Farewell / Goodbye

Har haft en sjukt stressig dag på jobbet - full action från 8.00 till 17.30 med en enda rast på ungefär 10 minuter då jag slängde i mig lite micromat i personalrummet. Helt galet. Men det var också en riktigt kul dag - alla är trevliga, både ungar och personal, och det är bara så jäkla kul att vara lärare alltså. Plus att jag nu kommer tvingas repetera en massa saker i svenskan som jag har glömt sen länge. Just nu är det medeltiden som vi drar igång och jag får hårdplugga för att själv hänga med. Och det kan ju vara en fördel om läraren hänger med.

Så nu har jag gjort absolut ingenting hela kvällen och rundar av dagen med att ännu en gång lyssna på Farewell / Goodbye med M83 - kanske den bästa vaggvisan någonsin.

Att ömsa skinn

Varje slut är en början till något nytt. Så måste jag försöka se det. Det är snart dags att lägga den här ganska jobbiga veckan bakom sig och ta nya tag på måndag när jobbet börjar på riktigt med schemalagda lektioner. Det är också bara att stå ut med en 25-gradersdag imorgon i ett kvavt klassrum med enorma fönster och en matsal som mer påminner om en bastu än något annat.

Men kanske framför allt är Malmöfestivalen slut om ett drygt dygn, och för mig är den nog redan slut. Det finns inget som jag jättegärna vill se imorgon, så om jag ska summera måste jag verkligen säga att det känns bra att ha sett hela eller delar av konserter med... Iron & Wine, jj, The Chamber Philharmonic Europe, Billie the Vision and the Dancers, Serenades, Lo-fi-fnk, Veronica Maggio, Tingsek, Orup, Anna Järvinen och bob hund. Verkligen inte fy skam. Bäst var utan större tvekan Billie the Vision and the Dancers och sämst var tyvärr Iron & Wine. Det var mysigt att se Anna Järvinen ikväll också - sprödare röst får man leta efter.

Och nu luktar det nybakat bröd på min balkong igen. Synd att jag måste gå och lägga mig.

EXTERMINATE!!!

Fan vad jag hatar myggor just nu. Jag brukar inte vanligtvis dra dem till mig men de senaste dagarna - troligtvis huvudsakligen när vi var ute i bokskogen - har jag fått ett antal bett (stick, whatever) på benen. Några kliar vansinnigt mycket till och från - samtliga precis ovanför vänster fot, på båda sidor av benet. Jag kör med hydrokortison och alsolsprit och det hjälper tillfälligt men det kommer snabbt tillbaka och det är så jävla irriterande! När jag gick hem från Debaser ikväll (där vi dessutom bara kom typ femma på quizen) ville jag bara ta fram ett rivjärn och gå loss som en fucking hackspett på benet.

Två dagar till helg...............

men fuck då

Idag hann verkligheten ifatt mig på jobbet. Jag känner hela tiden att jag inte kommer kunna klara detta, att det är en uppgift som är mig övermäktig. Och medan nu övrig personal på skolan ångar på som lokomotiv vet jag inte ens var jag ska börja. Tänker inte gå in på detaljer för det orkar jag inte. Det är mycket som känns bra, ungarna verkar helsköna liksom, men... jaja, skit samma.

Var på Tingsek och Orup idag på festivalen med Linda, Roger och Fredde. Orup var riktigt bra men huvudsakligen när han spelade sina gamla hits givetvis. Att få gå på alla de här gratiskonserterna med riktigt bra artister och band är verkligen suveränt.

Linda åker hem imorgon bitti, sedan ännu en lång (inte för att den egentligen är så lång, men det är ju alltid så det känns när det är uppförsbacke) arbetsdag och så hoppas jag att jag kan ladda om till quiz på Debaser på kvällen med Tessan och Titti. Men det förutsätter att jag sover lite nu - klockan börjar bli alldeles för mycket.

En fin dag

Snart midnatt, jag har precis gått och lagt mig efter en lång och rolig dag. Det värker skönt i benen.

Fest igår med Allyson, Linda, emma och Fredde. Superkul! Därefter drog vi till Debaser men det var lite segt faktiskt.

Var ute i bokskogen i torup med Fredde på tidig eftermiddag. Gick någon mil genom skogen från torup till svedala och hittade kantareller och fingersvampar. Jag äter helst inte svamp så Fredde fick behålla allt.

