Vi vet alla hur skönt det var att somna i bilen på natten när man var liten, när man var på väg hem från någonstans där man hade varit med sina föräldrar. En varm och trygg känsla. OK, kanske inte alla känner till detta men det är en av de där sakerna jag har allra finast minne av från barndomen.
I natt, på väg hem från Liseberg, var det en riktig déja-vu. Denna gång satt min svåger vid ratten men det var av mindre vikt. Sov som en stock i 1½ timme och vaknade upp lagom groggy precis när vi körde in på kullerstenen vid Gränslösa. Linserna ganska igenklistrade vid ögonen men det kan man ju stå ut med. Det var en tidig morgon - gick upp klockan sex för att hinna med tåget norrut - och att vara på Liseberg i tolv timmar med en familj med två barn är kul men ganska utmattande. Det har varit en mycket stabil dag dock... och nu ska jag bara göra lite listor innan jag tar en lite mer ordentlig sovpaus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar