Into the night

Klockan är snart midnatt och det är 21 grader varmt utomhus. Det är först nu det börjar bli skönt. Jag har öppnat alla fönster till max och jag känner äntligen att det börjar bli vettig temperatur i lägenheten. Tror inte det blir att jag sover på balkongen i natt, med andra ord. Funkar nog här inne om fönstren är öppna.

Natten är märklig - svalkan, tystnaden och mörkret gör den sällsamt skön... men sömnkrångel hyvlar praktiskt taget av fördelarna vid hälen.

Imorgon Östra Karup igen. En dag till med jättevarmt, klibbigt väder (fast det har varit skönt vid havet nu de senaste dagarna) får jag stå ut med, sen ska det bli lite skönare. Jag både känner för att åka hem och inte. Precis som förra helgen vill jag givetvis inte sitta här i Växjö och inte göra nåt, men samtidigt vet jag inte hur motiverad jag är till att vara jättesocial hela helgen - det kommer att vara folk precis överallt runt mig. Men men... jag antar att det bara är bra att ha det flängigt och småstressigt när man har lätt att annars fördjupa sig i delvis onödiga tankar.

Flashing lights

OK, det här inlägget ska inte handla om Kanye Wests låt Flashing lights, som annars är en av de bästa låtarna det senaste året.

Istället ska jag spy lite galla över att trafikljusen i den här stan (och förmodligen i andra städer också) inte är anpassade efter mopeder. Det händer alldeles för ofta att jag kommer till en korsning och får rött, och sen blir det liksom inte grönt igen. Bilar som kommer från motsatt riktning får grönt, men jag får stå kvar. Speciellt ofta händer det i korsningen vid campus (Teleborgsvägen/Torparvägen) och vid simhallen. Ibland måste man köra mot rött för annars får man stå där tills det kommer en annan bil som är på väg åt samma håll. Och det kan ju ta ett antal minuter ibland.

Det här irriterar mig inte riktigt lika mycket som det låter, men jag blir ändå lite pissed mellan varven. Tillräckligt för att vara en reflektion kolon.

Shit vad jag sög

Spelade min första tennismatch sen förra sommaren ikväll. Totalt nollad. Jag har verkligen tappat nästan alla mina kvaliteter som jag åtminstone delvis hade när jag tog tennislektioner på högstadiet. Jag hade en vass serve när den satt, en ganska farlig topspin-forehand och långa jobbiga grundslag ibland. Ikväll var det enbart serven som fungerade. Så fort jag försökte trycka in ett grundslag blev det katastrof. På forehand-sidan kan man nästan bara spela topspin eller flackt. Topspinen funkade inte alls - jag träffade övre ramen och fick in typ ett enda slag på hela matchen. De flacka slagen slutade oftast långt bakom baslinjen eller blev så tama att Peter fick alla möjligheter i världen att döda. Min backhand ska vi inte ens snacka om. Den har alltid varit min akilleshäl och den var fullkomligt usel ikväll. Jag försökte mig inte ens på en topspin-backhand för jag kände att det var totalt omöjligt. Och slicarna satt ungefär en gång av fyra.

Som tur är var Peter också väldigt ringrostig. Det slutade med en tajt seger för honom med 7-6, helt rättvist. Måste verkligen försöka spela lite mer regelbundet, för jag har egentligen känslan för själva sporten. Jag vet hur det ska göras men jag har ingen säkerhet alls.

Ganska duktig

När det nu äntligen tillfälligt blev lite molnigare och svalare väder passade jag på att göra något jag borde gjort för länge sedan: rensa i garderoben. Jag gick in med inställningen att jag skulle vara redo att "kill my darlings", för hur många darlings kan man egentligen ha när lådor och hängare håller på att falla ihop av trycket från kläder som i vissa fall är från min gymnasietid liksom?

Slutresultatet av rensningen blev givetvis sämre än vad jag hade hoppats på, men detta lyckades jag ändå göra mig av med:

11 tjocka tröjor
19 t-shirts/pikétröjor
1 par shorts
1 par mysbyxor
2 byxor
3 skjortor

Nu lär man väl få köra allt genom pappafiltret och sen resten får gå till fattiga människor nånstans. Jag måste erkänna att det skulle vara coolt att se bilder från något barnhem i Rumänien där nån unge går runt med min Pet Shop Boys-t-shirt från typ 94.

Sommardag

Var vid sjön med Camilla idag. Riktigt skönt. Vi höll oss ganska mycket i skuggan. På kvällen stack Calle och jag och badade också. Senare var jag på bio med Tessan men sov bort det mesta... =)

Det senaste dygnet har jag sett två förvirrade fjärilar flyga runt i min lägenhet - inte så konstigt med tanke på att jag har alla fönster och dörrar öppna på vid gavel, jag hatar den här stillastående värmen. Jag har lyckats fånga båda två och släppa ut dem i friska luften. Det kändes som om jag hade skadat vingen på den första, men den flög iväg som om den klarade sig utan nån skada. Skönt. Dagens goda gärningar! :)

Kryssningen... jodå...

Vid sitter här mitt i smeten i C-View Bar på däck 10. Sanslöst drag.

Jag och Toby på soldäck.

Hela besättningen samlad.

Kvällstimmarna på soldäck var otroligt sköna.

Shake your face skapade detta vackra ansikte.

Solnedgångarna var inte helt fel.

Jag kanske skulle skriva nåt om själva kryssningen också. Det var allt som allt en kul helg och vi hade helt sanslöst väder. OK, lite väl varmt för mig kanske, speciellt för att gå runt i Kiel, men det finns inget man inte kan bota med en kall öl och luftkonditionerade hytter! Det kändes som om det var ganska hyfsat med folk på båten åt båda håll, men det var väääldigt glest med folk i barerna på kvällarna. Och det spelar liksom nästan ingen roll hur lättroad man är, och hur kul man har tillsammans, om det är 30 pers på ett ställe som rymmer kanske det tiodubbla. Så det var faktiskt riktigt synd. Andra kvällen hittade vi en riktigt mysig bar framme i fören, med sköna soffor/fåtöljer och bokhyllor på väggarna. Vi passerade under Stora Bält-bron vid 23.30 och ett par timmar innan det hade jag sett den fullkomligt magiska solnedgången jag gjorde ett tamt försök att beskriva tidigare.

I Kiel gjorde jag av med alldeles för mycket pengar på ett par jackor, ett par jeans och lite annat. Jag vet inte vad som har hänt mig - jag tycker det är riktigt kul att gå i klädesaffärer nu för tiden - förutsatt att det inte är tråkaffärer som Dressmann eller Brothers.

Rapport från en brinnande västhorisont

På vägen tillbaka från Kiel till Göteborg, ute på havet, minuterna innan solnedgången:

Solens strålar - verkligen som av guld. Bildar en bred bana som fladdrar i takt med vågorna. Vågorna ja... inte likadana någonsin. Mörka, rullande, skiftande... vattnet mörkblått, mörkgrönt, ibland nästan nattsvart. Vitt skum här och var på topparna...

Västerhimlen blir först gul, sedan orange, sedan lysande rosa. Solen sjunker till slut bortom den avlägsna ön där några långsamt snurrande vindkraftverk samsas med ett ensamt fyrtorn som brinner med en vitgul låga på toppen.

Och sedan... tillbaka till verkligheten.