Liberation

Så var man fri igen!

På hela december lyste solen i 24 minuter över Växjö. Eftersom det bara har varit marginellt bättre i januari är det lätt att räkna ut att en eftermiddag utan ett moln på himlen innebär den mest soliga dagen på minst två månader. Inte konstigt att man känner sig lättad, fri, lycklig. Speciellt när man glider runt på en moped över öppna fält, längs sjöar, genom skogar... helt underbart. Kallt men skönt.

Back to life

Ikväll var det helt plötsligt precis lika tråkigt på Sivans som det var roligt förra lördagen. Men så är det ju. Ibland funkar det, ibland inte. Så jag klagar inte så överdrivet mycket faktiskt - allt som allt är jag hyfsat nöjd med kvällen, trots att den med facit i hand blev totalt annorlunda från vad jag hade planerat.

En galen eftermiddag

Tänkte sticka till Systemet idag. Jag har 6-7 minuters gångväg dit så jag såg inga problem med att det regnade och blåste utav bara helvete. Men när jag gick ut med paraplyet i högsta hugg hade det faktiskt slutat regna så jag ändrade planen och drog iväg till Willy:s med mopeden för att storhandla. Något som skulle visa sig vara en väldigt dålig idé.

Redan på vägen dit insåg jag att jag borde hållit mig till den ursprungliga planen. Jag höll på att blåsa omkull flera gånger men jag klarade mig. Givetvis började det regna redan efter några minuter. Själva handlingen gick bra (men damn vad mycket pengar jag gjorde av med... och igår spenderade jag över 3 000 på att reparera mopeden, så jag är verkligen rik nu) men när jag lämnade affären märkte jag att regnet hade tilltagit. Jag gick ut till mopeden, kånkade upp den extremt tunga ryggsäcken på ryggen, låste upp kättinglåset och dumpade ner det och en matkasse i utrymmet under sadeln. Sedan stängde jag. Några sekunder senare insåg jag att jag hade låst in nycklarna under sadeln. Där stod jag i ösregn och blåst och hade knappt en timme på mig att hinna hem, dumpa av varorna och hinna till Systemet. Jag förbannade min idioti, svalde min stolthet och ringde en kompis som har bil och reservnycklar till min lägenhet. Hon kunde inte hjälpa till (...) så Tobias fick bli räddningen. Han fick gå till Willy:s och vakta mopeden (som ju var olåst) medan jag tog bussen till Strykjärnet. Därifrån sprang jag med 20 kg mat på ryggen upp till lägenheten - galet jobbigt - slängde in maten i kyl och frys, sprang med eld i baken ner tillbaka till stan och hann med bussen vid Strykjärnet med ungefär en halv minuts marginal. Svetten flödade och blandade sig med regndropparna som redan strömmade nerför ansiktet. Supermysigt.

Tack vare att jag hade stressat som en galning hann jag faktiskt till Systemet innan stängning, och förutom att jag inte kunde låsa mopeden på stan (för att jag hade själva låsanordningen i ryggsäcken som jag i all stress hade lämnat i lägenheten) och att jag tappade mina öl i en pöl med gyttja, tog jag mig hem safe and sound. Jacka och handskar som jag tänkte ha på mig när jag ska till festen ikväll är genomdränkta och hänger nu på handdukstorken där de förhoppningsvis blir hyfsat torra innan det är dags att ge sig ut igen.

Vissa dagar är bara för mycket.

Lyssna på mig

Att det är aningen roligare att vara mitt i en diskussion än att vara utanför den är ju ett ganska välkänt faktum. Förr brukade det vara så att jag helt enkelt hade väldigt svårt att komma in i diskussioner om det var fler än två personer på samma ställe. Nu har jag inga problem med det, men jag har däremot insett att det är fruktansvärt trist att bara sitta och lyssna på två personer som pratar med varandra om något man själv är nada intresserad av - även om de försöker få in mig i samtalet.

Nej, inte tillräckligt mycket fokus på mig. Då går jag.

Och ja... tack vare Internets enorma missuppfattningsfaktor får jag väl lägga till en ;)

(fast det ligger en del sanning i det också)

I mörkret med 80 kvinnor

Oh yeah, där snackar vi casanova, baby!

Eller också kanske jag bara pratar om att gå och se "Försoning" på bio. Jag var där med Tessan och ett par kompisar till henne. Vad jag tyckte om filmen är mindre viktigt - det intressanta var att iaktta hur kvinnor funkar när de är på bio. Jag vet inte hur många gånger jag suttit där i biomörkret men det handlar om hundratals gånger... och ändå fick jag lära mig nya saker ikväll. Under reklam och trailers var det ett väldigt tjatter i hela salongen (vars publik bestod i ca. 95 % kvinnor), mycket mer än jag är van vid. Så gott som omöjligt att uppfatta ljudet från det som visades på duken. (Inte för att det spelade någon roll, jag satt ändå bara och läste en filmtidning.) Intressant var att notera att när någon under en trailer trillade ner i en vak eller när någon form av våld visades, hördes en hel del förfärade yttringar i stil med "Men oj!" eller "Nä men titta..." - uttryck från personer som helt uppenbart bara sett på barnprogram, Antikrundan och möjligen någon Jane Austen-filmatisering de senaste 30 åren.

