söndag 31 oktober 2010

Ta hans efternamn

Har spelat Fable III hela dagen idag igen. OK, inte riktigt hela. Jag har också varit och jagat en snygg, lång, billig parka med fluffig krage. Jag kom hem med en annan jacka, tre t-shirts och ett par shorts. Grand Samarkand börjar faktiskt bli rättså nice nu. Jezz är en ny affär som riktar sig till män, huvudsakligen aningen äldre än Jack & Jones-målgruppen men också yngre än Dressman-diton. Helt OK. Och nu har även Subway öppnat där uppe. Stabilt.

Det har varit en skön helg men samtidigt känner jag inte för att vara så här osocial en hel helg egentligen. Får hoppas att det inte blir en tradition.

Helgens, kanske månadens, bästa Youtube-klipp är en av de många remixerna av den nya hiten Laserturken från Rosengård.



Originalet från norsk tv:
http://www.youtube.com/watch?v=7Jrc4l46t0c

lördag 30 oktober 2010

My nothing day

STORA SPOILERS OM FABLE III NEDAN!

Jag har haft en traditionellt galen TV-spelsdag idag. Jag vet inte när jag senast spelade ett och samma spel i så många timmar. Jag vill säga Ocarina of Time 1998, när jag låste in mig på mitt korridorsrum och rullade ner persiennerna, men det har förmodligen hänt några gånger efter det också. Fable III har upptagit hela min tillvaro idag och man kan verkligen spendera en lördag på ett sämre sätt. Jag har gift mig, skaffat barn, varit otrogen och inte blivit ertappad (men jag har än så länge bara gått hela vägen med min hustru även om jag vid ett tillfälle fick finna mig i att gifta mig med en annan kvinna under några minuter för att hjälpa en desperat man att få till stånd en skilsmässa)... Min dotter Bobbylina har växt upp och blivit kanske 6-7 år gammal. Jag fick döpa om henne från Bobby när jag insåg att hon var en flicka. Trots att jag faktiskt var där när hon föddes noterade jag inte vilket kön hon tillhörde.

Jag har också vid ett par tillfällen fallit för frestelsen att inte vara 100 % god, vilket har inneburit att barn och vuxna över hela kungariket har börjat komma fram till mig med frågor som "Why did you kill that man?" och "How does it feel to be a murderer?". Däremot är det ingen som har tagit så värst illa upp de få gånger jag har gått fram och pekat finger åt någon eller fisit någon i ansiktet. För det mesta dansar jag med invånarna, kittlar dem, pratar med dem, kramar dem... och ibland gör jag vulgära gester åt dem, vilket faktiskt väldigt ofta uppskattas!

Det bästa med Fable III hittills är att spelet nu har gått in i en ny fas. De första timmarna (som skulle kunna vara alltifrån 3 till 20 får jag anta, beroende på hur många sidouppdrag man gör) är huvudmålet att man ska göra uppror och störta sin bror kungen som har blivit en maktgalen tyrann. När man till slut lyckas bli Albions nya kung inser man att han kanske egentligen gjorde allt med folkets bästa i åtanke. Om man sänker skatterna, avskaffar det utspridda barnarbetet, höjer säkerheten och bygger upp huvudstadens förstörda men tidigare pittoreska gamla kvarter, ja då blir man självklart väldigt populär bland folket. Men man går också back enorma summor - pengar som skulle behövts till att avstyra ett angrepp från ondskans makter som beräknas ske ett år framåt i tiden. Ska folket behöva fortsätta leva i förtryck för att man ska kunna skydda dem från en annars nästan oundviklig undergång? Hittills har jag hela tiden försökt att välja godhet och frihet men det är mycket möjligt att det kommer att stå mig och mitt rike dyrt den dagen kriget börjar.



Jag hoppas att det framgår vilket skönt spel det här är! Det är på inget sätt perfekt - det finns en hel del småskavanker som jag inte har berättat om - men i det stora hela är det en underbar interaktiv saga; en inblick i att allt ont för något gott med sig och tvärtom.

De få stunderna under dagen då jag inte suttit klistrad framför min 360 har jag varit ute och sprungit en runda (vilket gick otroligt trögt, förmodligen på grund av att jag gav blod igår), sett ett avsnitt av True Blood och sett på ett naturprogram om naturen och djurlivet på den ryska arktiska ön Wrangels ö. Jag hoppas på en liknande dag imorgon.

fredag 29 oktober 2010

Tre stora

Avslutar dagen med ett par helt fantastiska klipp med tre musikaliska genier i högform.



Paranormalt dålig uppföljare

Var och såg Paranormal Activity 2 på bio ikväll. Tänkte att jag måste ge den samma chans som ettan. När jag såg ettan på bio och sedan skulle hem själv till min lägenhet tror jag att jag var räddare än jag någonsin varit tidigare i mitt liv. På fullt allvar! Som bioupplevelse ger jag ettan 10 av 10. Jag var genuint skakad och mycket illa berörd. Inte ens när jag var typ 14 och såg Evil Dead för första gången i vår källare med Daniel och Pontus och vi skulle tälta på gräsmattan efteråt - inte ens då var jag lika rädd.

Klart man fattar att tvåan ska vara sämre liksom. Det är inte det det handlar om. Det är bara svårt för mig att fatta att en film med ungefär samma upplägg och delvis samma skådespelare kan vara så otroligt mycket mindre skrämmande än föregångaren. Visst hoppade man till vid typ tre-fyra tillfällen men 99 % av filmen var rena sömnpillret. Kommentaren som någon fällde precis i slutet av filmen var ganska talande: "Tar den slut nu är det fan helt sjukt vilken dålig film det här var."

Fable III är däremot mycket underhållande. Jag gillar speciellt de nya miljöerna i Bowerstone Industrial. Grått, smutsigt och en känsla av någon gammal östeuropeisk storstadssaga. Det är härligt att man kan interagera med praktiskt taget allt och alla, gå in i alla byggnader osv. Än så länge har jag bara fått kyssa två kvinnor men jag raggade också upp en prostituerad som jag kunde fått ha sex med. I sista stund fick jag dåligt samvete och tänkte att jag skulle spara mig tills den rätta dök upp. Det säger det mesta om vad spelet (och föregångaren som trean liknar väldigt mycket) gör med en. Jag har också sett på menyerna att man kan ha gruppsex och få könssjukdomar. Ser fram emot det. I tvåan har jag absolut för mig att jag gifte mig med en homosexuell man och fick biologiska barn med honom. Det är spelmagi, det. I det här spelet kommer jag att satsa på att skaffa massor av barn som jag besöker några gånger om året och ger lite leksaker så att de inte glömmer bort mig när jag är ute och räddar världen. Och så ska jag se till att hålla min hund (en röd setter) vid liv, något jag inte mäktade med i tvåan. Att störta min ondskefulla bror konungen känns mer som ett mindre viktigt sidouppdrag jämfört med att exempelvis erövra världen med mina kunskaper i minispelet Lute Hero.

onsdag 27 oktober 2010

Vakuum

En dag som idag, och kanske ännu mer en dag som igår, känns det helt hundra procent säkert att jag måste börja något nytt snart. Jag känner mig inte speciellt motiverad på jobbet - det enda som gör att jag trivs är att jag gillar ungarna så himla mycket - och även i övrigt står det mesta och stampar. Det finns också massor med saker som är bra, men det jag vill komma fram till är att jag inte kan vara kvar här, i samma stad, på samma jobb, i samma lägenhet, år ut och år in. Det känns inte som att jag är på väg någonstans. Egentligen borde jag väl inte mesa och bara flytta till en ny stad och ta ett annat lärarjobb. Jag borde resa jorden runt, prova en massa annat. Men det kommer förmodligen inte att hända, för det skulle jag aldrig ha råd med. Om jag av någon anledning helt plötsligt skulle få tillgång till, säg, en miljon... då är det inte omöjligt att jag faktiskt skulle bara dra iväg. Men då skulle jag nog inte jobba - jag skulle se världen helt enkelt. Åka till Irland, Island, Japan, Ryssland, Nya Zeeland, Australien, Rio...

Vem vet vad som händer. Och det är en del av problemet - jag vet inte ens själv vad som händer eller vad som kommer att hända. Jag säger jämt att jag inte vill leva i en utstuderat planerad och inrutad vardag men det kanske är mest för att jag vill slippa ta ansvar. Egentligen har jag nog ett ganska stort behov av att se vägen framför mig. Och så mycket dimma som det är just nu har det nog aldrig varit tidigare. Vad gör man då åt det? Klättrar upp på närmaste bergstopp och ser sig omkring, kanske.

söndag 24 oktober 2010

Bad things

Det är söndag kväll. Om några minuter är det måndag. Det är alldeles för sent - jag hatar att komma i säng för sent på söndagar. Men det blir alltid så ändå.

Dagen har varit helt OK. Hade en duktig huvudvärk i morse efter festen igår men ett par Ibumetin redde upp det hela. Städade och diskade med Tobias innan han drog. Tog en skön promenad ute vid en sjö i Ingelstad och hängde sen med en kompis på kvällen.

Usch, jag börjar få riktig ångest över att vi borde ha börjat med utvecklingssamtalen nu, men vi har inte ens börjat fundera på omdömena. För att inte tala om åtgärdsprogram osv. Fy fan. Nästa vecka är det höstlov och efter det måste vi verkligen börja. Därför måste jag sätta mig och börja skriva omdömen nu i veckan, och jag känner som vanligt att jag har alldeles för dåligt underlag.

Festen, ja. Den var väldigt lyckad och det verkade som om alla hade kul. Vi var några som fastnade i köket och bildade en improvisationskör och började sjunga julsånger och jag vet inte allt. Vi hängde där i säkert en timme och det var ju lite osocialt kanske. Men jag kanske kompenserade det lite med mitt årtalsquiz.

Ser just nu mest fram emot tre saker, i kronologisk ordning:
1. Fable III släpps på fredag
2. Åker till Stockholm för att hälsa på hos Kalle nästa vecka
3. Harry Potter 7:1 släpps 19 november

lördag 23 oktober 2010

Hjärnfuckad

Var ikväll på Henrik Fexeus föreställning Sinnescirkus på Växjö Teater. Den drog ut på tiden på grund av att Fexeus inte kunde låta bli att snacka så sjukt mycket i onödan. Det blev ett minus i protokollet på grund av det, men även för att det var för varmt i salongen. Om man bortser från dessa saker kan man bara konstatera att det var en riktigt bra show, främst i andra akten. Några tricks var "omöjliga" att genomföra av en mängd olika anledningar men ändå lyckades han. Det är som med Joe Labero - man får tänka att det är en väldigt skicklig illusionist, men i stället för att leka med ljus och specialeffekter lyckas Fexeus på något vis påverka publikens tankar, och även personer som inte ens är närvarande.

USA:s kärnvapenkoder var spårlöst försvunna under ett antal månader i slutet av Clinton-eran, vilket jag inte kan låta bli att fascineras av. Framför allt är det fasincerande att det verkar som om verkligheten är precis så raffinerad som på film. Presidentens närmaste medhjälpare har tillgång till koder som gör att presidenten kan öppna "fotbollen" som innehåller instruktioner till hur man startar en kärnvapenattack. Det spelar ingen roll hur sjukt och galet det är - det är väldigt coolt på samma gång.

Imorgon (eller faktiskt idag - klockan ringde nyligen midnatt) är det dags för min fest. Ska bli riktigt kul! Tobias är hemma från Norge och vi kommer nog bli elva pers som det ser ut just nu. Med tanke på att över 30 var bjudna är det kanske inte det bästa utfallet men det är de andras förlust. :)

onsdag 20 oktober 2010

Don't make me

I absolutely need to write my last blog entry from Solihull in English. I've been to the UK many times before, but never before have I felt so... I don't know... integrated into society, as it were. I can't belive we came here just a bit more than two days ago. I can truthfully say that today has been one of, it not THE, best days of 2010.

Coming to Langley Primary this morning, the very nice head teacher, Mark, told us that the older pupils, more specifically year 5 and 6, were going to be away almost all day. I was cursing the situation in my head, as my main priority for the day was to spend time with just those classes. As it turned out, though, everything worked out perfectly! I started out in year 4 in the morning, staying there practically all the time until lunch. I watched them doing maths, reading... and I showed them our photo story from Sweden.

I had lunch and then I went out into the schoolyard where I made plenty of new friends. I played some football and some other games with the children, and I was almost struggling to get inside again after that, having kids hanging on to me like leeches. :)

After lunch, year 5 came back, and so I spent an hour or so with them, talking to them and showing them our pictures. At 2:30, year 6 also came back and I did the same thing all over again. It's a wonderful feeling, standing in front of 50 children who all speak another language and that you have never met before (except for the ones that I'd already talked to yesterday) and not feeling a bit nervous. They wanted to know what Sweden was like, and they couldn't believe that we can actually meet deer in our forests just next to the city, that we have free school lunch, that Swedish school children never have to wear uniforms, that boys and girls play football together in their breaks, that we allow our pupils to climb trees in their breaks as well... stuff like that.

In many ways, though, I feel that the English school system is better, or at least as good, as the Swedish one. English children are taught to be polite and respectful, to treat each other well, and most importantly education is taken very seriously all the time. I really enjoy the fact that I can play around and be ironic with my pupils in Sweden, but this is the first time that I've actually felt that there are downsides to that as well.

In conclusion, this day and the whole stay here has been nothing short of wonderful, and I most certainly do not want to go home tomorrow morning. So Liam, Jamie, Dowd (?), Danni, Zaina, Joshua, Edward, Josie, Jasmine and all the other wonderful children who have introduced themselves to me but whose names I can't recall at this time... and all the others that I haven't had the time to get to know... I really hope I will see you again some day.

måndag 18 oktober 2010

I love England

Dagen på Langley Primary School här i Solihull har varit hur kul som helst. Har träffat mängder av helt underbara ungar som hälsar, ler och mer än gärna kommer fram och vill prata. Har fått massor av nya intryck. Väldigt trevlig personal också. Imorgon hoppas jag att jag kan vara med i någon/några mellanstadieklasser och titta hur helt vanliga lektioner går till.

Något jag finner extremt märkligt är att jag successivt sedan i morse börjat prata med en mer och mer tydlig brittisk accent! Jag är ju annars en enorm förespråkare för American English och har inte pratat BrE sedan jag läste till lärare. Men det bara känns rätt, och ganska mysigt, att använda den där brittiska accenten som faktiskt finns någonstans där inne, uppenbarligen inte alltför långt under ytan, när man pratar med människor som faktiskt är brittiska. Det gick så långt att jag sa "You've done a great job, lads!" till ett par pojkar som hade guidat oss runt på skolan. LADS! Jag trodde aldrig att jag skulle använda det ordet i mitt liv, men det bara hoppade ur munnen utan minsta problem. Undrar hur det kommer att låta imorgon.

Jag hann också med att gå och kolla in stan ett par timmar innan affärerna stängde. Hittade Star Wars-trilogin (episod 4-6 så klart) för £20 och Burn After Reading för £4. Jag har också kollat in ett par begagnade 360-spel för £5 som jag förmodligen kommer att inhandla imorgon. Fynd!

Men nu ska jag in i duschen och sen måste jag städa upp en aning på mitt hotellrum eftersom det tydligen ska bli vinprovning här på mitt rum om 39 minuter... :) Därefter väntar restaurangbesök - jobbet betalar. Som ni märker trivs jag hyfsat här!

söndag 17 oktober 2010

Solihull, dag 1




Så fint bor jag - själv i ett dubbelrum. Det är dessutom inte ett helt vanligt rum utan en "studio" - men jag vet inte vad det betyder. Det kan lika väl innebära att det är lite skabbigare än ett vanligt rum men det känns inte så! :)

Allt har gått bra hittills - det är väl så man kan sammanfatta den första resdagen. Allt har varit dyrt men det får man väl stå ut med när man bor gratis på ett jättefint hotell. Imorgon ska vi till Langley Primary School och se hur verkligeheten är på en helt vanlig engelsk skola. Ska bli spännande!

England är ett knäppt land - eller åtminstone är mitt hotellrum det: Kallvatten är till vänster på kranen! Hur sjukt är inte det?

It's a Jersey thing!

I senaste avsnittet av South Park fick vi veta att alla magplask och klavertramp i hela världen är OK så länge man avslutar det hela med att säga "It's a Jersey thing!". Det var parodier så det bara skrek om det på Jersey Shore och Real Housewives of New Jersey. Sedan fick de nog in och en annan gliring till en annan serie som jag inte tror vi har här i Sverige: Jerseylicious. Om DU vill se ut som en av de "vackra" kvinnorna i den serien är det bara att fixa en make-ova nedan!

Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Jag ska vara iväg i drygt tre dagar. Det är fan inte mycket tid. Och nästan all tid kommer att tas upp av skolbesök, besök hos borgmästaren, middag med chefen mfl... och så vidare.

Ändå har jag sett till att vara mycket väl förberedd när det gäller det tekniska. Jag kommer att ha med mig en PSP fulladdad med spel och avsnitt av TV-serier, men framför allt kommer jag att ha med mig min dator eftersom jag har för mig att det är gratis WLAN på hotellrummet. Kommer kunna använda det kanske ett par timmar sammanlagt så det känns väldigt nördigt och på gränsen till helt onödigt, men...

"Det är känslomässigt riktigt."

lördag 16 oktober 2010

IQ-bollar

Jag har alltid gillat frågesport. Extra roligt är det ju om det handlar om sånt man är intresserad av - i mitt fall musik, geografi, film och liknande. Så jag tycker det är skitkul att ha hittat till IQ Ballz, en frågesportssida på nätet där man kan spela gratis eller om pengar. Jag ligger lite plus hittills! Man spelar mot andra spelare och om det inte finns någon online får man en fråga varje minut från datorn.

Om det låter intressant får ni gärna registrera er på sidan - det ger mig en liten bonus för varje ny spelare som använder mig som referens.

Testa IQBallz - Frågesport om pengar

fredag 15 oktober 2010

Störningar

Först vaknade jag kl 4.48 i natt av att det ringde på min dörr. Det är ett väldigt tydligt PLING-ljud som inte går att ta miste på. Tycker det är obehagligt när det ringer på dörren mitt i natten. Jag smög upp och tittade ut genom titthålet och såg... ingenting. Mörker. Ytterst märkligt eftersom belysningen i vårt trapphus är ljudstyrd och det går inte att viska utan att lamporna tänds. Jag måste alltså ha drömt att det ringde på dörren vilket jag har svårt att acceptera.

7.40 vaknade jag igen (jag har sovmorgon på fredagar) av att vår bostadsrättsförenings vaktmästare står med en lövblåsare på parkeringen precis nedanför mitt fönster. Jag fattar inte varför vaktmästare alltid måste göra de mest högljudda sysslorna före 8 på morgonen!!! Det slår ju aldrig fel att man vaknar på sommarmorgnar av en malande högljudd gräsklippare. Det borde ingå i vanligt hyfs att man fattar att man kanske kan vänta till klockan 9 innan man gör saker som helt garanterat väcker folk.

torsdag 14 oktober 2010

Måste ha

Jag visste det ju egentligen redan när jag provade dem för första gången - att jag skulle köpa de där jeansen. De var så himla sköna (Fredrik har upptäckt stretch tio år efter alla andra!) men jag har inte så galet mycket pengar just nu. Idag bestämde jag mig så för att jag fick strunta i det och köpa dem ändå. 900, det är mycket för ett par byxor men det är det värt. Det är alltid en skön känsla när man har köpt kläder man vet att man kommer att använda mycket.

Två timmars lektioner imorgon och sedan har jag inga lektioner innan torsdag eftermiddag eller fredag morgon. Det är skönt men samtidigt älskar jag ju att undervisa. Men lite omväxling är ju inte fel och en gratis englandsresa är inte att förakta.

Imorgon kväll kommer Roger och Adrian. Hoppas Adrian kan fullfölja Växjö Maraton i år till skillnad från förra året.

Hoppas det händer något - någon form av social samvaro - på lördag kväll. Skulle vara kul när man ska iväg sedan på söndag förmiddag.

Vid Teatertorget, på Norrgatan, singlade mängder av gula löv ner genom luften idag när vi cyklade till Filmstaden med klassen. Hösten är så speciell. Stillsam och dramatisk på samma gång. Skygg och trotsig. Jag skulle lätt kunna ha höst halva året.

