Laddade med hela den här konserten på tåget upp igår... kan bara hoppas på nåt lika magiskt ikväll.
lördag 25 augusti 2012
torsdag 23 augusti 2012
Now that you're gone
Ja sommar, nu när du är slut för den här gången (peppar PEPPAR!!!) (woohoo) tycker jag det lämpar sig riktigt fint att kora sommarens soundtrack. De två artister jag lyssnat överlägset mest på är The Tallest Man on Earth och Frank Ocean. Båda släppte skivor som överträffade alla förväntningar. På den förstnämnda hade jag inte ens några förväntningar alls. There's no leaving now var något i stil med melankoliskt sprudlande försiktig, och channel ORANGE var soldränkt LA-soul framförd av en gudabenådad sångare.
Och så... sommarens två bästa sånger:
Rysningar... och fler lär det bli till helgen när jag äntligen ska få beskåda den enda av mina riktigt stora idoler som jag aldrig sett live: Damien Rice. Har inte sett fram emot en konsert så här mycket sedan jag såg Kings of Convenience för första gången. :)
Och så... sommarens två bästa sånger:
Rysningar... och fler lär det bli till helgen när jag äntligen ska få beskåda den enda av mina riktigt stora idoler som jag aldrig sett live: Damien Rice. Har inte sett fram emot en konsert så här mycket sedan jag såg Kings of Convenience för första gången. :)
söndag 19 augusti 2012
Luft!
Jag hatar verkligen värme. Innerligt. Den här sommaren har varit så väldigt skön - för en gångs skull. Och nu när jag har börjat jobba... då kommer värmeböljan.
Är jag då inte väldigt löjlig när jag klagar över varma och soliga dagar efter en sval och regnig sommar? Vi kan säga så här: hade det funnits ett omedelbart hot om global nedkylning hade jag varit a very happy panda. Jag fungerar inte alls bra i värmen - jag drar ner persiennerna, sätter bordsfläkten 30 cm från ansiktet och kan sitta så i timmar. Allt medan jag längtar efter höst och vinter som ett barn längtar till julafton.
Men visst, så länge man är hemma funkar det ändå någorlunda. Att sitta i varma arbetsrum och ha lektioner i kvalmiga lektionssalar är på gränsen till mardröm. I vanliga fall ser jag enormt mycket fram emot första skoldagen med kidsen men i år är jag mest orolig. Enbart pga vädret. Kanske ska jag söka jobb på Grönland eller i Sibirien.
Nåja. På tisdag är det Loney Dear här i Malmö och på lördag fucking oslagbara Damien Rice i Sthlm. Bättre kan det knappast bli.
Är jag då inte väldigt löjlig när jag klagar över varma och soliga dagar efter en sval och regnig sommar? Vi kan säga så här: hade det funnits ett omedelbart hot om global nedkylning hade jag varit a very happy panda. Jag fungerar inte alls bra i värmen - jag drar ner persiennerna, sätter bordsfläkten 30 cm från ansiktet och kan sitta så i timmar. Allt medan jag längtar efter höst och vinter som ett barn längtar till julafton.
Men visst, så länge man är hemma funkar det ändå någorlunda. Att sitta i varma arbetsrum och ha lektioner i kvalmiga lektionssalar är på gränsen till mardröm. I vanliga fall ser jag enormt mycket fram emot första skoldagen med kidsen men i år är jag mest orolig. Enbart pga vädret. Kanske ska jag söka jobb på Grönland eller i Sibirien.
Nåja. På tisdag är det Loney Dear här i Malmö och på lördag fucking oslagbara Damien Rice i Sthlm. Bättre kan det knappast bli.
söndag 12 augusti 2012
Då vänder vi blad
Nu blir det dramatiska förändringar! OS är slut. Vilken märklig tomhet det kommer att bli imorgon när det inte längre är enbart OS på TV. Sorgligt men någonstans inser jag att det nog hade blivit lite segt i längden om det hade varit olympiska spel varje dag, varje år. Och ändå önskar jag någonstans att det kunde vara så.
Och så blir det jobb imorgon istället. Efter nästan två månaders ledighet är det dags att ställa klockan och börja göra något för att förtjäna sin lön igen. Det känns 10 % drygt och faktiskt resten riktigt kul - men när man sitter på den första av alla möten den här veckan kommer det nog bli lite panik inombords.
Nästan midnatt. Dags att lägga sig. DET känns värst av allt! :)
Och så blir det jobb imorgon istället. Efter nästan två månaders ledighet är det dags att ställa klockan och börja göra något för att förtjäna sin lön igen. Det känns 10 % drygt och faktiskt resten riktigt kul - men när man sitter på den första av alla möten den här veckan kommer det nog bli lite panik inombords.
Nästan midnatt. Dags att lägga sig. DET känns värst av allt! :)
torsdag 9 augusti 2012
Motpoler
För ett par dagar sedan var jag någonstans mittemellan ilska och hånskratt när det gällde brottningen i OS. Alla de sjuka reglerna som ingen, inklusive utövare och domare, verkar ha full koll på.
Men nu har dambrottningen börjat.
He. He. He. Varför känner jag mig som en stalker?
Men nu har dambrottningen börjat.
He. He. He. Varför känner jag mig som en stalker?
Världens största dagisbarn
Ryssland är fan ett så sjukt land. Jag vet att jag har skrivit det innan men kanske inte här på bloggen i och för sig. Är det inte lagar mot homosexualitet eller indirekt stöd till alla diktaturstater man kan hitta i världen, är det att man gör sitt yttersta för att begränsa befolkningens yttrandefrihet. Alla känner ju till den bisarra Pussy Riot-rättegången och nu är Madonnas konsert i St Petersburg terrorhotad efter att hon gav sitt stöd till de tre tjejerna under en konsert i Moskva.
Ryssland - eller snarare den ryska regimen - beter sig helt enkelt som ett otroligt trotsigt dagisbarn. Vill resten av FN skapa sanktioner mot Syrien? Ja men då måste vi givetvis sätta oss på tvären, bara för att vi kan. Bara för att vi är världens största land och för att vi är så himla sura för att vi inte längre är en lika stor supermakt som vi var en gång i tiden. Vi är fullkomligt medvetna om att alla vettiga, icke hjärntvättade människor i världen tycker vi är sjuka i huvudet, och vi tycker det är jättekul att folk blir arga på oss. För na-na-na-na-naa-naa, ni kan inte ta oss, för vi har kärnvapen, så det så!
Och detta i ett land som verkar så fantastiskt i grund och botten.
Det sjukaste av allt är att jag sitter här i Sverige och kan spy galla på Putin och hans polare, och jag kan vara helt säker på att det enda som kan hända är att någon eventuellt skulle kunna bli lite upprörd. Men min eventuella motsvarighet någonstans i det pånyttfödda CCCP skulle kunna hamna i ett sibiriskt fångläger för att skriva exakt samma sak. År 2012. Grattis.
Fuck Putin.
Ryssland - eller snarare den ryska regimen - beter sig helt enkelt som ett otroligt trotsigt dagisbarn. Vill resten av FN skapa sanktioner mot Syrien? Ja men då måste vi givetvis sätta oss på tvären, bara för att vi kan. Bara för att vi är världens största land och för att vi är så himla sura för att vi inte längre är en lika stor supermakt som vi var en gång i tiden. Vi är fullkomligt medvetna om att alla vettiga, icke hjärntvättade människor i världen tycker vi är sjuka i huvudet, och vi tycker det är jättekul att folk blir arga på oss. För na-na-na-na-naa-naa, ni kan inte ta oss, för vi har kärnvapen, så det så!
Och detta i ett land som verkar så fantastiskt i grund och botten.
Det sjukaste av allt är att jag sitter här i Sverige och kan spy galla på Putin och hans polare, och jag kan vara helt säker på att det enda som kan hända är att någon eventuellt skulle kunna bli lite upprörd. Men min eventuella motsvarighet någonstans i det pånyttfödda CCCP skulle kunna hamna i ett sibiriskt fångläger för att skriva exakt samma sak. År 2012. Grattis.
Fuck Putin.
onsdag 8 augusti 2012
Skåne!
Vilket underbart landskap jag lever i. Tog tåget till Simrishamn på morgonen, sedan buss till Kivik. Det ösregnade på bussen men sedan var det soligt när jag gick längs stranden upp mot Haväng. Vände sedan västerut och gick genom häst- och kohagar, över böljande fält och kullar, förbi pittoreska gamla hus och genom stilla skogspartier. Åt lunch under några gamla ekar på en stor äng och då kom skyfallet. Träden skyddade mig vänligt och jag behövde inte ens ta på regnkläderna. Avslutade den ca 17 km långa vandringen med att förundras över Brösarps backar där jag fick skula under en hängande tall - det var verkligen som att gå in i en koja - innan jag tog bussen tillbaka till Malmö med bara ett byte. Alla dagens resor var givetvis gratis. Tog massor av fina bilder men kan inte lägga upp dem eftersom jag bloggar från mobilen.
Men en sjukt bra dag - mina batterier var redan fulladdade efter en lång semester men det här var verkligen pricken över i på en allt som allt riktigt bra och lugn sommar.
Man kan bara älska Skåne.
Men en sjukt bra dag - mina batterier var redan fulladdade efter en lång semester men det här var verkligen pricken över i på en allt som allt riktigt bra och lugn sommar.
Man kan bara älska Skåne.
söndag 5 augusti 2012
Där kom det!
Foto: William West / AFP
Äntligen ett guld till Sverige! Fredrik Lööf och Max Salminen var tvungna att sluta minst sex placeringar före Storbritannien och två före Brasilien för att bärga OS-guldet i starbåt. Efter en oviss minut efter målgång stod det klart att båda kriterier var uppfyllda och Sverige har därmed äntligen fått sitt första guld! Marginalerna har verkligen inte varit på Sveriges sida hittills i OS - det har fattats hundradelar och centimetrar men nu jävlar!
Det var någon som innan Lisa Nordén tog sin triathlonmedalj hade reflekterat över att det var i de dyra överklassporterna vi hade lyckats och inga andra. Nu vet jag visserligen inte om skytte är så vansinnigt dyrt att hålla på med men en viss poäng finns säkert. Inte desto mindre är det underbart när vi får medaljer med tanke på vilken folkmängd vi har. Snyggt jobbat!
De senaste dagarna har jag vigt fullständigt åt OS, helt enligt planerna. Nu är det exakt en vecka kvar av semestern och det finns inga som helst tankar på att avvika från denna kurs. :)
Just det, en sak till. The Dark Knight Rises. Såg den på bio igår och blev helt blåst av mattan. Den innehöll verkligen allting. Ettan tyckte jag var superbra medan tvåan mest var rörig. Trilogins avslutande del visade sig vara inget annat än ett mästerverk som alla borde ta del av. Wow!
onsdag 1 augusti 2012
Under isen, Sverige
Jag noterade redan efter ett par dagars tävlande att det inte ser bra ut för svenskarna i OS. Nu har en vecka gått och vad är det vi ser? En (nästan) total svensk kollaps över hela linjen! De enda som har gjort det de ska (i vissa fall till och med bättre) är seglarna, ryttarna, damfotbollslaget, herrhandbollslaget, Lassi Karonen och möjligtvis någon till som jag glömmer. Visst, jag är säkert orättvis eftersom många deltagare inte kunde förväntas göra några stordåd utifrån deras förutsättningar.
Men låt oss ta en titt på hur det har gått för några medaljhopp hittills:
Sarah Sjöström - var kanske vårt största guldhopp och har inte ens tagit medalj. Verkar vara helt ur form.
Therése Alshammar - skadad. Inget hon kan hjälpa så klart, men så typiskt. Det finns väl en liten chans att hon kan ta medalj ändå, men det kan man ju inte räkna med.
Damhandbollslaget - spelar så sjukt dåligt. Tråkigt att se.
Stefan Nystrand - sist i sitt försöksheat. Eh... va?
Robert Lindstedt/Johan Brunström (tennis) - blev precis utslagna.
Jörgen Persson - utklassad i andra omgången i pingisen.
Och sedan var det ju bland annat någon skytt som totalfailade. Även i judo, boxning med mera har typ alla blivit utslagna i första omgången.
Nu finns det ju ett antal goda chanser kvar, men jag tycker det är riktigt oroväckande att se vad som håller på att hända. En stor majoritet av svenskarna underpresterar och man kan ju undra hur de har förberett sig. Men det är bara att fortsätta stötta de gulblåa så kanske det är någon knopp som slår ut under de elva dagar som återstår!
Men låt oss ta en titt på hur det har gått för några medaljhopp hittills:
Sarah Sjöström - var kanske vårt största guldhopp och har inte ens tagit medalj. Verkar vara helt ur form.
Therése Alshammar - skadad. Inget hon kan hjälpa så klart, men så typiskt. Det finns väl en liten chans att hon kan ta medalj ändå, men det kan man ju inte räkna med.
Damhandbollslaget - spelar så sjukt dåligt. Tråkigt att se.
Stefan Nystrand - sist i sitt försöksheat. Eh... va?
Robert Lindstedt/Johan Brunström (tennis) - blev precis utslagna.
Jörgen Persson - utklassad i andra omgången i pingisen.
Och sedan var det ju bland annat någon skytt som totalfailade. Även i judo, boxning med mera har typ alla blivit utslagna i första omgången.
Nu finns det ju ett antal goda chanser kvar, men jag tycker det är riktigt oroväckande att se vad som håller på att hända. En stor majoritet av svenskarna underpresterar och man kan ju undra hur de har förberett sig. Men det är bara att fortsätta stötta de gulblåa så kanske det är någon knopp som slår ut under de elva dagar som återstår!
Bäst och sämst på Liseberg
Har alltså varit på Liseberg idag, och det skulle förvåna mig om jag inte har varit där åtminstone 20 gånger i mitt liv. Med tanke på hur mycket jag alltid åker, och vilken listnörd jag är, känns det inte mer än rätt att försöka dra till med några listor av olika slag:
Bästa åkattraktionerna på Liseberg (nu och då)
1. Lisebergbanan (1987-nutid)
Utnämns härmed till Lisebergs bästa åkattraktion någonsin - eller sedan jag kom dit för första gången runt 1983 åtminstone. Den blir aldrig gammal eller tråkig utan är lika skön och mysig varje gång. Omgivningarna, suget i magen, längden, hastigheten... allt är perfekt avvägt och även om det inte är någon "thrill ride" är det på något sätt ändå den bästa berg- och dalbanan jag har åkt, oavsett nöjesfält.
2. Uppswinget (2007-nutid)
Jag fattar inte varför det alltid är så lite kö till denna underbara gunga. Alla som åker den verkar älska den - och jag är nog bland de största anhängarna. Utsikten är suverän och suget i magen är stundtals snäppet vassare än i Lisebergbanan. De enda sakerna som gör att den inte hamnar på första plats är att den av förståeliga skäl inte är lika varierande som ovan nämnda berg- och dalbana och att den tar slut lite för fort.
3. Balder (2003-nutid)
Vi köade i regn och rusk en dag i april 2003 för att få bli bland de första som åkte Balder - en otroligt bra berg- och dalbana i trä (som till och med blev framröstad till världens bästa ett av de första åren). Den känns helskön hela tiden och innehåller det mesta man kan önska sig. Det enda som gör att Lisebergbanan ändå slår den på näsan är att Balder inte har skuggan av en chans när det gäller omgivningarna.
4. Hangover (1997-2002)
En underbar berg- och dalbana där man satt under rälsen och dinglade med benen, samtidigt som man satt mittemot två andra personer. Halvvägs in i banan bytte man håll och om man började framlänges fick man således åka baklänges resten av vägen. Loopar och skruvar blandades om vartannat och det var en grym upplevelse. Det var en sorglig dag när den revs för att ge plats åt... en minnesplats där kändisar fick sätta sina handavtryck.
5. SpinRock (2002-nutid)
En sorts gunga som påminner om ett vikingaskepp men som även snurrar runt och där man sitter och dinglar med fötterna. Har man tur ger den ett enormt skönt sug i magen - och då är den bland de allra bästa. Ibland känns det dock nästan ingenting och ibland blir jag lätt illamående av den. Men den är överlag riktigt bra.
Hedersomnämnande: Kållerado (1997-nutid)
En helmysig forsfärd där en åktur aldrig är den andra lik eftersom man aldrig vet hur mycket vatten man ska få på sig. Omgivningarna är helt perfekta dessutom. Dock blir den lite seg efter att man har åkt den några gånger, och den var bättre förr i tiden när man kunde göra roliga miner i en kamera längs floden och få fotot utskrivet efteråt.
Sämsta åkattraktionerna på Liseberg (nu och då):
1. Sagoslottet (1968-nutid)
Riv skiten! Den är plastig, skum och luktar skunk. En mysig eller romantisk upplevelse är väl vad Liseberg vill att man ska få, men i stället känner man sig nästan äcklad efter att ha åkt den. Blä.
