Låt spelen börja

Skönt att OS äntligen har kommit igång! Tråkigt däremot att Sverige förlorade öppningsmatchen mot Kina i fotbollen. Kinesiskorna var fantastiska på att maska, men samtidigt gjorde de en bra match. Nu ska det till ett mindre mirakel (eftersom det inte ens ligger i svenskornas egna händer längre, i praktiken) om det ska bli medalj för tjejerna. Men men... nu har OS börjat! Woohoo!

Åtta dagar

Svårt att fatta att det bara är en dryg vecka tills man står på Nalen och lyssnar på Kings of Convenience. Mina största idoler sedan fyra år tillbaka - äntligen får jag se dem live. Här är några smakprov för er som har lyckats missa dem:

Cayman Islands
Toxic girl
Misread
I'd rather dance with you

Frågan är om det här kommer bli den bästa konsertupplevelsen hittills i mitt liv. Här är en hyfsad uppskattning över topparna hittills:

1. Ash - Studion, Stockholm, dec. 1998
2. Belle and Sebastian - Vega (?), Köpenhamn, våren 2003 (?)
3. Kraftwerk - nån sporthall, Köpenhamn, våren 2003 (?)

Övriga minnesvärda:

* Pet Shop Boys - Liseberg, runt 2001 (även Globen-konserten var bra på en annan turné)
* Teitur - Hultsfred 2004
* Vapnet - Kafé de Luxe, Växjö, 2005 typ
* Ash - Hultsfred 2004
* Navid Modiri och Gudarna - Hultsfred 2004
* George Michael - Scandinavium, Göteborg, 2006 tror jag
* Michael Jackson - Ullevi, Göteborg, 1997 väl
* Robbie Williams - Ullevi, Göteborg, 2007 (stört att jag är osäker på året)
* Hidden Cameras - Popadelica, Jönköping, 2008
* The Deer Tracks - Popadelica, Jönköping, 2008
* Tomas Andersson Wij - Palladium, Växjö, 2007
* Varanteatern - Sivans, Växjö, runt 1998

Höstsymfoni

Jag vet att det inte är höst. Jag vet att det inte ens är i närheten. Men idag är det en riktig höstdag här i Växjö. Svalt, snålblåst, duggregn. Jag njuter så klart. Hösten är så lätt min favoritårstid, med allt från krispigt kyliga dagar med kall luft och löv i alla möjliga färger som singlar genom luften, till dagar när allt är grått och mörkt och träden är svarta. Underbart.

Så då kommer jag ju direkt att tänka på Only the wind, en gammal favorit med Pet Shop Boys som knappast handlar speciellt mycket om hösten egentligen men som för mig är en hyllning till den oavsett vilket:

It's only the wind blowing litter all around
Just a little wind and the trees are falling down
There's nobody crying, that was yesterday
Inside we're all smiling, everything's okay

It's only the wind blowing cans along the street
Someone's dustbin lid playing havoc with the peace
There's nobody hiding behind a locked door
And no one's been lying, 'cause we don't lie any more

It's only the wind, how it takes you by surprise
Suddenly begins, then before you know it dies
My hands are not shaking, I didn't touch a drop
You must be mistaken, I know when to stop

When life is calmer, I have no doubt
No angry drama, a storm blows itself out

It's only the wind, they say it's getting worse
The trouble that it brings haunts us like a curse
My nerves are all jangled, but I'm pulling through
I hope I can handle what I have to do

When life is calmer, I have no doubt
No angry drama, a storm blows itself out
A storm blows itself out...

I'm sorry

Nåt som katten släpade in

Jaha, då var man tillbaka i Växjö igen. Jag åkte med min syster upp till Ljungby och sen tog jag bussen därifrån. Vädret därhemma var galet - det regnade som katter och hundar i ett antal timmar och vi fick ligga i 70 på motorvägen liksom. Sen blev det bättre men när jag kom upp till Växjö och skulle gå av bussen öppnade sig himlen igen. På de max tio minuter det tog mig att cykla till min lägenhet hann jag bli fullkomligt dränkt, som delvis synes på bilden. Jag deppar inte över det, för jag frös inte och jag tycker det är nåt av det mysigaste man kan göra att vara ute i ett hällande sommarregn. Men det var lite synd att jag hade en stor väska på ryggen med en massa packning, och den klarade sig inte så jättebra. Min Stieg Larsson-bok blev riktigt blöt och det är inte det lättaste att torka en bok - det tar hur lång tid som helst, åtminstone har det gjort det vid tidigare tillfällen när jag har försökt. Men det är dagens i-landsproblem.

