Har spelat Fable III hela dagen idag igen. OK, inte riktigt hela. Jag har också varit och jagat en snygg, lång, billig parka med fluffig krage. Jag kom hem med en annan jacka, tre t-shirts och ett par shorts. Grand Samarkand börjar faktiskt bli rättså nice nu. Jezz är en ny affär som riktar sig till män, huvudsakligen aningen äldre än Jack & Jones-målgruppen men också yngre än Dressman-diton. Helt OK. Och nu har även Subway öppnat där uppe. Stabilt.
Det har varit en skön helg men samtidigt känner jag inte för att vara så här osocial en hel helg egentligen. Får hoppas att det inte blir en tradition.
Helgens, kanske månadens, bästa Youtube-klipp är en av de många remixerna av den nya hiten Laserturken från Rosengård.
Originalet från norsk tv:
http://www.youtube.com/watch?v=7Jrc4l46t0c
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
My nothing day
STORA SPOILERS OM FABLE III NEDAN!
Jag har haft en traditionellt galen TV-spelsdag idag. Jag vet inte när jag senast spelade ett och samma spel i så många timmar. Jag vill säga Ocarina of Time 1998, när jag låste in mig på mitt korridorsrum och rullade ner persiennerna, men det har förmodligen hänt några gånger efter det också. Fable III har upptagit hela min tillvaro idag och man kan verkligen spendera en lördag på ett sämre sätt. Jag har gift mig, skaffat barn, varit otrogen och inte blivit ertappad (men jag har än så länge bara gått hela vägen med min hustru även om jag vid ett tillfälle fick finna mig i att gifta mig med en annan kvinna under några minuter för att hjälpa en desperat man att få till stånd en skilsmässa)... Min dotter Bobbylina har växt upp och blivit kanske 6-7 år gammal. Jag fick döpa om henne från Bobby när jag insåg att hon var en flicka. Trots att jag faktiskt var där när hon föddes noterade jag inte vilket kön hon tillhörde.
Jag har också vid ett par tillfällen fallit för frestelsen att inte vara 100 % god, vilket har inneburit att barn och vuxna över hela kungariket har börjat komma fram till mig med frågor som "Why did you kill that man?" och "How does it feel to be a murderer?". Däremot är det ingen som har tagit så värst illa upp de få gånger jag har gått fram och pekat finger åt någon eller fisit någon i ansiktet. För det mesta dansar jag med invånarna, kittlar dem, pratar med dem, kramar dem... och ibland gör jag vulgära gester åt dem, vilket faktiskt väldigt ofta uppskattas!
Det bästa med Fable III hittills är att spelet nu har gått in i en ny fas. De första timmarna (som skulle kunna vara alltifrån 3 till 20 får jag anta, beroende på hur många sidouppdrag man gör) är huvudmålet att man ska göra uppror och störta sin bror kungen som har blivit en maktgalen tyrann. När man till slut lyckas bli Albions nya kung inser man att han kanske egentligen gjorde allt med folkets bästa i åtanke. Om man sänker skatterna, avskaffar det utspridda barnarbetet, höjer säkerheten och bygger upp huvudstadens förstörda men tidigare pittoreska gamla kvarter, ja då blir man självklart väldigt populär bland folket. Men man går också back enorma summor - pengar som skulle behövts till att avstyra ett angrepp från ondskans makter som beräknas ske ett år framåt i tiden. Ska folket behöva fortsätta leva i förtryck för att man ska kunna skydda dem från en annars nästan oundviklig undergång? Hittills har jag hela tiden försökt att välja godhet och frihet men det är mycket möjligt att det kommer att stå mig och mitt rike dyrt den dagen kriget börjar.
Jag hoppas att det framgår vilket skönt spel det här är! Det är på inget sätt perfekt - det finns en hel del småskavanker som jag inte har berättat om - men i det stora hela är det en underbar interaktiv saga; en inblick i att allt ont för något gott med sig och tvärtom.