2. Pariserhjulet (1967-nutid)
Jag upprepar: Riv skiten! Inte nog med att Liseberg nu har fått ett nytt och fräscht pariserhjul med gondoler - detta gamla åbäke är fullständigt livsfarligt eftersom vem som helst kan begå självmord genom att hoppa ut från korgarna precis när som helst. Och pariserhjul är ju bara så sjukt tråkiga dessutom.
3. Hökfärden (1985-1990)
Denna hamnar inte på listan för att den var speciellt tråkig att åka, men på samma sätt som med Pariserhjulet var det en åkattraktion där det gick utmärkt att begå självmord om man ville. Ganska små barn kunde, om de ville, helt på egen hand sätta sig i en hök utan att spänna fast sig, hissas upp till toppen av en uppskattningsvis minst 30 meter hög påle och snurras runt där uppe. Jag vet att jag reagerade redan när jag var liten på hur farligt det här var. Ett mirakel att ingen dog i den.
4. Cykelturen (2008-nutid)
Någon kom på en fantastisk idé: Vi bygger en karusell där barn själv kan trampa för att reglera vilken höjd de vill vara på. En intressant tanke men resultatet är bara extremt segt och tråkigt, och dessutom kan bara max tolv personer åka karusellen samtidigt.
Mest överreklamerade (inte rangordnade):
TopSpin (1993-2006)
En flygande matta som snurrade upp och ner ett antal gånger varje gång man åkte den. På papperet spännande men i verkligheten fick man upp allt blod i huvudet och det var inte behagligt alls. Det var skönt när de rev den.
Atmosfear (2011-nutid)
Europas högsta "Fritt fall" är visserligen en lite pirrig upplevelse när man sitter högst upp och väntar på att bli nedsläppt men den tar slut alldeles för fort och är inte alls så ruggig som man skulle kunna tro.
Kanonen (2005-nutid)
Visst, det är kul att bli ivägskjuten och man åker upp-och-ner två gånger. Men den är väldigt ryckig och inte bekväm. Dessutom bleknar den löjligt mycket i jämförelse med storebror Kingda Ka på Six Flags Magic Mountain i New Jersey.
Bästa åkattraktionerna på Liseberg (nu och då)
1. Lisebergbanan (1987-nutid)
Utnämns härmed till Lisebergs bästa åkattraktion någonsin - eller sedan jag kom dit för första gången runt 1983 åtminstone. Den blir aldrig gammal eller tråkig utan är lika skön och mysig varje gång. Omgivningarna, suget i magen, längden, hastigheten... allt är perfekt avvägt och även om det inte är någon "thrill ride" är det på något sätt ändå den bästa berg- och dalbanan jag har åkt, oavsett nöjesfält.
2. Uppswinget (2007-nutid)
Jag fattar inte varför det alltid är så lite kö till denna underbara gunga. Alla som åker den verkar älska den - och jag är nog bland de största anhängarna. Utsikten är suverän och suget i magen är stundtals snäppet vassare än i Lisebergbanan. De enda sakerna som gör att den inte hamnar på första plats är att den av förståeliga skäl inte är lika varierande som ovan nämnda berg- och dalbana och att den tar slut lite för fort.
3. Balder (2003-nutid)
Vi köade i regn och rusk en dag i april 2003 för att få bli bland de första som åkte Balder - en otroligt bra berg- och dalbana i trä (som till och med blev framröstad till världens bästa ett av de första åren). Den känns helskön hela tiden och innehåller det mesta man kan önska sig. Det enda som gör att Lisebergbanan ändå slår den på näsan är att Balder inte har skuggan av en chans när det gäller omgivningarna.
4. Hangover (1997-2002)
En underbar berg- och dalbana där man satt under rälsen och dinglade med benen, samtidigt som man satt mittemot två andra personer. Halvvägs in i banan bytte man håll och om man började framlänges fick man således åka baklänges resten av vägen. Loopar och skruvar blandades om vartannat och det var en grym upplevelse. Det var en sorglig dag när den revs för att ge plats åt... en minnesplats där kändisar fick sätta sina handavtryck.
5. SpinRock (2002-nutid)
En sorts gunga som påminner om ett vikingaskepp men som även snurrar runt och där man sitter och dinglar med fötterna. Har man tur ger den ett enormt skönt sug i magen - och då är den bland de allra bästa. Ibland känns det dock nästan ingenting och ibland blir jag lätt illamående av den. Men den är överlag riktigt bra.