Solihull

På söndag är det dags för min Englandsresa tillsammans med 63 andra personer som jobbar inom skola/barnomsorg i Växjö kommun. Vi från Lillestadsområdet ska till en skola i Solihull i närheten av Birmingham. Det jag ser fram emot är:

* Att snacka med de engelska ungarna
* Att bo i enkelrum på ett fyrstjärnigt hotell, förhoppningsvis med gratis WLAN
* Att ge mig ut på jakt efter Dr Pepper Cherry. Med tanke på att den nog var ganska ny när vi var i USA i somras är väl risken stor att den inte har kommit till the UK ännu. Men hoppas kan man. För er som inte druckit den är det den absolut mest utsökta läskedryck som någonsin tillverkats. Aldrig trodde man väl att någon skulle ta tronen från den ursprungliga Dr Pepper, men dagen är här nu.

Ser däremot inte fram emot att vara glättig, positiv, en bra ambassadör, vuxen, och ser framför allt inte fram emot att inte få ha på sig vilka kläder jag vill i en skola. Sedan ska vi också träffa stadens borgmästare och det kan bli ganska plågsamt det också.

Men på det stora hela är jag fett redo!

tisdag 12 oktober 2010

Singing softly to me

Det här är nog ändå mitt favoritcitat någonsin, från Singing softly to me av Kings of Convenience, från deras första platta Quiet is the new loud 2001:

I wanted a mystery that couldn't be solved
I wanted a puzzle with pieces missing
I wanted a story that couldn't be told
Only the fishing part of fishing

///

Tio poäng, mitt i prick, Robin Hood-pil mitt i pilen som sköt mitt i prick. Mitt liv, mitt problem, mitt motto.

Tre vänner

Kvällen ackompanjeras av tre goda vänner:

* Rögle (hemmamatch mot Leksand på TV10, ställning 2-0 till Rögle just nu, härligt!)

* EM-kval Sverige-Holland

* Carlsberg

Det är precis vad jag behöver efter att ha jobbat 10 timmar idag.

lördag 9 oktober 2010

Mission accomplished!

Äntligen, äntligen är min lägenhet klar!!! Pappa har varit här tisdag-fredag och igår och idag har jag fixat de sista detaljerna i vardagsrummet. Jag är verkligen jättenöjd med slutresultatet.

Här kommer ett litet smakprov från det rum som vi gjort minst med - här i vardagsrummet har vi (pappa) bara målat väggarna. Men fint är det ändå! Vill man se resten av lägenheten får man gärna komma på besök! :)

Goda grannar

Dagens ros ger jag till min granne nere på tvåan. Jag var i tvättstugan och hon kom in och undrade om det var OK att hon tvättade ett par maskiner. Jag sa att jag redan var klar och bara skulle torka min tvätt, och att hon givetvis fick börja tidigare med sin tvätt om hon ville. Det jag inte insåg förrän en timme senare var att jag faktiskt hade slängt in några t-shirts i en av maskinerna och att jag alltså hade lovat att hon skulle få använda båda maskinerna när verkligheten var att bara en var ledig.

När jag insåg detta stack jag direkt ner till tvättstugan och halvt förväntade mig att hon skulle ha avbrutit tvätten för mina t-shirts. Men hon hade inte bara låtit hela programmet tvätta klart - hon hade dessutom hängt in tröjorna i torkskåpet när de var klara! Jag såg också på återstående tvättid att hon hade fått vänta minst en halvtimme, förmodligen mer, innan hon hade satt igång sin tvätt.

Made my day!

Hon fick en trevlig lapp av mig. :)

torsdag 7 oktober 2010

Just a few more days...

Snart är det klart. Jag måste upprepa det för mig själv för det känns som om renoveringen av vardagsrummet går i snigeltakt. Nu är i alla fall väggar och tak klara och vi kan bara hoppas att alla bubblor försvinner de närmaste dagarna. Jag har en fantastisk (...) helg framför mig när alla möbler och innehållet i dem ska återställas till hur det var innan. Som att flytta in på nytt. Jag brukar alltid säga att det är så roligt att flytta in, men just i det avseendet skiljer sig känslan åt.

Friluftsdag i strilande regn idag var ingen höjdare, speciellt när jag var stationsansvarig och skulle göra samma sak sju gånger - en halvtimme varje gång. Allt medan ungarna klagade över hur kalla och blöta de var och "kan vi inte bara få gå in?????" och själv tänkte jag ungefär samma sak.

Hade hoppats hitta en massa fina kläder på stan idag men det blev bara ett par jeans, en kofta och en t-shirt. Och ingen av plaggen var så fina som jag hade hoppats. Jag får ofta, nästan alltid, den där känslan av att jag ser hur snyggt klädda andra människor är, och så tänker jag att "sådär skulle jag vilja vara klädd!" men av olika anledningar blir det aldrig så. Just nu skulle jag nog vilja delvis glida över från luftiga jeans och rutiga skjortor till nåt lite mer... bekvämt, och kanske är jag ute efter en lite mer bohemisk känsla på något sätt. Jag känner ofta att jag inte orkar bry mig om saker i mitt liv, och det borde egentligen även speglas i min klädstil. Typ något snyggt men som har lite mer karaktären av en nonchalant axelryckning.

onsdag 6 oktober 2010

Speglingar

Dagens reflektioner:

* Jag gjorde helt rätt som köpte våffeljärn. Pappa och jag har invigt det ikväll och det blev hur goda våfflor som helst.

* Det är mycket mer jobb än väntat med att renovera ett vardagsrum. Nu ser det ut som om pappa kommer att stanna till fredag morgon.

* Det är inte rättvist att det ska bli regn imorgon - hela dagen - när vi ska ha friluftsdag och jag ska stå stilla vid en station retfullt nära skolans väggar hela dagen.

* Hösten är här på allvar nu. Bonde söker fru började idag, South Park har höstpremiär i natt. Sweet.

* Det är inte kul att upptäcka att man är missnöjd med praktiskt taget alla sina jeans när man är en person som tycker att jeans är det enda rätta i alla lägen. Jag slängde fem par häromdagen och jag känner på mig att fler snart kommer att gå samma öde till mötes. Imorgon ska jag ut på jakt efter minst ett par riktigt snygga.

* Det är lite drygt att inte ha TV (den är täckt av plast och ligger för närvarande i min soffa).

* Det är väldigt skönt att man kan se nästan alla TV-program på datorn i efterhand.

* Jag vill resa! Till Island! Till Ryssland! Japan! Nya Zeeland! Riga! London! Prag! Men i höst får jag nöja mig med Stockholm. Och kanske, kanske London.

tisdag 5 oktober 2010

Sista projektet

Det visade sig vara betydligt mer jobb med vardagsrummet än jag hade trott i förväg. Har först röjt där två kvällar, och idag har pappa och jag börjat på riktigt. Flyttat alla möbler in till mitten av rummet och så har vi (mest pappa) försökt riva ner de gamla tapeterna. På vissa ställen såg man en riktigt gammal tapet som pappa misstänker är originalet från 50-talet. Den är röd med vita blommor/växter på. Faktiskt ganska cool. Sen har han hållit på och slipa/spackla nu under kvällen. Kanske slipper han grunda med oljefärg imorgon men förmodligen inte. Framåt torsdag är själva renoveringen klar - han ska även måla taket, slipa listerna, snygga till områdena runt fönster och balkongdörr... lite sånt. Sedan börjar det roliga arbetet med att få tillbaka alla möbler till deras ursprungsplatser och fylla dem med innehåll från de 13 fulla flyttkartongerna. Men jag borde bli helt klar innan helgen är slut.

Lloyd, I'm ready to be heartbroken

Min nya favoritlåt, gud vad skön den är...

måndag 4 oktober 2010

Jävla parkett

När jag flyttade in i den här lägenheten var jag lat nog att inte göra ett dugg förutom att slipa parketten. Det var absolut nödvändigt för den såg fruktansvärt sliten och ful ut. Efter det gjorde jag ingenting på fem år och nu håller jag som bekant på att renovera mer än halva lägenheten. Det sista projektet är vardagsrummet och när jag ikväll fortsatte rensningen som ska föregå målningen som vi ska påbörja imorgon, ja då såg jag att det finns två jättestora fina mörka fuktfläckar i parketten. Inte nog med att jag har repat den på ett antal ställen sedan tidigare - nu finns alltså även dessa blaffor som förmodligen inte ens går att slipa bort. Kul att ha spekulanter här som klagar på parketten det första de gör.

Ja ja. Nu kommer i princip resten av veckan att vigas åt att fixa den fjärde och sista delen av det här projektet. Sedan ska jag bara sätta mig ner och njuta.