De få stunderna under dagen då jag inte suttit klistrad framför min 360 har jag varit ute och sprungit en runda (vilket gick otroligt trögt, förmodligen på grund av att jag gav blod igår), sett ett avsnitt av True Blood och sett på ett naturprogram om naturen och djurlivet på den ryska arktiska ön Wrangels ö. Jag hoppas på en liknande dag imorgon.
Jag har haft en traditionellt galen TV-spelsdag idag. Jag vet inte när jag senast spelade ett och samma spel i så många timmar. Jag vill säga Ocarina of Time 1998, när jag låste in mig på mitt korridorsrum och rullade ner persiennerna, men det har förmodligen hänt några gånger efter det också. Fable III har upptagit hela min tillvaro idag och man kan verkligen spendera en lördag på ett sämre sätt. Jag har gift mig, skaffat barn, varit otrogen och inte blivit ertappad (men jag har än så länge bara gått hela vägen med min hustru även om jag vid ett tillfälle fick finna mig i att gifta mig med en annan kvinna under några minuter för att hjälpa en desperat man att få till stånd en skilsmässa)... Min dotter Bobbylina har växt upp och blivit kanske 6-7 år gammal. Jag fick döpa om henne från Bobby när jag insåg att hon var en flicka. Trots att jag faktiskt var där när hon föddes noterade jag inte vilket kön hon tillhörde.
Jag har också vid ett par tillfällen fallit för frestelsen att inte vara 100 % god, vilket har inneburit att barn och vuxna över hela kungariket har börjat komma fram till mig med frågor som "Why did you kill that man?" och "How does it feel to be a murderer?". Däremot är det ingen som har tagit så värst illa upp de få gånger jag har gått fram och pekat finger åt någon eller fisit någon i ansiktet. För det mesta dansar jag med invånarna, kittlar dem, pratar med dem, kramar dem... och ibland gör jag vulgära gester åt dem, vilket faktiskt väldigt ofta uppskattas!
Det bästa med Fable III hittills är att spelet nu har gått in i en ny fas. De första timmarna (som skulle kunna vara alltifrån 3 till 20 får jag anta, beroende på hur många sidouppdrag man gör) är huvudmålet att man ska göra uppror och störta sin bror kungen som har blivit en maktgalen tyrann. När man till slut lyckas bli Albions nya kung inser man att han kanske egentligen gjorde allt med folkets bästa i åtanke. Om man sänker skatterna, avskaffar det utspridda barnarbetet, höjer säkerheten och bygger upp huvudstadens förstörda men tidigare pittoreska gamla kvarter, ja då blir man självklart väldigt populär bland folket. Men man går också back enorma summor - pengar som skulle behövts till att avstyra ett angrepp från ondskans makter som beräknas ske ett år framåt i tiden. Ska folket behöva fortsätta leva i förtryck för att man ska kunna skydda dem från en annars nästan oundviklig undergång? Hittills har jag hela tiden försökt att välja godhet och frihet men det är mycket möjligt att det kommer att stå mig och mitt rike dyrt den dagen kriget börjar.
Jag hoppas att det framgår vilket skönt spel det här är! Det är på inget sätt perfekt - det finns en hel del småskavanker som jag inte har berättat om - men i det stora hela är det en underbar interaktiv saga; en inblick i att allt ont för något gott med sig och tvärtom.
De få stunderna under dagen då jag inte suttit klistrad framför min 360 har jag varit ute och sprungit en runda (vilket gick otroligt trögt, förmodligen på grund av att jag gav blod igår), sett ett avsnitt av True Blood och sett på ett naturprogram om naturen och djurlivet på den ryska arktiska ön Wrangels ö. Jag hoppas på en liknande dag imorgon.
fredag 29 oktober 2010
Paranormalt dålig uppföljare
Var och såg Paranormal Activity 2 på bio ikväll. Tänkte att jag måste ge den samma chans som ettan. När jag såg ettan på bio och sedan skulle hem själv till min lägenhet tror jag att jag var räddare än jag någonsin varit tidigare i mitt liv. På fullt allvar! Som bioupplevelse ger jag ettan 10 av 10. Jag var genuint skakad och mycket illa berörd. Inte ens när jag var typ 14 och såg Evil Dead för första gången i vår källare med Daniel och Pontus och vi skulle tälta på gräsmattan efteråt - inte ens då var jag lika rädd.