Hedersomnämnande: Kållerado (1997-nutid)
En helmysig forsfärd där en åktur aldrig är den andra lik eftersom man aldrig vet hur mycket vatten man ska få på sig. Omgivningarna är helt perfekta dessutom. Dock blir den lite seg efter att man har åkt den några gånger, och den var bättre förr i tiden när man kunde göra roliga miner i en kamera längs floden och få fotot utskrivet efteråt.
Sämsta åkattraktionerna på Liseberg (nu och då):
1. Sagoslottet (1968-nutid)
Riv skiten! Den är plastig, skum och luktar skunk. En mysig eller romantisk upplevelse är väl vad Liseberg vill att man ska få, men i stället känner man sig nästan äcklad efter att ha åkt den. Blä.
2. Pariserhjulet (1967-nutid)
Jag upprepar: Riv skiten! Inte nog med att Liseberg nu har fått ett nytt och fräscht pariserhjul med gondoler - detta gamla åbäke är fullständigt livsfarligt eftersom vem som helst kan begå självmord genom att hoppa ut från korgarna precis när som helst. Och pariserhjul är ju bara så sjukt tråkiga dessutom.
3. Hökfärden (1985-1990)
Denna hamnar inte på listan för att den var speciellt tråkig att åka, men på samma sätt som med Pariserhjulet var det en åkattraktion där det gick utmärkt att begå självmord om man ville. Ganska små barn kunde, om de ville, helt på egen hand sätta sig i en hök utan att spänna fast sig, hissas upp till toppen av en uppskattningsvis minst 30 meter hög påle och snurras runt där uppe. Jag vet att jag reagerade redan när jag var liten på hur farligt det här var. Ett mirakel att ingen dog i den.
4. Cykelturen (2008-nutid)
Någon kom på en fantastisk idé: Vi bygger en karusell där barn själv kan trampa för att reglera vilken höjd de vill vara på. En intressant tanke men resultatet är bara extremt segt och tråkigt, och dessutom kan bara max tolv personer åka karusellen samtidigt.
Mest överreklamerade (inte rangordnade):
TopSpin (1993-2006)
En flygande matta som snurrade upp och ner ett antal gånger varje gång man åkte den. På papperet spännande men i verkligheten fick man upp allt blod i huvudet och det var inte behagligt alls. Det var skönt när de rev den.
Atmosfear (2011-nutid)
Europas högsta "Fritt fall" är visserligen en lite pirrig upplevelse när man sitter högst upp och väntar på att bli nedsläppt men den tar slut alldeles för fort och är inte alls så ruggig som man skulle kunna tro.
Kanonen (2005-nutid)
Visst, det är kul att bli ivägskjuten och man åker upp-och-ner två gånger. Men den är väldigt ryckig och inte bekväm. Dessutom bleknar den löjligt mycket i jämförelse med storebror Kingda Ka på Six Flags Magic Mountain i New Jersey.
Sleeping in their car
Vi vet alla hur skönt det var att somna i bilen på natten när man var liten, när man var på väg hem från någonstans där man hade varit med sina föräldrar. En varm och trygg känsla. OK, kanske inte alla känner till detta men det är en av de där sakerna jag har allra finast minne av från barndomen.
I natt, på väg hem från Liseberg, var det en riktig déja-vu. Denna gång satt min svåger vid ratten men det var av mindre vikt. Sov som en stock i 1½ timme och vaknade upp lagom groggy precis när vi körde in på kullerstenen vid Gränslösa. Linserna ganska igenklistrade vid ögonen men det kan man ju stå ut med. Det var en tidig morgon - gick upp klockan sex för att hinna med tåget norrut - och att vara på Liseberg i tolv timmar med en familj med två barn är kul men ganska utmattande. Det har varit en mycket stabil dag dock... och nu ska jag bara göra lite listor innan jag tar en lite mer ordentlig sovpaus.
I natt, på väg hem från Liseberg, var det en riktig déja-vu. Denna gång satt min svåger vid ratten men det var av mindre vikt. Sov som en stock i 1½ timme och vaknade upp lagom groggy precis när vi körde in på kullerstenen vid Gränslösa. Linserna ganska igenklistrade vid ögonen men det kan man ju stå ut med. Det var en tidig morgon - gick upp klockan sex för att hinna med tåget norrut - och att vara på Liseberg i tolv timmar med en familj med två barn är kul men ganska utmattande. Det har varit en mycket stabil dag dock... och nu ska jag bara göra lite listor innan jag tar en lite mer ordentlig sovpaus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)