Därefter hem en snabbis och så in till stan. Stämningsfull klassisk konsert på pampiga Palladium, lyckosprudlande och underbar spelning med billie the vision and the dancers, en hisnande åktur i booster och ytterligare bra spelningar med Serenades, lo-fi-fnk och Veronica
Maggio (som fyllde hela Stortorget... galet).

Och festivalen är bara halvvägs.

Imorgon kommer kidsen. 25 okända men säkerligen könshormonssprutande, nonchiga men förhoppningsvis också trevliga och förväntansfulla åttor. Är inte så värst nervös men det ska bli riktigt spännande. Hoppas jag snart slutar drömma mardrömmar om att allt ska gå åt helvete.

Godnatt.

Iron & wHine

Precis kommit hem från Iron & Wine-konserten.

Fy fan vad dålig den var.

Har definitivt aldrig varit så besviken efter en spelning. Hade sett fram emot den sen i våras - och att få höra underbara låtar som...

* Love and some verses
* Naked as we came
* Flightless bird, American mouth
* Godless brother in love
* Fever dream
* Passing afternoon
* Sunset soon forgotten
* Morning
* Belated promise ring
* Loud as hope
* Sacred vision
* Waiting for a superman
* Tree by the river

Med flera.

Nu spelade de till slut visserligen Fever dream i en riktigt kass version och Tree by the river i en helt OK version. Men INGEN av de andra låtarna!!! Tänk dig själv - du ska gå och se en av dina favoritartister som du har gillat i många år. Du har ett antal favoritlåtar och det finns dessutom ett antal låtar som är mest kända med artisten i fråga. Du kommer till konserten och allt som spelas är skräp som ingen känner igen. Jag älskar ungefär 90 % av Iron & Wines låtar och nästan samtliga av dem kommer från alla andra album än det senaste, där de (eller *han*, för jag ser Sam Beam som det äkta Iron & Wine, inte nåt jäkla åttamannaband på elgitarrer, trummor, keyboards, saxofon, tvärflöjt och bongatrummor) har bytt riktning till något som jag inte gillar speciellt mycket. Det jag älskar är när Sam Beam visksjunger med enbart sin akustiska gitarr och ett par av hans egna pålagda stämmor som komp. Inte ett band som står och jammar på ett enda ackord i tio minuter, helt utan plan. Många i publiken började gå efter 10-15 minuter men jag hoppades hela tiden att den riktiga spelningen skulle börja. Det gjorde den aldrig.

Så jag är riktigt jävla besviken. Jag gick förresten sedan vidare till jj på scenen intill. Efter 20 minuters ganska tråkig "kvinnlig sångare och DJ" och ingen "Let go" gav jag upp och cyklade hem. Nu får jag ladda om inför lite fest imorgon och några förhoppningsvis säkra kort på söndag i konsertväg.

Fragment

Det luktar nybakat bröd från min balkong ikväll. Det är första gången. Mer specifikt luktar det bageribröd, alltså nästan lika gott som varm nyregnad asfalt. Och från köksfönstret på andra sidan kunde jag nästan se solnedgången när jag lutade mig ut och såg bort mot Nobelvägen och Folkets Park. Fina tider.


Fan vad jag stör mig på folk som tror att de är mycket smartare än andra på att fatta "artsy" skämt på bio, och därför måste skratta så högt som möjligt, gärna någon sekund längre än alla andra.


Hur jag ska lyckas göra allt som min chef kräver av mig det här året övergår mitt förstånd i nuläget, men shit vad trevliga människor jag jobbar med. Har lunchat med olika folk varje dag den här veckan och det har varit riktigt nice. Bara det faktum att två personer i mitt arbetslag ska på Iron & Wine-konserten i övermorgon säger det mesta. Inga labila rejects här utan enbart hjälpsamma, lättsamma men ändå väldigt ambitiösa (där skiljer sig våra vägar åt, är jag rädd) vanliga människor.


Musik i mina öron för tillfället:


Timbuktu & Susanne Sundfør - Kapitulera
London Elektricity - Elektricitet håller mig varm
Breakbot & Irfane - Baby I'm yours
Lo-Fi-Fnk - Boom (och Want U)
Sbtrkt - Pharaohs
Veronica Maggio - Satan i gatan
Adrian Lux - Strawberry
Azari & III - Into the night


Nu kommer Fredde.

