Vi går på bio, betalar 135 kr för att se Prometheus i 3D, tycker att den är relativt hyfsad men mest jäkligt snygg, och så går pengarna delvis till att betala skyhöga löner till Ridley Scott, Damon Lindelof, Charlize Theron och Noomi Rapace. Och det är väl OK - man vet ju att det är så det funkar. Men frågan är varför man sväljer det och fortsätter betala löjliga summor för att gå på bio. Ja ja.
Imorgon blir det nog en roadtrip i bilen med R, T och F. Får se var vi hamnar.
Moa Hjelmer - vilken underbar löpare! Sverige har fått en ny internationell stjärna! Första dam någonsin att vinna en medalj på 400 meter på EM. Första svensk att ta medalj på EM sedan 1950. Nytt svenskt rekord (med stor marginal). Uttagen till OS. Och tjejen är bara 22 år. Ska bli hur kul som helst att följa hennes karriär! Imorgon hoppar en annan favorit, Angelica Bengtsson, final i stav. Jag tror inte man ska hoppas för mycket på henne med tanke på att hon bara är 19 och dessutom har hon varit skadad. Men spännande blir det oavsett. Också himla kul att Tornéus gick till final i längd på ett så övertygande sätt och att killen som jag inte ens har lärt mig namnet på ännu gick till final på 200. Kanske har Sverige en framtid inom friidrotten ändå! Vi ska ju inte glömma att vi även har Green Tregaro och Jungmark, plus säkert andra som jag glömmer. Go Sverige!
lördag 30 juni 2012
fredag 29 juni 2012
Ups & downs
En rätt sugig dag fick en fin avslutning.
Igår, på väg hem från Växjö, tog jag en liten omväg via sjön Rottnen för att besöka en av Växjö kommuns fem tysta områden. Där ställde jag bilen och gick ner till sjön en stund. Jag fällde ner cabben och tog av en skärm från baksätet, vars funktion jag inte känner till. Jag vet inte riktigt varför jag tog bort den, men det är mindre viktigt nu. I alla fall glömde jag att lägga in den i bilen efteråt, och idag kom jag på att den saknades och att måste ha lämnat den där. Ett tyst område innebär också per automatik att det är ett ställe där praktiskt taget inga människor vistas, vilket också innebär att det är svårt att hitta dit. Så jag har inga förhoppningar om att någon vänlig själ ska åka dit och lokalisera den där skärmen. Nu blir Gustaf säkert jätteglad när han och Frida kommer hem från USA och jag berättar att jag tagit hand om deras bil på ett mindre än utmärkt sätt.
Så jag får köpa en ny, antar jag. Detta i kombination med att jag var på dåligt humör och att jag hade noll koll på när kvällens fest på Ribban skulle börja (jag trodde 19 när det i själva verket var 17, vilket innebär att jag alltså kom två timmar för sent), plus att jag hade riktigt ont i ryggen, gjorde att dagen kändes jävligt sugig. Tack vare en trevlig kväll med solnedgång på T-bryggan, gjorde att jag trots allt är på hyfsat bra humör nu.
Får se vad som händer i helgen. Kanske blir det dubbla besök, kanske blir det inget alls. Det enda som är säkert är att jag måste lägga mig nu.
Igår, på väg hem från Växjö, tog jag en liten omväg via sjön Rottnen för att besöka en av Växjö kommuns fem tysta områden. Där ställde jag bilen och gick ner till sjön en stund. Jag fällde ner cabben och tog av en skärm från baksätet, vars funktion jag inte känner till. Jag vet inte riktigt varför jag tog bort den, men det är mindre viktigt nu. I alla fall glömde jag att lägga in den i bilen efteråt, och idag kom jag på att den saknades och att måste ha lämnat den där. Ett tyst område innebär också per automatik att det är ett ställe där praktiskt taget inga människor vistas, vilket också innebär att det är svårt att hitta dit. Så jag har inga förhoppningar om att någon vänlig själ ska åka dit och lokalisera den där skärmen. Nu blir Gustaf säkert jätteglad när han och Frida kommer hem från USA och jag berättar att jag tagit hand om deras bil på ett mindre än utmärkt sätt.