När filmen började blev det dock knäpptyst. Så gott som inget prassel från godispåsar, inget småprat, inte ens en viskning... under hela filmen! Riktigt disciplinerat, vilket uppskattas av mig så klart. Jag hatar när folk inte fattar att de är på bio. Call med old-fashioned. Snacka kan man göra när man sitter hemma i TV-soffan. Det enda som hördes ett par gånger var lite snyftningar, och det kan man ju inte säga något om.

Kvinnor är således ett fascinerande släkte.

Ska adoptera en vuxen asiat

Knäppt kul kväll igår. Förfesten hos Weronica med Ulle, Tobias och Calle handlade mycket om sång, dans (båda delarna på riktigt, mind you) och att skynda sig in i dimman så vi inte skulle behöva köa i åratal till Sivans. När vi kom dit var det 20 pers där! Men men, bättre det än 100 pers i kö. Det fyller alltid på snabbt. Min favvosoffa i källaren var halvt ockuperad av fem vilsna kinesiska och sydkoreanska utbytesstudenter som hade kommit till Sverige för tre dagar sedan. Allt vi gjorde beundrades, applåderades och belönades med storögda blickar. Jag lärde dem räkna från 1 till 10 i kör, beställa öl ("en kvällens" visade sig aningen för svårt medan "en Carlsberg" gick galant) och sjunga "Helan går". Med mera. Alla moves på dansgolvet, tråkiga eller fåniga, beundrades. Applåder, fnitter, pip (!) och så vidare. Och samtidigt hade dimman verkligen lagt sig - alla eventuella skyddsväggar var som bortblåsta och jag var helt supersocial. Märkligt.

Ja ja, kul hade vi i alla fall. Skit samma att Calle och jag först missade femman från campus och sen ettan från Smedsvängen och inte kom hem förrän en timme efter vi lämnade Sivans - det här var faktiskt en av de bästa Sivans-kvällarna någonsin. =)

En lax

Nu har jag fått hela 1 000 medlemmar i min Charlotte Kalla fanclub som jag startade för nio dagar sedan. Helt otroligt! Det ska firas imorgon med några Urquell på Bishop. OK, det skulle vi gjort ändå, men det ska definitivt utbringas en skål för Charlotte!

Ensam ung kvinna söker

Helt plötsligt satt vi bara där
Vi var 16 år gamla och vad förstod vi egentligen?
Men i mörkret var allting klart och utstakat
Vi var nästan ensamma och så nära
I en annan stad, ett annat land, en annan tid
Den där kvällen var som hämtad från Hollywood
Du och jag och något mycket större än oss själva
Tio fingrar i en väv
Vi visste inget och allt

Basröst = fler barn

En ny studie från Harvard visar att män med basröst får fler barn. Det är verkligen ingen jag har märkt. Jag har basröst så det skriker om det. Eller förlåt... brölar.

http://www.alltombarn.se/aktuellt/basrost-grattis-da-far-du-fler-barn-1.5375

Ett nygammalt liv

Nu börjar det igen. Ett nytt liv som är precis som innan.

Om mindre än 40 minuter ska jag vara på jobbet och börja en ny termin. Det här jullovet måste ha varit det lugnaste och mest avslappnande någonsin. Speciellt den senaste veckan då jag bara har suttit och tittat på vintersport (Charlotte Kalla främst) och filmer. Men nu är det back to life. Och det är förmodligen mest bra, för även jag behöver lite action. Jag tog en joggingrunda igår och det var det överlägset mest "seriösa" jag har gjort sedan nyår.

Hur ser den här terminen ut då? Ja, förutom allt det vanliga kommer det bli dags för nationella prov i engelska för femmorna och så blir det utvecklingssamtal för sexorna men även för femmorna vad gäller engelskan. Men de första två månaderna bör nog bli hyfsat lugna.

Och min Charlotte Kalla-klubb har förresten 292 medlemmar... helt otroligt. Den har ökat minst 100 % varje dag sedan jag startade för en vecka sedan. För att det ska hålla i sig behöver det bli 540 medlemmar innan midnatt och det har jag svårt att tro på. Men det är kul att det har blivit en klubb att räkna med och att flera av Charlottes vänner har gått med. Det skulle vara extremt kul - och kanske en aning bisarrt - om Charlotte själv också gick med! =)

Fanclub

OK, nu har jag startat Facebooks första (och kanske världens första?) fanclub för Charlotte Kalla. Efter ett dygn har jag redan fem medlemmar, något som faktiskt förvånar mig. Har du Facebook tycker jag du ska gå med i klubben:

http://www.facebook.com/group.php?gid=8156911348

Charlotte Kalla, du är bäst!

Idag har jag fått en ny favorit. Charlotte Kalla, 20 ½ år gammal från Tärendö. Just nu världens bästa kvinnliga skidåkare som jag ser det. Häromdagen var hon snabbast av alla på den andra etappen av Tour de Ski i Nove Mesto, Tjeckien. Idag upprepades historien, men ännu mer fantastiskt var det att hon startade 38 sekunder efter ledaren och plockade in alltihop och dessutom gick förbi och vann med 8,5 sekunder. En svensk 20-åring! Så otroligt duktigt.

Och så är hon ju så cool också. Hennes attityd är något i stil med "om jag tror att jag kan vinna så kan jag vinna", och ändå är hon helt okaxig. Hon kämpar och ger absolut aldrig upp. Och så är hon ett enda stort leende. Gumman! =)

Jag är som synes helt grymt imponerad av Charlotte och därför startar jag min egen lilla Charlotte Kalla fan club här och nu. Någon som vill joina?