Kören

Satt och slötittade lite på Kören, eller vad det heter, ikväll. En engelsk snubbe ska få in sång på programmet i en pojkskola i England där man inte sjungit på många år. Han möter på ganska massivt motstånd men bestämmer sig för att lyckas. I kvällens avsnitt fick man bland annat se en kille på typ 11 år som var helt fantastiskt duktig men som aldrig hade sjungit för sin mamma. Inför första konserten med skolans nya pojkkör var han supernervös för han älskade sin mamma så mycket och ville att hon skulle tycka att han var duktig. Och sen på konserten sjöng han så himla fint och mamman hade tårar i ögonen... och sånt fixar bara inte jag!!! Tårarna rann rätt ordentligt här i vardagsrummet och jag blev extremt sentimental och bestämde att jag ska försöka ha lite sång på schemat när jag får en ny klass till hösten. Dessutom insåg jag ännu en gång varför jag har världens bästa jobb - att få se den där rena lyckan i ett barns ögon måste absolut vara det största som finns. Call me soft. =)