Imorgon är det filmklubb igen i min regi. Efter förra veckans ganska tunga Zozo blir det nu lättsam men tänkvärt äventyr i Ghiblis Laputa - slottet i himlen. Ska bli mysigt. Hoppas ungarna gillar den.

söndag 3 oktober 2010

TV...

Just det ja. Det här är också värt en reflektion eftersom det är så galet och överdrivet.

Jag ser - eller planerar att börja se inom en vecka - för tillfället 15 TV-serier. Det är inte alls normalt och det är inte alls bra, för i stället för att se TV-tittandet som en lugn stund när man bara kan sjunka ner i soffan och slappna av samtidigt som man matas med underhållning, blir det för mig en stressfaktor. Jag funderar på vilka jag kan sluta se på, eller strunta i att börja följa, men jag har än så länge inte kommit fram till något.

Det vore väldigt olikt mig, som älskar listor och statistik, att inte lista vilka serier det gäller... så...

Curb Your Enthusiasm (fem hela säsonger kvar att se)
True Blood (nästan tre hela säsonger kvar)
Mad Men (nästan fyra hela säsonger kvar)
I Anneli (ska se på första avsnittet strax)
The Simpsons
Ullared
90210
Superstars
Bonde söker fru
South Park
Robinson
The Office
Starke man
The Event
Solsidan

De som jag funderar lite på att offra är i nuläget Robinson och Starke man. Jag hade hoppats att andra avsnittet av The Event skulle göra att jag skulle tröttna och tänka "Inte ännu ett Lost som aldrig får någon lösning" men jag vill verkligen se mer.

LBL

En före detta kollega till mig hade tre stora bokstäver skrivna på framsidan av sin lärarkalender:

LBL

Det skulle betyda "Lugn, Bara Lugn" - något hon skulle tänka på när det blev stressigt och kaotiskt. Idag har jag funderat på att göra något liknande. Har känt mig stressad av olika anledningar.

Men tack vare ett par goda vänner blev söndagen avsevärt bättre än jag befarade i förmiddags.

Det mesta är gjort, det värsta är kvar

Idag har mina föräldrar varit här igen. De har hjälpt till med min klädkammare och nu har även den fått en make-over. Nytt golv (samma som i de andra nyrenoverade rummen), nya golvlister, och så har tak och väggar målats. Vi har också fått upp mina nya skoskåp i hallen. Allt har blivit jättefint - tycker jag - och nu är det bara ett enda rum kvar... vardagsrummet. Även om det bara är väggarna som ska målas där inne kommer det att bli en hel del jobb för min del eftersom jag måste flytta alla möbler till mitten av rummet, och det innebär att jag måste packa ner alla skivor, filmer, böcker och spel i flyttlådor. Detta plus att allt annat ska bort från väggarna gör att jag nog får hålla på hela dagen imorgon och kanske även lite på måndag. På tisdag kommer pappa upp igen och då ska det målas. Det ska bli väldigt skönt när allt äntligen är klart!

Ikväll har Calle och jag druckit lite whisky och spelat FIFA 10. Jag är mäkta imponerad av Calles uthållighet när det gäller TV-spel ibland. Förra gången jag märkte det var när jag nyligen hade skaffat Burnout Paradise. Ikväll vet jag inte hur många matcher FIFA det blev innan vi till slut fick ge upp för seg- och tröttheten. Säkert 15.

fredag 1 oktober 2010

En billig poäng

Det är bara för roligt för att man ska tycka att det enbart är tragiskt. Ägaren till företaget Segway dör i Segway-relaterad olycka... Detta skriver DN. Men jag vill fortfarande ha en alldeles egen Segway.

Efter en promenad som jag strax ska ut på kommer resten av dagen att vigas åt att röja och rensa ut i klädkammaren inför helgens renovering av densamma. Har varit och köpt färg idag och imorgon kommer föräldrarna upp. Hoppas få tid till att softa framför TV:n en stund ikväll också.

Var hos tandläkaren idag. Hade inga hål den här gången heller - har faktiskt vad jag vet aldrig haft några hål. Detta är lite märkligt då jag inte själv tycker att jag borstar tänderna så himla noga. Men det visade sig att jag borstar för hårt, detta enligt min tandläkare, och att det är orsaken till att mitt tandkött har börjat dra sig tillbaka i underkäken. Måste skärpa mig.