Kings of Convenience var givetvis grymma. Bart Davenport var förband och honom har jag också gillat ett tag, så det var extra kul. Erlend verkade lite sur och klagade på ljuset, värmen, ljudet, och såg lite allmänt seg ut. Det blev också mer felspelande och felsjungningar än i Stockholm förra sommaren, vilket var lite underligt med tanke på att det nya materialet (skivan släpptes för en vecka sedan) borde sitta mycket bättre nu.
Men nog med trash. Konserten var fantastisk och bjöd på många guldkorn. Allra bäst blir det när de börjar improvisera eller jamma med publiken. Calle och jag stod allra längst fram vid scenkanten och var således ungefär tre meter från Erlend och Eirik. Framåt slutet av konserten ställde sig Erlend upp och gick rakt mot mig. Sedan satte han sig på scenkanten och hoppade ner mellan mig och Calle. Han ställde sig intill mig och ett antal andra i publiken som stod precis där, och började dansa, sjunga, göra sin berömda trumpetimitation... allt detta 30 cm ifrån mig. Väldigt häftig känsla. Det handlar ju ändå om en av mina största idoler genom alla tider. Det allra sista som hände i konserten, efter att de hade blivit inklappade för andra gången och gjort en rolig cover på Leslie Gore's "It's my party", var att Erlend ännu en gång klättrade ner precis där vi stod och sedan försvann ut i scenhavet. Det var det sista vi såg av honom.
Det enda som grämer mig är att jag verkligen hade velat köpa en Bart Davenport-platta och mest av allt Erlends egendesignade turné-t-shirt. Men de tog bara kontanter så det var kört. Fan.
Helt nöjd nu. Helgen blev mycket riktigt helt galen från start till mål. Nu är klockan kvart över ett på natten och jag börjar jobba 7.40. Bara att bita ihop.
