söndag 18 september 2011

Polen ftw

Ska kanske flytta till Polen eller nåt... De fyra senaste polackerna jag har stött på har varit så trevliga, flexibla, varma människor att jag är lite förbluffad. När man på allvar saknar personer som man umgåtts med två kvällar och en halvdag och som man aldrig tidigare träffat, då är det lite speciellt. Jag är ju dessutom en person som lätt tröttnar på att ha personer nära mig mer än några timmar i sträck. Nä, det här med couch surfing är verkligen min grej; jag märker det mer och mer. Sen finns det i stället svenskar som inte är helt kloka i huvet. Jehovas vittnen till exempel. Fan vad vidrigt deras knacka dörr-koncept är. Det borde förbjudas i lag. Och så är det en annan person som jag inte tänker hänga ut men som också visade sig inte ha alla hästar hemma. Jag må vara självisk ibland men det här var skrattretande - om än kanske inte för mig. Mitt meddelande till dig är Olycka till!

måndag 12 september 2011

Speglingar

Förutom dagens stora besvikelse har måndagen som vanligt varit utmärkt. En lektion på en hel dag får ses som godkänt. Men tisdag och onsdag har jag i gengäld elva lektioner, mentorstid, läxhjälp och en två timmar lång konferens. Det blåser, det regnar. Det är fortfarande ingen höstkyla men den är precis runt knuten. Fantastiskt. Andras blommor vissnar, mina slår ut i blom - så skrev jag visst en gång för länge sedan. Det är inte direkt världsklass på den diktningen men innehållet stämmer fortfarande överens med verkligheten. Nu ska vi bara se om det finns någon som står på min sida.

Märkligt...

... att det ska vara så svårt!

Antingen vill man väl något eller vill man det inte? Och om man nu inte vill säger man väl inte att man vill?

:/

söndag 11 september 2011

Denna stad

I förmiddags tog jag bussen ut till linje 34:s sluthållplats Sibbarp som ligger precis utanför Limhamn, nära brofästet. Tog en promenad nere vid havet och eftersom regnet hängde i luften var jag nästan ensam därute. Det kom skurar i omgångar och det smattrade mot paraplyet. Jag tog en sväng förbi kalkbrottet - som jag aldrig har sett tidigare - och promenerade sedan genom Limhamn innan jag åkte tillbaka till stan. Jag älskar Malmö. (Första gången jag säger det.)


Efter TP-häng hos Bob är det nu sängdags. Och imorgon är det måndag. Suck. Planen är att få mycket gjort på jobbet - måndagen är den enda dagen jag har ett luftigt schema. På kvällen blir det ännu en förhoppningsvis mycket trevlig utflykt till havet, Västra Hamnen närmare bestämt. :)

fredag 9 september 2011

Så... Trött

Får se om jag håller mig vaken genom hela det här inlägget; jag är så sjukt trött. En seg fortbildningsdag, en joggingrunda på östra kyrkogården (perfekt att springa på och mycket fridfull) men framför allt en tuff men kul jobbvecka har skickat mig halvvägs till komaland. Nu ska det fan sovas.

tisdag 6 september 2011

Tuesday from hell

Redan i vanliga fall är mina tisdagar sjuka. Inga raster, inga förberedelser, bara lektioner från morgon till eftermiddag och tio minuter därefter en två timmar lång konferens. Idag följs detta av föräldramöte på kvällen så det kommer i praktiken att bli tolv timmars arbete med ett par korta raster för att slänga i sig lite mat. Sedan hem och slänga sig i soffan en stund, följt av sömn och sedan ännu en lång dag. Galet. Tur att jag har nåt att se fram emot imorgon kväll.

söndag 4 september 2011

45 cm, 1 min

Ja, så var det tyvärr bestämt. Med andra ord: Så är bestämt. Vissa människor har så svårt att motstå grupptrycket att de heller gör en idiot av sig själv på Facebook.

Hur många har inte har sett "39 cm, 2 min"n (eller liknande) som tjejers statusuppdatering de senaste dagarna? Den första siffran står för skostorlek, och sedan ska man logiskt nog lägga till "cm" för att göra det dummare än vad det redan är - hur många har 39 cm långa fötter? Den andra siffran betyder "så här lång tid tar det för mig att fixa mitt hår". Och detta för att...

*drumroll*

HÖJA MEDVETENHETEN OM BRÖSTCANCER!

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Och just av den anledningen är det här faktiskt något positivt, för hur ska man kunna skratta åt något så meningslöst och orelaterat? Och hur ska man kunna gråta bara för att en miljon människor samtidigt visar sin ickeexisterande IQ-nivå?

Skriv en vettig statusuppdatering i stället som faktiskt har något som helst med bröstcancer att göra, eller skänk pengar till Cancerfonden. Att posta sin skostorlek och hårfixningstid på Facebook kommer nog inte att rädda så där jättemånga kvinnor från en tidig död.