Så jag får köpa en ny, antar jag. Detta i kombination med att jag var på dåligt humör och att jag hade noll koll på när kvällens fest på Ribban skulle börja (jag trodde 19 när det i själva verket var 17, vilket innebär att jag alltså kom två timmar för sent), plus att jag hade riktigt ont i ryggen, gjorde att dagen kändes jävligt sugig. Tack vare en trevlig kväll med solnedgång på T-bryggan, gjorde att jag trots allt är på hyfsat bra humör nu.
Får se vad som händer i helgen. Kanske blir det dubbla besök, kanske blir det inget alls. Det enda som är säkert är att jag måste lägga mig nu.
måndag 25 juni 2012
What can I say... Praha, Prag, Prague
Det spelar ingen roll vilket årstid det är, vilken tid på dygnet, vilket väder, vilken sinnesstämning man är i... den här staden är så mäktig, vacker, lugnande, sprudlande och magisk.
Vi bor precis på gränsen mellan Vinohrady och Nové Město, på väg uppför en långsamt sluttande kulle som utgör de större delarna av södra centrala Prag. Några kvarter bort åt öster ligger Náměstí Míru (Fredstorget) med sin fina kyrka, där man kan sitta på bänkar eller i gräset och se spårvagnarna köra förbi. Åt nordväst har vi Riegrovy Sady, en stor park på en ännu högre kulle med utsikt över så gott som hela staden. Helmysigt. Norrut och västerut sluttar gatorna neråt mot floden Vltava (Moldau) och Nya stan (som förresten började byggas på 1300-talet och som följaktligen inte är så värst ny). Söderut och runtomkring lite överallt breder kvarter efter kvarter ut sig med byggnader i fantastisk arkitektur. I varje kvarter finns någon eller några hus som skulle kunna vara ett borgmästarresidens i vilken stad som helst i Sverige. Färgerna går ofta i pastell och i kombination med alla träd som kantar gatorna skapas något alldeles speciellt, minst sagt.
Det kan bara inte finnas någon vackrare stad.
Bara detta hade räckt - Vinohrady och Nya stan. Men så finns ju Gamla stan med alla sina vindlande gränder. Det kryllar av turister på det stora torget och på gatorna däromkring, speciellt ner mot floden. Det är fint där också, men allra bäst är områdena precis öster och nordöst om Tynkyrkan. Ett par gathörn senare är allt tyst, gatstenarna ligger kvar sedan 1000 år tillbaka och det är stundtals omöjligt att se några tecken på att vi befinner oss på 2000-talet eller något av de senaste två-tre århundradena för den delen.
Så tar man spårvagn 22 upp längs serpentinvägen till Pragborgen. Där hittar man en egen stadsdel som är helt inringad av murar av olika slag. Därinne tornar bland annat Vituskatedralen upp sig, och efter 280 trappsteg har man en grym utsikt över staden. Väl nere på marken igen kan man strosa genom Paradisträdgårdarna nedanför murarna för att sedan ta de långa trapporna ner genom Malá Strana (Lillsidan) och dess karaktäristiska pyttesmå hus med orangea tak. En mängd mysiga gränder finns att tillgå och som i resten av staden kryllar det av genuina restauranger, butiker och pubar.
Kanske njuter man av utsikten från slottet Vyšehrad eller Letenské Sady, kanske strosar man genom den gamla judiska stadsdelen, kanske besöker man en av världens pubtätaste distrikt eller kanske sätter man sig i en park som är stängd för allmänheten på söndagar, trots att det råkar vara söndag. (Där fick jag vara i fred, och jag fattade inte varför förrän i efterhand när jag såg skylten.) Men vad man än gör är Prag ett underverk och en plats som känns ändå in i maggropen. Det är den känslan jag hade för Malmö innan jag flyttade dit, men gånger hundra. Kanske skulle jag flytta hit någon gång, eller åka hit en hel sommar eller något. Jag får helt enkelt inte nog av Prag - det är ren kärlek.
