Jag lär mig liksom inte! Igår kväll var tredje gången i mitt liv jag har varit nära att svimma, och det är även tredje gången jag hade kunnat undvika det om jag hade druckit ordentligt i förväg. Igår stod jag på en scen i Orgelsalen på Smålands Museum, och efter en halvtimmes konsert med kören kände jag att marken började ge vika under mig. Jag fick ta stöd i väggen och sen skynda mig ut mitt under låten för att dricka. Jag har fått en ordentlig förkylning som eftersläng till influensan och då är det ju viktigt att dricka mycket. Det hade jag inte gjort. Sedan stod jag och svettades på uppsjungningen på Norrtull (varmt, varmt) för att sedan svettas vidare på konserten (varmt och lite nervöst, jag skulle ju sjunga solo och det var verkligen smockfullt med folk plus att jag var osäker på om rösten skulle hålla på grund av förkylningen). Följaktligen var vätskebristen ett faktum. Efter att ha druckit en massa vatten gick jag tillbaka upp på scenen och sen var det inga problem att fortsätta.
De andra två gångerna? Jo, den första gången var när jag gjorde lumpen och jag hade varit sjukskriven några dagar och gick på penicillin. Då är det extra viktigt att man dricker mycket vatten. Det hade jag inte gjort, och så var det typ Garnisonens dag och det var varmt och vi stod där i våra uniformer. Då var jag riktigt nära att svimma - fick sätta mig ner tills det slutade snurra.
Den andra gången var lite mer obehaglig. Tessan och jag satt på ett flyg från London till Köpenhamn och - kan man se ett mönster? - jag var förkyld. Jag hade inte druckit ordentligt. Men däremot hade jag tagit en öl på flygplatsen i London och därmed verkligen förberett mig ordenligt. Någonstans ute över Nordsjön började det snurra och Tessan fick kalla på en flygvärdinna. Jag fick sitta med huvudet mellan knäna en stund och sen dricka en hel del vatten.
Måste lära mig.
Imorgon är det back to work efter en veckas ledighet/sjukdom. Ska bli ganska kul.
