Oh yeah, där snackar vi casanova, baby!
Eller också kanske jag bara pratar om att gå och se "Försoning" på bio. Jag var där med Tessan och ett par kompisar till henne. Vad jag tyckte om filmen är mindre viktigt - det intressanta var att iaktta hur kvinnor funkar när de är på bio. Jag vet inte hur många gånger jag suttit där i biomörkret men det handlar om hundratals gånger... och ändå fick jag lära mig nya saker ikväll. Under reklam och trailers var det ett väldigt tjatter i hela salongen (vars publik bestod i ca. 95 % kvinnor), mycket mer än jag är van vid. Så gott som omöjligt att uppfatta ljudet från det som visades på duken. (Inte för att det spelade någon roll, jag satt ändå bara och läste en filmtidning.) Intressant var att notera att när någon under en trailer trillade ner i en vak eller när någon form av våld visades, hördes en hel del förfärade yttringar i stil med "Men oj!" eller "Nä men titta..." - uttryck från personer som helt uppenbart bara sett på barnprogram, Antikrundan och möjligen någon Jane Austen-filmatisering de senaste 30 åren.
När filmen började blev det dock knäpptyst. Så gott som inget prassel från godispåsar, inget småprat, inte ens en viskning... under hela filmen! Riktigt disciplinerat, vilket uppskattas av mig så klart. Jag hatar när folk inte fattar att de är på bio. Call med old-fashioned. Snacka kan man göra när man sitter hemma i TV-soffan. Det enda som hördes ett par gånger var lite snyftningar, och det kan man ju inte säga något om.
Kvinnor är således ett fascinerande släkte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar