Iron & wHine

Precis kommit hem från Iron & Wine-konserten.

Fy fan vad dålig den var.

Har definitivt aldrig varit så besviken efter en spelning. Hade sett fram emot den sen i våras - och att få höra underbara låtar som...

* Love and some verses
* Naked as we came
* Flightless bird, American mouth
* Godless brother in love
* Fever dream
* Passing afternoon
* Sunset soon forgotten
* Morning
* Belated promise ring
* Loud as hope
* Sacred vision
* Waiting for a superman
* Tree by the river

Med flera.

Nu spelade de till slut visserligen Fever dream i en riktigt kass version och Tree by the river i en helt OK version. Men INGEN av de andra låtarna!!! Tänk dig själv - du ska gå och se en av dina favoritartister som du har gillat i många år. Du har ett antal favoritlåtar och det finns dessutom ett antal låtar som är mest kända med artisten i fråga. Du kommer till konserten och allt som spelas är skräp som ingen känner igen. Jag älskar ungefär 90 % av Iron & Wines låtar och nästan samtliga av dem kommer från alla andra album än det senaste, där de (eller *han*, för jag ser Sam Beam som det äkta Iron & Wine, inte nåt jäkla åttamannaband på elgitarrer, trummor, keyboards, saxofon, tvärflöjt och bongatrummor) har bytt riktning till något som jag inte gillar speciellt mycket. Det jag älskar är när Sam Beam visksjunger med enbart sin akustiska gitarr och ett par av hans egna pålagda stämmor som komp. Inte ett band som står och jammar på ett enda ackord i tio minuter, helt utan plan. Många i publiken började gå efter 10-15 minuter men jag hoppades hela tiden att den riktiga spelningen skulle börja. Det gjorde den aldrig.

Så jag är riktigt jävla besviken. Jag gick förresten sedan vidare till jj på scenen intill. Efter 20 minuters ganska tråkig "kvinnlig sångare och DJ" och ingen "Let go" gav jag upp och cyklade hem. Nu får jag ladda om inför lite fest imorgon och några förhoppningsvis säkra kort på söndag i konsertväg.