Klart man fattar att tvåan ska vara sämre liksom. Det är inte det det handlar om. Det är bara svårt för mig att fatta att en film med ungefär samma upplägg och delvis samma skådespelare kan vara så otroligt mycket mindre skrämmande än föregångaren. Visst hoppade man till vid typ tre-fyra tillfällen men 99 % av filmen var rena sömnpillret. Kommentaren som någon fällde precis i slutet av filmen var ganska talande: "Tar den slut nu är det fan helt sjukt vilken dålig film det här var."
Fable III är däremot mycket underhållande. Jag gillar speciellt de nya miljöerna i Bowerstone Industrial. Grått, smutsigt och en känsla av någon gammal östeuropeisk storstadssaga. Det är härligt att man kan interagera med praktiskt taget allt och alla, gå in i alla byggnader osv. Än så länge har jag bara fått kyssa två kvinnor men jag raggade också upp en prostituerad som jag kunde fått ha sex med. I sista stund fick jag dåligt samvete och tänkte att jag skulle spara mig tills den rätta dök upp. Det säger det mesta om vad spelet (och föregångaren som trean liknar väldigt mycket) gör med en. Jag har också sett på menyerna att man kan ha gruppsex och få könssjukdomar. Ser fram emot det. I tvåan har jag absolut för mig att jag gifte mig med en homosexuell man och fick biologiska barn med honom. Det är spelmagi, det. I det här spelet kommer jag att satsa på att skaffa massor av barn som jag besöker några gånger om året och ger lite leksaker så att de inte glömmer bort mig när jag är ute och räddar världen. Och så ska jag se till att hålla min hund (en röd setter) vid liv, något jag inte mäktade med i tvåan. Att störta min ondskefulla bror konungen känns mer som ett mindre viktigt sidouppdrag jämfört med att exempelvis erövra världen med mina kunskaper i minispelet Lute Hero.
Klart man fattar att tvåan ska vara sämre liksom. Det är inte det det handlar om. Det är bara svårt för mig att fatta att en film med ungefär samma upplägg och delvis samma skådespelare kan vara så otroligt mycket mindre skrämmande än föregångaren. Visst hoppade man till vid typ tre-fyra tillfällen men 99 % av filmen var rena sömnpillret. Kommentaren som någon fällde precis i slutet av filmen var ganska talande: "Tar den slut nu är det fan helt sjukt vilken dålig film det här var."
Fable III är däremot mycket underhållande. Jag gillar speciellt de nya miljöerna i Bowerstone Industrial. Grått, smutsigt och en känsla av någon gammal östeuropeisk storstadssaga. Det är härligt att man kan interagera med praktiskt taget allt och alla, gå in i alla byggnader osv. Än så länge har jag bara fått kyssa två kvinnor men jag raggade också upp en prostituerad som jag kunde fått ha sex med. I sista stund fick jag dåligt samvete och tänkte att jag skulle spara mig tills den rätta dök upp. Det säger det mesta om vad spelet (och föregångaren som trean liknar väldigt mycket) gör med en. Jag har också sett på menyerna att man kan ha gruppsex och få könssjukdomar. Ser fram emot det. I tvåan har jag absolut för mig att jag gifte mig med en homosexuell man och fick biologiska barn med honom. Det är spelmagi, det. I det här spelet kommer jag att satsa på att skaffa massor av barn som jag besöker några gånger om året och ger lite leksaker så att de inte glömmer bort mig när jag är ute och räddar världen. Och så ska jag se till att hålla min hund (en röd setter) vid liv, något jag inte mäktade med i tvåan. Att störta min ondskefulla bror konungen känns mer som ett mindre viktigt sidouppdrag jämfört med att exempelvis erövra världen med mina kunskaper i minispelet Lute Hero.
