En dag

Har haft en riktigt fantastisk dag. Tog tåget till växjö för lillestadskolans dag. Folk var så glada att se mig - elever, föräldrar, gamla kolleger. Blev så himla glad. Satt vid sjön med Linda i kvällssolen och Växjö var nästan lite för fint för mitt eget bästa. Och så fick jag träffa Lisa på stationen precis innan tåget gick tillbaka. Plus att de fyra timmarna på tåget var smått fantastiska.

Somnar med nån märklig blandning av lycka och vemod.

In trutina

In trutina mentis dubia
fluctuant contraria
lascivus amor et pudicitia.

Sed eligo quod video,
collum iugo prebeo:
ad iugum tamen suave transeo.

Nej, jag kan knappt ett ord latin, men ett antal försök att översätta denna text har fått mig att förstå att den också kan översättas på ett antal olika sätt. Andemeningen är dock alltid densamma: en person (i detta fall en ung kvinna) sjunger om att hon vacklar mellan åtrå och blyghet men att hon väljer vad hon själv ser. Hon böjer sig för oket och accepterar dess plågsamt underbara börda. Något åt det hållet. The sweetest pain, med andra ord.

Och det kan liksom inte uttryckas bättre än så. Har alltid tyckt så och är ganska övertygad om att jag alltid kommer att göra det.

Jag tror inte på Rödluvan heller

För ett antal år sedan lämnade jag Svenska Kyrkan. Min naiva kristna tro från uppväxten hade komplett slagits i spillror när jag inte bara började tänka mer självständigt utan också började läsa religionsvetenskap på universitetet. Det framgick utan minsta tvivel att all religion inte bara var opium för folket utan också orsak till en skrämmande stor andel av alla konflikter och allt annat skit som pågår i världen.

Jag har inget emot att man söker sig till en religion för att finna trygghet och gemenskap, ofta i svåra tider. Och om folk vill tro att en snickare helt plötsligt gick på vatten och förvandlade vatten till vin, eller att en icke läs- och skrivkunnig arabisk ensamvarg fick oväntat besök av Gud i en grotta och vips så var en helig bok nedtecknad... så fine with me! Det är inte mitt problem att folk vägrar att tänka logiskt.

Men när mina skattepengar går till att den svenska staten ska betala ut bidrag till svenska trossamfund som uppmanar sina medlemmar att bryta mot den svenska lagstiftningen... då jävlar ser jag rött. Ge mig EN anledning till att detta är rätt!

Med dagens svenska medieklimat är väl detta blogginlägg ett klockrent bevis för att jag är rasist och att jag röstar på Sverigedemokraterna. Och det är ännu en grej som gör mig sjukt upprörd. Sen när har man inte rätt att peka på saker i samhället som man tycker är fucked up? Jag tycker inte muslimska ledare ska råda sina kvinnliga undersåtar att acceptera månggifte och misshandel. Jag tycker islam är en till stor del riktigt knäpp religion. Jag tycker att kristendom, judendom, hinduism... etc... är riktigt knäppa religioner. Gör det mig till främlingsfientlig?

Läs mer (angående kvällens Uppdrag granskning):

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/dubbelmoralen-i-mosken http://svt.se/ug/muslimska-ledare-uppmanar-kvinnor-till-underkastelse http://www.sydsvenskan.se/sverige/6-av-10-gav-lagstridiga-rad

Alltid är det nåt

Nu är det dags för ett missnöjesinlägg, så sluta läsa om du inte är intresserad av sånt. Alla jävla kostnader! Jag skulle vilja att det bara kunde få gå en månad utan en massa oväntade utgifter. Förra veckan gick mina glasögon sönder - jag har ingen aning om hur det gick till, de låg i fodralet och så en dag var de sönder - och det är just sådana grejer som är de mest irriterande. Jag har inte orkat lämna in dem ännu. Idag ska jag till IKEA för att jag måste handla en massa växter till min balkong eftersom alla utom en har dött under vintern, trots att tre av dem borde ha överlevt. Och man kan inte ha en så trevlig balkong som min utan att den lever upp till åtminstone en del av sitt potential. Så var det pianot. Jag köpte det i somras och fick det stämt direkt eftersom det lät för jävligt efter flytten. Stämmaren sa att det helst skulle stämmas om inom några månader men jag trodde mest det var för att han ville tjäna mer pengar. Nu har jag dock märkt att det låter riktigt illa igen - det är främst ostämt men några tangenter fastnar ibland i det nedtryckta läget och det funkar ju inte. Så det blir omstämning nästa vecka och det är inte gratis om man säger så. Som den lilla extra gräddklicken på tårtan fastnade sladden till mina hörlurar (som jag älskar) i ett trappräcke i morse när jag skulle cykla till jobbet och var stressad. De dog och nu har jag fått beställa nya. Och allt detta medan jag har ett jobb som är kraftigt underbetalt. Do the math. Jag klarar mig men det lär inte bli några utsvävningar den närmaste månaden åtminstone.

För sakens skull

Jag bloggar ikväll enbart för att jag är precis i en sådan situation som alltid slutar med att jag bloggar. Frustration. Och en del av frustrationen är att jag inte kan säga mer än så. Så inlägget är helt meningslöst för alla utom mig.