Phoney

Visste ju att dagen skulle komma när jag faktiskt skulle få börja jobba på riktigt. Nu är den här. Tråkigt men säkert nödvändigt. Tur att alla är trevliga och hjälpsamma.

Fleet foxes-biljetterna till spelningen på KB 9 nov släpptes idag. De är inte bland mina favorit and men senaste skivan hade sina ljuvliga inslag så nu Får vi se hur det blir med biljetter. Inre helt gratis.

Fan alltså, ynka tre dagar till festivalen drar igång och iron & Winehouse spelar första kvällen. Gött.

Nu somnar jG

Pers

Slog nytt personligt rekord på promenaden från Värnhem hem till mig ikväll. 15 minuter på sträckan som är drygt 1,8 km. Kände att jag behövde komma hem och lägga mig så fort som möjligt efter att jag hade dröjt kvar hos Fredde som serverade utsökt vegetarisk risotto ackompanjerat av minst lika utsökt rödvin.

Första dagen på jobbet var intressant men gav min hjärna träningsvärk - ungefär som väntat. Det är så mycket jag skulle behöva börja göra direkt - men att gå från total ledighet i åtta veckor till att jobba en hel dag och dessutom ta med sig jobbet hem är så gott som omöjligt för min del. Får se om jag och Therése får någon tid imorgon eller på onsdag att skriva ihop en snabb LPP på EV-filmtemat. Skulle egentligen lämnas in imorgon. Och så skulle jag verkligen behöva börja sätta mig in i mina ämnen, mina elever och mina egna planeringar. Men nån gräns får man dra.

Ser fram emot ännu en förvirrande dag imorgon.

Pop som den ska vara

Gjorde typ ingenting igår och ägnade säkert minst en timme åt att göra något jag har funderat på länge men inte velat hur jag skulle attackera: göra om min pop-spellista på Spotify. Den heligaste listan, liksom. Det senaste året har den vuxit till en massiv... inte skräphög kanske... men ett ställe där jag har slängt in alla låtar jag gillar som inte får plats någon annanstans. Det den ska innehålla är härlig popmusik från typ det senaste halvåret kombinerat med de allra bästa poplåtarna från de senaste åren. Varken mer eller mindre. Jag kom nu på den ultimata lösningen - jag skapar en 00-talslista som komplement till mina 80- och 90-talslistor! Shit vilken nörd jag är... jag VEEET!!! Så här är den nya poplistan, nu förfinad till perfektion. Jag ska från och med nu vårda den ömt.

Pop

Imorgon börjar allvaret. Har grunnat på det så det räcker i helgen, orkar inte mala mer om det här.

Så här långt

Jag är, möjligen som bekant, ett stort fan av listor och statistik. Så efter kvällens eskapader med Fredde tänker jag nu försöka lista de ställen (pubar/restauranger) jag besökt sedan jag flyttade till Malmö för 25 dagar sedan.

Family Pub
Pub 25
På Besök
Mando
Moosehead
Drumbar
Café Basement
La Grappa
Fagan's
Nya Tröls
Malmö Brygghus
Volym
Nyhavn
Metro
Sir Toby's

Måste säga att jag är ganska nöjd! Bäst hittills då?

Billigast öl: Basement
Mysigast: Basement/Volym
Bäst ölsortiment: Nya Tröls
Sunkigast: Pub 25
Ställen som serverar tjeckisk öl som jag aldrig tidigare hört talas om och som därför älskas av mig:
* Family Pub (Lobkowicz)
* Volym (Lobkowicz)
* Pub 25 (Baronka)
* På Besök (Lobkowicz, Knize)

Piller

Mycket trevlig kväll igår. Fick lära känna ännu ett nytt ställe: Volym vid Möllan. De hade inte bara relativt billiga drinkar och Lobkowicz på flaska utan även världens förmodligen snyggaste bartender. På gränsen till plågsamt.

Efter ännu en härlig dag med långfrukost, soffhäng, några avsnitt Mad Men och en joggingrunda i Bulltofta gick jag och Fredde på allsvenskt toppmöte ikväll - Malmö mot Umeå. Kul att se stjärnor som Nilla Fischer, Ramona Bachmann och Manon Melis. Gratis dessutom. Ska lätt gå och se fler matcher. Jag må hysa agg mot Malmös hockeylag men det här gänget kan jag se mig själv supporta.