onsdag 27 oktober 2010
Vakuum
En dag som idag, och kanske ännu mer en dag som igår, känns det helt hundra procent säkert att jag måste börja något nytt snart. Jag känner mig inte speciellt motiverad på jobbet - det enda som gör att jag trivs är att jag gillar ungarna så himla mycket - och även i övrigt står det mesta och stampar. Det finns också massor med saker som är bra, men det jag vill komma fram till är att jag inte kan vara kvar här, i samma stad, på samma jobb, i samma lägenhet, år ut och år in. Det känns inte som att jag är på väg någonstans. Egentligen borde jag väl inte mesa och bara flytta till en ny stad och ta ett annat lärarjobb. Jag borde resa jorden runt, prova en massa annat. Men det kommer förmodligen inte att hända, för det skulle jag aldrig ha råd med. Om jag av någon anledning helt plötsligt skulle få tillgång till, säg, en miljon... då är det inte omöjligt att jag faktiskt skulle bara dra iväg. Men då skulle jag nog inte jobba - jag skulle se världen helt enkelt. Åka till Irland, Island, Japan, Ryssland, Nya Zeeland, Australien, Rio...
Vem vet vad som händer. Och det är en del av problemet - jag vet inte ens själv vad som händer eller vad som kommer att hända. Jag säger jämt att jag inte vill leva i en utstuderat planerad och inrutad vardag men det kanske är mest för att jag vill slippa ta ansvar. Egentligen har jag nog ett ganska stort behov av att se vägen framför mig. Och så mycket dimma som det är just nu har det nog aldrig varit tidigare. Vad gör man då åt det? Klättrar upp på närmaste bergstopp och ser sig omkring, kanske.
Vem vet vad som händer. Och det är en del av problemet - jag vet inte ens själv vad som händer eller vad som kommer att hända. Jag säger jämt att jag inte vill leva i en utstuderat planerad och inrutad vardag men det kanske är mest för att jag vill slippa ta ansvar. Egentligen har jag nog ett ganska stort behov av att se vägen framför mig. Och så mycket dimma som det är just nu har det nog aldrig varit tidigare. Vad gör man då åt det? Klättrar upp på närmaste bergstopp och ser sig omkring, kanske.
söndag 24 oktober 2010
Bad things
Det är söndag kväll. Om några minuter är det måndag. Det är alldeles för sent - jag hatar att komma i säng för sent på söndagar. Men det blir alltid så ändå.
Dagen har varit helt OK. Hade en duktig huvudvärk i morse efter festen igår men ett par Ibumetin redde upp det hela. Städade och diskade med Tobias innan han drog. Tog en skön promenad ute vid en sjö i Ingelstad och hängde sen med en kompis på kvällen.
Usch, jag börjar få riktig ångest över att vi borde ha börjat med utvecklingssamtalen nu, men vi har inte ens börjat fundera på omdömena. För att inte tala om åtgärdsprogram osv. Fy fan. Nästa vecka är det höstlov och efter det måste vi verkligen börja. Därför måste jag sätta mig och börja skriva omdömen nu i veckan, och jag känner som vanligt att jag har alldeles för dåligt underlag.
Festen, ja. Den var väldigt lyckad och det verkade som om alla hade kul. Vi var några som fastnade i köket och bildade en improvisationskör och började sjunga julsånger och jag vet inte allt. Vi hängde där i säkert en timme och det var ju lite osocialt kanske. Men jag kanske kompenserade det lite med mitt årtalsquiz.