Vi bor precis på gränsen mellan Vinohrady och Nové Město, på väg uppför en långsamt sluttande kulle som utgör de större delarna av södra centrala Prag. Några kvarter bort åt öster ligger Náměstí Míru (Fredstorget) med sin fina kyrka, där man kan sitta på bänkar eller i gräset och se spårvagnarna köra förbi. Åt nordväst har vi Riegrovy Sady, en stor park på en ännu högre kulle med utsikt över så gott som hela staden. Helmysigt. Norrut och västerut sluttar gatorna neråt mot floden Vltava (Moldau) och Nya stan (som förresten började byggas på 1300-talet och som följaktligen inte är så värst ny). Söderut och runtomkring lite överallt breder kvarter efter kvarter ut sig med byggnader i fantastisk arkitektur. I varje kvarter finns någon eller några hus som skulle kunna vara ett borgmästarresidens i vilken stad som helst i Sverige. Färgerna går ofta i pastell och i kombination med alla träd som kantar gatorna skapas något alldeles speciellt, minst sagt.
Det kan bara inte finnas någon vackrare stad.
Bara detta hade räckt - Vinohrady och Nya stan. Men så finns ju Gamla stan med alla sina vindlande gränder. Det kryllar av turister på det stora torget och på gatorna däromkring, speciellt ner mot floden. Det är fint där också, men allra bäst är områdena precis öster och nordöst om Tynkyrkan. Ett par gathörn senare är allt tyst, gatstenarna ligger kvar sedan 1000 år tillbaka och det är stundtals omöjligt att se några tecken på att vi befinner oss på 2000-talet eller något av de senaste två-tre århundradena för den delen.
Så tar man spårvagn 22 upp längs serpentinvägen till Pragborgen. Där hittar man en egen stadsdel som är helt inringad av murar av olika slag. Därinne tornar bland annat Vituskatedralen upp sig, och efter 280 trappsteg har man en grym utsikt över staden. Väl nere på marken igen kan man strosa genom Paradisträdgårdarna nedanför murarna för att sedan ta de långa trapporna ner genom Malá Strana (Lillsidan) och dess karaktäristiska pyttesmå hus med orangea tak. En mängd mysiga gränder finns att tillgå och som i resten av staden kryllar det av genuina restauranger, butiker och pubar.
Kanske njuter man av utsikten från slottet Vyšehrad eller Letenské Sady, kanske strosar man genom den gamla judiska stadsdelen, kanske besöker man en av världens pubtätaste distrikt eller kanske sätter man sig i en park som är stängd för allmänheten på söndagar, trots att det råkar vara söndag. (Där fick jag vara i fred, och jag fattade inte varför förrän i efterhand när jag såg skylten.) Men vad man än gör är Prag ett underverk och en plats som känns ändå in i maggropen. Det är den känslan jag hade för Malmö innan jag flyttade dit, men gånger hundra. Kanske skulle jag flytta hit någon gång, eller åka hit en hel sommar eller något. Jag får helt enkelt inte nog av Prag - det är ren kärlek.
tisdag 19 juni 2012
It's a wonderful world
"It's a wonderful world, Hobbes, old friend... let's go explore!"
Något åt det hållet ska det vara. Och nu är det läsårets sista dag - om nio timmar springer jag rakt ut i ett sju veckor långt sommarlov som börjar med Prag-resa nummer sju (om jag nu inte blir mer sjuk än jag redan är) och som fortsätter med diverse skåneäventyr med mera.
Som bäddat för eskapader och oskrivna blad.
M. Ward – The First Time I Ran Away
Något åt det hållet ska det vara. Och nu är det läsårets sista dag - om nio timmar springer jag rakt ut i ett sju veckor långt sommarlov som börjar med Prag-resa nummer sju (om jag nu inte blir mer sjuk än jag redan är) och som fortsätter med diverse skåneäventyr med mera.
Som bäddat för eskapader och oskrivna blad.
M. Ward – The First Time I Ran Away
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)