Sovit helt utan medicin och med bara någon enstaka harmlös mardröm i nästan tre veckor nu. Givetvis alltid enklare på loven men ändå! Hoppas innerligt på en fortsättning på den inslagna vägen. Ikväll lägger jag mig in an midnatt för första gången sedan jag flyttade hit, tror jag. Gick nog upp lite tidigare än vanligt i morse när jag tänker efter - därav tröttheten.

Natti!

Isn't it too dreamy?

Det bara sköljde över mig. Ungefär som det brukar vara. Det är dags nu - för Twin Peaks. Dags att varsamt plöja igenom serien för sjätte gången. Som förberedelse har jag idag sett på timmar av extramaterial och Youtube-intervjuer etc. Det är nu efter midnatt, alla lampor är släckta, människor sover och musiken som strömmar ut ur högtalarna kommer direkt från de djupaste skogarna i the north west. "Tänk dig att det är natt. Mörk skog. Vinden susar i grantopparna." Ungefär så sa David Lynch till Angelo Badalamenti när de började jobba på soundtracket till pilotavsnittet. Några få tangenter på elpianot skapade en hotfull, mörk, sorgsen stämning. "Bakom ett träd ser vi en flicka. Hon går mot kameran. Bygg upp, bygg upp... Nu försvinner hon in i skogen igen." Och där var Laura's Theme skapat. Ett mästerverk, precis som resten av Twin Peaks-musiken. När James och Donna sitter på The Roadhouse en sen kväll och Julee Cruises spröda röst är förgrund till de svävande, drömska, sorgliga tonerna i The World Spins börjar plötsligt Donna gråta och försiktigt mima. "Love, don't go away, come back this way, come back and stay forever." Det är så otroligt vackert. Två unga människor som desperat försöker hålla fast vid varandra när den enda värld de känt till håller på att rasa samman. Det är samma blickar som Donna förtvivlat ger James när han sjunger Just you och Maddy håller på att slå in en kil mellan dem. I mörkret där utanför ruvar den yttersta ondskan och väntar på att skörda sitt nästa offer. "The evil in these woods", som Harry kallar den.

Det finns helt enkelt inget som är som Twin Peaks.

... som måste upplevas

Fredde och jag tog frisbeen och promenerade in mot slottsparken. Planerna ändrades snabbt när regnet kom och vi fick söka skydd under ett utskjutande tak vid St Petri kyrka. Vår nya mission blev att försöka ta oss till toppen av Kronprinsen, Sveriges femte högsta skyskrapa med sina 26 våningar. Först kom vi inte högre än tionde våningen och insåg skrämmande sent att vi var i fel byggnad. Därpå lyckades vi smita in genom en dörr som öppnades och ta hissen till våning 26 i Kronprinsen och någon form av balkong bakom restaurang Översten som är stängd över sommaren. Utsikten var spektakulär, trots att regnet förstörde en del. När vi skulle gå därifrån insåg vi att dörren hade gått i lås och vi fick panik. Då hittade vi brandtrappan som tog oss ner till 25:e våningen där vi hittade ännu en balkong där vi stannade och tog en massa bilder. Hiss ner, ännu en promenad förbi bland annat davidshall, lugnet och St Pauli kyrkogård.

Kvällen avslutades för min egen del magnifikt med alla lampor släckta, ett rött sken från dioderna bakom tv:n, regn och åska och Twin Peaks-dokumentärer på dvd med skönt värkande ben utsträckta i schäslongen.

En allt som allt utsökt lördag som också innehöll ett Ikea-besök där jag handlade en stor tavla och några ramar. 100 procent satisfaction. Saknar Lucas (eller hur han nu stavar sitt namn) och Martyna - fick ett fint sms från dem ikväll.

Mys

Har haft en så otroligt soft dag. Först fixade jag en pianostämmare som kunde komma en timme efter att jag hade ringt. Han var pensionär men hade jobbat som stämmare sen 1964 så han var jätteduktig och trevlig. Nu låter pianot hur fint som helst.

