På tröskeln till hösten
Den mjuka sandstranden är tom nu
Det är mitt i augusti
men höstvindar känns i mitt hår och mitt ansikte
Kvällen närmar sig
och regnmolnen väntar bortom horisonten
Det är tyst
Ingen tystnad är som höstens
Snart ackompanjeras rasslandet i trädens löv
av gula och bruna löv som virvlar runt på marken
Människor drar sig tillbaka
stiger ner från tronen
viker sig för höstens makter
och beskådar snart de första höststormarna genom sina fönster
Höstens skönhet är makalös
Träden blir gula, röda, oranga och bruna
Tunga regndroppar faller från den grå himlen
Världen blir mer öde, mer verklig
och alla får en chans att vakna upp från sommarens drömmar
Vi står nu på höstens tröskel
och mitt hjärta brister ut i sång
en vacker, tyst och melankolisk sång som hyllar månaderna innan vintern
Kärleken till hösten ger mig kraft under sommaren
När blommors knoppar vissnar och faller av
slår mina ut i blom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar