag också bryta upp, starta ett helt nytt liv... men nu har det gått många år sen dess.

Men det är dags nu.

Hur många risker har jag tagit i mitt liv egentligen? Man kan inte bara glida på en våg hur länge som helst. Nu kom jag att tänka på en gång när jag inte gjorde det som min inre röst sa till mig. Resultatet blev att något som kunde ha gjort många saker annorlunda aldrig hände. Det hade inget med jobb att göra men principen är densamma. Vem vill sitta som gammal och ångra att man inte tog fler risker?

Jesus

Inga direkta trötthetsattacker föll över mig igår, men jag gick runt och var lagom seg efter den tidiga morgonen. Men det var det självklart värt. Trevlig bilfärd ner, mysig jättebrunch på Långa Bryggan i Bjärred med Fredde, hans brorsa och några till, och eftermiddagen spenderade vi sedan på lite olika affärer. Köpte nya skor, ny luvjacka och lite sånt.

Var på Linas fest igår inne vid Triangeln. Riktigt trevligt - vi satt och körde 80-talsfrågesport och jag drack vitt vin blandat med cider. Så fin lägenhet och så bra läge - så vill jag också bo. På vägen hem råkade jag liksom sparka sönder en glasflaska precis när det rullade fram en polisbil. Jag fick underdånigt be om ursäkt och plocka upp alla skärvor. Inte alls pinsamt. När vi gick genom Jesusparken pågick någon form av hippiefestival och Malmö var underbart. Nu ska WINNING och jag dra ut på några visningar och se om vi hittar nåt. I eftermiddag ska vi en sväng på Therese födelsedagsfirande och framåt tidig kväll antar jag att jag lunkar bort till Triangeln och tar tåget tillbaka.

Vad som händer framöver är mer osäkert än någonsin. Det är spännande och ovisst men nästan på gränsen till frustrerande. Rent potentiellt skulle alltings slutresultat kunna bli fullkomligt fantastiskt men det finns även farhågor om det motsatta.