Så jag får väl lägga till att jag är riktigt seg i benen efter en joggingrunda på över 13 km idag. Mest skönt. Tempot jag höll var mycket långsammare än godkänt men på en månad ska jag nog kunna komma i någorlunda hyfsad form inför Varvet.

Då går jag ner...

Stockholm är magnifikt, pulserande, vackert, hårt. Malmö är avslappnat, grönt, nära, fantastiskt.

Att spendera en hel kväll i ett 3 kvadratmeter stort källarutrymme i Solna, inrett som porrhåla, var något utöver det vanliga.

12 timmar på tåg är småsegt.

Att handla kläder och skor för ganska mycket pengar när man redan har det lite tajt är smart.

Götgatan är helskön.

Sommartid... Varför???

Somnar nu.

Så talar dåliga förlorare

Malmö vann mot Västerås med 4-1 samtidigt som Rögle slog Oskarshamn med 7-0. Här hemma i TV-soffan var glädjen total - inte enbart för att Rögle nu har nått kvalserien för sjunde året i rad, utan även för att ett lag som endast överlever för att det finns folk med stora plånböcker bakom dem nu har spelat säsongens sista match. Malmö har på drygt tjugo säsonger som elitklubb lyckats vaska fram så få egna stjärnor att de förmodligen går att räkna på två händer. Inför säsongen 2011/12 satsade man ungefär en miljon miljarder på nya spelare (tror det köptes in 22 nya). Nu var det Elitserien nästa. Men nej, ännu en gång fick hockey-Sverige se att det måste till någon form av genuin lagkänsla, en äkta stolthet över att få spela i A-laget, för att det ska gå att komma någonstans. I allsvenskans sista omgång lyckades Malmö trots allt tråckla sig vidare till förkvalserien, och inför kvällens match var förutsättningarna följande: Oskarshamn hade allt i egna händer och skulle möta Rögle borta. Malmö behövde vinna sin match men om Rögle slog Oskarshamn med två mål mer än vad Malmö slog Västerås med, ja då skulle inte seger räcka för Malmö.

Västerås hade alltså inget att spela för och man måste väl ändå säga att de vek ner sig när de förlorade med 1-4 hemma mot Malmö ikväll när de tidigare under säsongen slagit Malmö vid fem tillfällen. Samtidigt spelade Rögle bättre än jag någonsin sett dem spela och krossade Oskarshamn med 7-0. Rögle till kvalserien, Malmö utslagna. Undertecknad mucho glad.

Så till det roligaste av allt. Malmö börjar klaga på Oskarshamns inställning. Ungefär som om de skulle ha lagt sig i förväg. Motiverat när de hade allt i egna händer! Men givetvis går det inte att acceptera att lillebror från landet - som i flera år nu i stället har varit storebror, något som Malmö aldrig kommer att inse - är laget som ser till att Malmö nu får rikta in sig på ännu en säsong i Allsvenskan, med förhoppning om att någon gås & krås-pamp öppnar stora plånboken ännu en gång inför nästa säsong.

Så här sportsliga och intelligenta var Malmös spelare och ledare efter matchen (klippt från Sydsvenskans nätupplaga):

*** *** ***

– För mig är det obegripligt hur ett lag som har en chans att spela sig till kvalserien och en plats i elitserien kan förlora med 7-0.

Uppgivenheten stod inte att ta miste på bland Redhawksspelarna.

– Inte klokt som Oskarshamn viker ner sig. Och de har mest att spela för. En eloge till Västerås, tyckte målvakten Pontus Sjögren.

Assisterande tränaren Patrik Sylvegård trodde att det blir en återgång till det tidigare play off till elitserien.

– Så här får det inte gå till, sa han.

– Stämmer rapporterna som jag fått från Ängelholm är det en stor skandal. Tränaren Fredrik Söderström är en skam för svensk hockey. Det här ät pinsamt. Jag saknar ord.

*** *** ***
En eloge (!) till Västerås som för första gången på evigheter förlorade mot Malmö. Vilken kämpainsats! Och nu måste vi ändra reglerna, för det gick inte vår väg. Det påminner mig närmast om mina tjuriga sjätteklassare som någonstans börjar inse att hela världen inte snurrar runt dem och panikslaget försöker klamra sig fast vid det sista halmstrået, något som i de flesta fall brukar visa sig vara barnslig, ogrundad smutskastning. Det gör mig inte speciellt upprörd eftersom lyckan som sagt är total här hemma, men det är tragikomiskt i ordets rätta bemärkelse.

Just det, ett sista tips också. Dumpa det fåniga "Redhawks" i ert klubbnamn, dumpa NHL-hybrisen och inse på vilken nivå ni faktiskt befinner er. Gå tillbaka till Malmö IF och satsa några av de där miljonerna på en riktigt ordentlig plantskola för era unga talanger i stället. 8 mil norrut finns ett lag ni kan ta inspiration av  - förutsatt att ni kan svälja er oklädsamma stolthet. Jag kommer aldrig att heja på er, men det betyder inte att jag inte någon gång i framtiden kan börja respektera er som lag. Åtminstone en aning.