Ser just nu mest fram emot tre saker, i kronologisk ordning:
1. Fable III släpps på fredag
2. Åker till Stockholm för att hälsa på hos Kalle nästa vecka
3. Harry Potter 7:1 släpps 19 november
Dagen har varit helt OK. Hade en duktig huvudvärk i morse efter festen igår men ett par Ibumetin redde upp det hela. Städade och diskade med Tobias innan han drog. Tog en skön promenad ute vid en sjö i Ingelstad och hängde sen med en kompis på kvällen.
Usch, jag börjar få riktig ångest över att vi borde ha börjat med utvecklingssamtalen nu, men vi har inte ens börjat fundera på omdömena. För att inte tala om åtgärdsprogram osv. Fy fan. Nästa vecka är det höstlov och efter det måste vi verkligen börja. Därför måste jag sätta mig och börja skriva omdömen nu i veckan, och jag känner som vanligt att jag har alldeles för dåligt underlag.
Festen, ja. Den var väldigt lyckad och det verkade som om alla hade kul. Vi var några som fastnade i köket och bildade en improvisationskör och började sjunga julsånger och jag vet inte allt. Vi hängde där i säkert en timme och det var ju lite osocialt kanske. Men jag kanske kompenserade det lite med mitt årtalsquiz.
Ser just nu mest fram emot tre saker, i kronologisk ordning:
1. Fable III släpps på fredag
2. Åker till Stockholm för att hälsa på hos Kalle nästa vecka
3. Harry Potter 7:1 släpps 19 november
lördag 23 oktober 2010
Hjärnfuckad
Var ikväll på Henrik Fexeus föreställning Sinnescirkus på Växjö Teater. Den drog ut på tiden på grund av att Fexeus inte kunde låta bli att snacka så sjukt mycket i onödan. Det blev ett minus i protokollet på grund av det, men även för att det var för varmt i salongen. Om man bortser från dessa saker kan man bara konstatera att det var en riktigt bra show, främst i andra akten. Några tricks var "omöjliga" att genomföra av en mängd olika anledningar men ändå lyckades han. Det är som med Joe Labero - man får tänka att det är en väldigt skicklig illusionist, men i stället för att leka med ljus och specialeffekter lyckas Fexeus på något vis påverka publikens tankar, och även personer som inte ens är närvarande.
USA:s kärnvapenkoder var spårlöst försvunna under ett antal månader i slutet av Clinton-eran, vilket jag inte kan låta bli att fascineras av. Framför allt är det fasincerande att det verkar som om verkligheten är precis så raffinerad som på film. Presidentens närmaste medhjälpare har tillgång till koder som gör att presidenten kan öppna "fotbollen" som innehåller instruktioner till hur man startar en kärnvapenattack. Det spelar ingen roll hur sjukt och galet det är - det är väldigt coolt på samma gång.
Imorgon (eller faktiskt idag - klockan ringde nyligen midnatt) är det dags för min fest. Ska bli riktigt kul! Tobias är hemma från Norge och vi kommer nog bli elva pers som det ser ut just nu. Med tanke på att över 30 var bjudna är det kanske inte det bästa utfallet men det är de andras förlust. :)
USA:s kärnvapenkoder var spårlöst försvunna under ett antal månader i slutet av Clinton-eran, vilket jag inte kan låta bli att fascineras av. Framför allt är det fasincerande att det verkar som om verkligheten är precis så raffinerad som på film. Presidentens närmaste medhjälpare har tillgång till koder som gör att presidenten kan öppna "fotbollen" som innehåller instruktioner till hur man startar en kärnvapenattack. Det spelar ingen roll hur sjukt och galet det är - det är väldigt coolt på samma gång.
Imorgon (eller faktiskt idag - klockan ringde nyligen midnatt) är det dags för min fest. Ska bli riktigt kul! Tobias är hemma från Norge och vi kommer nog bli elva pers som det ser ut just nu. Med tanke på att över 30 var bjudna är det kanske inte det bästa utfallet men det är de andras förlust. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)