Sen kom polackerna - ett par som är på väg upp mot Oslo. De sover här i natt och jag tänker föreslå att de kan sova här imorgon också - bättre det än att de tältar i Lund som är deras plan. Vi tog en lång promenad genom stan och vi var alla tre nästan stumma av vilket fantastiskt ställe det här är. Folkets Park, graffitin vid rondellen, Möllan, Triangeln, Södra Förstadsgatan, de tre torgen med allt folkliv på Lilla, Gamla Väster, Kungsparken och Slottsparken, Öresundsparken, Västra Hamnen där det var rena myllret av folk... och alla bara njöt av sommaren och satt där med sina picnics och tittade mot the setting sun. Ikväll har vi druckit sjukt goda polska vodkadrinkar som smakade äppelpaj och jag har fått tjejen att prova snus för första gången. Det är verkligen precis det här couch surfing handlar om.

Ännu en gång

Varje gång jag tänker att jag gillar den här stan börjar jag nynna på City av och med Billie the vision and the dancers. Det är mycket som inte stämmer in, jag har inget halvtidsjobb som städare exempelvis, men annars är den ju så klockren och jag älskar den här låten så mycket och har gjort det i flera år. Nu känns den mer och mer Malmö för varje dag som går, och bandet bildades dessutom i Malmö så jag tänker mig att "this city" inte kan vara något annat ställe än just detta lilla paradis. Om drygt två veckor står de och spelar för ett folkhav på Malmöfestivalen - underbart. Och nu - mina tankar från de senaste veckorna, skrivna av Lars Lindquist:

This place ain’t familiar yet but I’m sure I could fit in here. My neighbours stay up late at night. I like this big city atmosphere. On every wall around our block there are posters that I like. There are major changes in the air. I can feel its heartbeat pump. And the wages I get from the cleaning job pays the rent but not much more. But it’s a halftime job and the afternoons are free. I think I like this city. 

I can’t believe I’m here and that I don’t fear tomorrow anymore. I think we might be headed for a great time. So look at me, tell me what you see and give me a left cheek kiss. If this is not called happiness I don’t know what it is. So take a deep breath, tell me what you smell. I smell a good time in my life. 
If this is not called happiness I don’t know what it is. 

I used to say I don’t believe in this. Now it’s as obvious as a kiss. I know what I’ve been waiting for and I am glad I’ve done my time. I’m on a bicycle to the market place. I got some music in my ears. And every day I meet people I know, almost all my friends are here. The wages I get from the cleaning job pays the rent but not much more. But it’s a halftime job and the afternoons are free. 
It’s a halftime job and the afternoons are free. I think I like this city. 

I can’t believe I’m here and that I don’t fear tomorrow anymore.I think we might be headed for a great time. So look at me, tell me what you see and give me a left cheek kiss. If this is not called happiness and don’t know what it is. 
So take a deep breath, tell me what you smell. I smell a good time in my life. 
If this is not called happiness I don’t know what it is. I think I like this city.

Augusti

Det är ett fint månadsnamn... augusti. Det låter orange och gult och mogen frukt. Nu är den här oavsett. Augusti är annars inte en av mina favoritmånader; det är ofta riktigt varmt och dessutom är semestern slut. Det jag gillar är att hösten faktiskt närmar sig. Nu är ju september en varm månad för det mesta - säkert speciellt här nere på sydspetsen - men ändå.

Det som jag tycker är lite komiskt är att det finns folk som tycker att juli 2011 har varit kall och inte somrig alls. Detta när sanningen är att det så gott som i hela landet har varit
minst 1-2 grader varmare än normalt. Det normala är att maxtemperaturen i juli ligger på 20-22 grader och att det kanske är 13-14 på nätterna. Men bara för att exempelvis förra sommaren gav oss ett klimat som var extremt varmt tror säkert många att det normala i juli är att det är 25-30 grader på dagarna för det mesta. Eh... nä.

Imorgon Växjö igen efter en trevlig fredag i Jönköping med Linda och Kalle följt av restaurangbesök i Växjö där Allyson joinade. Igår festade jag med Fredde och Katarina på Värnhem och så drog vi till Malmö brygghus. Idag har jag mest tagit det lugnt, bland annat sittandes i galatheas hage i pildammsparken läsandes det kommunistiska manifestet - en ganska seg historia. Och Växjö blir det imorgon igen för att jag ska lämna över lägenhetsnycklarna. Känns lite meningslöst att lägga 300 kr och fyra timmar bara för att skriva på ett papper och lämna några nycklar men... så funkar det.

På tisdag får jag pianot! :D