I övrigt ska jag nu försöka strukturera upp de kommande dagarna med aktiviteter så gott det går. På fredag bär det av till Göteborg för Lisebergs- och festhelg, och på måndag börjar allvaret igen.

Nästa dag

Jag citerar Teiturs "Poetry & aeroplanes":

There was a party last night
Cigarettes and empty bottles
I'd better open up this window
I need some air to clear my head

Det var en kul fest men det blev lite väl blött. Men det betalar man också priset för idag. Sitter just nu och väntar på att alla ska komma bort och käka frukost. Men mest vill jag nog bara åka tillbaka till Växjö, även om jag inte riktigt vet vad jag ska göra där. Oh well.

Augusti

Jag ser framför mig en månad av... äh... jag vet inte faktiskt. Eller - jag vet massor av saker som ska hända men jag känner fortfarande att jag skulle vilja flytta fram tiden en månad. Ser iofs väldigt mycket fram emot att börja jobba igen och att få en ny klass - det vill jag inte missa för allt i världen - men i övrigt är allt möjligt bara uppe i luften och det hatar jag, verkligen. Som jag säkert skrivit tidigare (det stör mig att jag är så dålig på att rent allmänt komma ihåg vad jag har sagt och inte sagt tidigare) känns det inte som att jag kommer kunna se tillbaka på den här tiden om exempelvis ett år och lika bra som tidigare känna igen mig själv. Lite märkligt att det känns så nu, och inte när jag var 13-14 år. Fast då hade man säkert inte alls lika stora möjligheter som nu att reflektera över sig själv och att se sig själv utifrån. Men ändå liksom! Inte bara om ett år utan kanske till och med om 2-3 månader tror jag att det är ganska mycket som kommer att vara annorlunda jämfört med den 1 augusti. Ibland får jag känslan av att det är många saker som har lett fram till det här och att det mest är en slump att det blir så här just nu. Men på andra sidan myntet ser det inte alls ut så. Jag tror fortfarande att man formar sitt eget öde, men ibland är jag nära att tvivla.

Oj vad flummigt det där blev. Får väl dra till med ett par konkreta konstateranden som motvikt:

* Min och Tobias årliga sommarfest går av stapeln imorgon här i Östra Karup.
* Lyssnar väldigt mycket på amerikansk-japanska shoegaze/dream pop-bandet Asobi Seksu för tillfället. Känns då och då som en kombination av j-pop, Cranberries och The Radio Dept. Väldigt bra är det iaf.

Please welcome Petey, the sexual harassment panda

Who lives in the east 'neath the willow tree?
Sexual Harassment Panda!
Who explains sexual harassment to you and me?
Sexual Harassment Panda!
Don't say that, don't touch there
Don't be nasty says the silly bear
He's come to tell you what's right and wrong
Sexual Harassment Panda!

Shit vad jag har skrattat åt det här den senaste veckan. Vilket är anmärkningsvärt just nu, men också med tanke på att jag verkligen avskytt South Park tidigare. Men jag bestämde att ge det en chans till och nu har jag börjat mjukna. Sexual Harassment Panda är den tredje säsongens sjätte avsnitt. Någon bestämmer att skolan måste lägga mer fokus på att upplysa om sexual harassment (jag kan inte för mitt liv just nu komma på en bra översättning av harassment till svenska) och man bjuder då in Petey, the sexual harassment panda för att föreläsa för klass 2. Innan hela dagen går åt till att gå in i detalj på allt som kan vara sexual harassments sjunger han denna lilla sång inifrån sin pandadräkt samtidigt som han gör en otroligt fånig dans som rimligtvis borde kunna göra succé på vilket dansgolv som helst. Alltmedan barnen sitter med öppna munnar och är förstummade av den bisarra situationen. Självklart låter inte det här ett dugg roligt när jag återger det, men det är det.

Tyvärr finns det inget klipp tillgängligt på nätet i vettig kvalité (ganska säkert av copyright-skäl), men på Youtube finns det åtminstone en ljudfil att lyssna på, även om det verkligen är mycket roligare att se det i själva avsnittet. Klicka här.