Sista morgonen

Nu är det då sista morgonen i Prag för den här gången. Igår var det pubrunda som gällde. Vi kryssade runt mellan några av Prags mest genuina ölstugor och pubar. Inte alls fel. Det var varmt och soligt och jätteskönt. På kvällen åkte vi upp till Zizkov/Vinohrady och åt på restaurangen Infinity, vilket infriade förväntningarna. Därefter hittade vi en helt ny amerikansk bar vid namn Big Daddy's Garage, där vi drack grönt påsköl och helt OK mojitos.

Idag är planen att vi ska ta oss ut till Plzen, en stad 10 mil utanför Prag, där världens första riktiga lageröl/pilsner (Urquell så klart) tillverkas. Givetvis säger vi idag pilsner på grund av stadens namn. Vi får se om vi orkar ta oss dit - det blir 3 timmar på buss och sedan tar turen på bryggeriet också riktigt lång tid.

Ikväll går vårt plan kl 19 och sen är det slut för den här gången! Jag kommer nog lägga upp lite foton på Facebook, det känns smidigare än här på bloggen.

Expecting the worst

Från Örebro Läns Landstings hemsida:

"Obetydlig smärta. Lockkänsla och hörselnedsättning förekommer. Trumhinnan är indragen med nedsatt eller upphävd rörlighet. Ibland syns vätskebubblor eller vätskenivåer. Weber lateraliseras till den sjuka sidan. Observera att ensidig, nytillkommen otosalpingit hos vuxna kan vara tecken på epifarynxtumör."

Jodå så att.

Sluta!

Jag ger upp snart. Nu har jag fått örontrumpetsinflammation vilket gör att jag hör allt helt ihåligt inne i mitt huvud plus att jag har nedsatt hörsel. Jag har fått nässpray med kortison men jag har nu läst i FASS att det är tveksamt om det är till någon hjälp. Man får vänta ut skiten och det kan ta 1-3 MÅNADER innan det går över av sig själv! Det kan också hålla i sig längre och då måste man få nåt plaströr inopererat. Jag tycker det är så sjukt orättvist. Mitt liv är tufft nog som det är just nu.

Jag är i Prag med Tobias men just nu går jag mest och är ledsen och orolig för det här med mina öron hela tiden. Vi bor på ett halvskabbigt hotell och det regnar. Jag vill hem men jag vet inte vad jag skulle göra hemma. Jag känner mig ensam och jag vill bli tröstad. Jag sover dåligt och känner mig ängslig. There you go.

What the...?

Nej usch, vad creepy!

Klockan 23.20 går jag in i köket för att ta nåt litet att käka. Då har en skrivbordsstol som står där flyttat sig ungefär en meter på golvet och ställt sig intill frysen. Golvet är helt rakt, stolen har stått där i över ett år nu och den har aldrig rört sig en centimeter! Detta är INTE ett skämt!

Jag är helt 100 på att jag inte rört stolen idag. What the fuck? Vill inte sova själv inatt!

Allts jävlighet

Jag tycker nog inte att jag i vanliga fall har mer otur än någon annan, men just nu är det verkligen ingenting som går min väg.

1. Min dator la av för typ sex veckor sedan. In på reparation. Efter en månad fick jag tillbaka den. Allt funkade i en vecka och sedan dog Internet. Ingen kunde hjälpa mig, så det fick bli tillbaka till verkstaden igen. Idag fick jag tillbaka datorn. Internet funkar fortfarande inte! Hur svårt kan det vara? Deras enda uppgift den här gången var att se till att Internet började funka igen, och det klarade de inte. Sveriges enda HP-verkstad har skill! Så jag ringde dit för att höra vad de sysslar med. Nej, då hade de gått hem för dagen kl 15. Seriöst! Så nu får jag fortsätta med min lånedator som en kollega så vänligt har försett mig med. Ikväll får jag ringa mamma och be henne betala mina räkningar, precis som förra månaden. Känns kul.

2. Jag hör sämre och sämre på mitt högra öra, och nu är jag ganska säker på att det även gäller det vänstra, för jag börjar verkligen höra dåligt rent allmänt. Imorgon ska jag till distrikssköterskan och de ska typ spola eller nåt - något jag redan har provat två gånger och det är absolut inte nån vaxpropp. Jag börjar också få lite småont i öronen och i halsen. Jag har varit sjuk från och till nu i minst ett par månader. Fattar inte vad som händer - jag brukar alltid vara frisk liksom. Perfekt uppladdning för Göteborgsvarvet om mindre än två månader - min form är under all kritik eftersom jag inte kan träna.

3. Nästa vecka är det påsklov och då tyckte jag det kunde vara kul att dra iväg nånstans. Jag hittade en billig resa till Prag och idag meddelade Tobias att han hade fixat så att han blev ledig. Nu vågar jag inte beställa något med tanke på att jag kanske håller på att bli riktigt sjuk.

4. Idag åt jag för snabbt i matsalen (normalsnabbt, men min hals är helt störd) vilket medförde att jag kräkte från och till i två timmar och mådde skit och blev tvungen att gå hem från jobbet. Jag mår med andra ord väldigt bra just nu i allmänhet.

GAAAAAAAAAAAAAAAAA jag vill bara skrika och gråta på samma gång!!! Vad fan är det som pågår?

En stilla undran

Hur länge ska Israel få fortsätta agera som om de äger världen? De är som en mobbare med lågt självförtroende som hela tiden måste sätta sig i respekt på helt fel sätt för att bevisa något. "Oooooh, det är så synd om oss, vi har blivit så illa behandlade i alla tider så det är väl självklart att vi kan bygga nya bosättningar i östra Jerusalen trots att vi vet att det är fel och otroligt provocerande och att praktiskt taget hela världen kommer att protestera!"

Och det sjuka är ju att det funkar. För vad gör omvärlden? Som vanligt ingenting! Israel har agerat old school-kolonisatörer i 60 år och det enda som händer förutom tandlösa protester är att något land då och då tillfälligt plockar hem en ambassadör eller något liknande. USA, som väl ändå får räknas som det land som har störst chans att sätta stopp för det hela med tanke på all (oftast ytterst tveksam) hjälp de har gett Israel från dag ett, agerar nu genom att utrikesminister Clinton "ryter till" en aning. Men när hon i samma andetag säger att USA givetvis står fast vid sitt "benhårda stöd" till Israel vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Det är klart att Palestina drar sitt strå till stacken, men vem kan klandra någon som vill sätta dit sin eviga bully?

Talangjakt

Jaha, då var det tillbaka till den gamla klassikern. Datorn inlämnad igen - nytt byte av moderkort att vänta. Oturen förföljer mig. Har lånat en dator av en kollega men måste lämna tillbaka den imorgon bitti, så jag går inom kort in i mörkret igen.

Tänkte bara lägga ut en länk till min spellista på Spotify där jag lägger musik som jag tycker verkar lovande men som jag inte har hunnit lyssna tillräckligt mycket på ännu. Just nu befolkas den av ett par gamla Loney, Dear-skivor, Weezers nya, en jäkla massa Vashti Bunyan-låtar, Josh Rouse nya, The Dresden Dolls, Queens of the Stone Age och God Help the Girl. Hugg in:

Talangjakt

Teitur - Baby you don't ever have to see me again

Sång nummer två som det är svårt att hitta text till på nätet är denna fullkomligt underbara pärla från Teiturs album "Stay under the stars". Mitt ex är signerat av Teitur som jag fick en liten pratstund med efter en spelning på KB i Malmö för några år sedan. Just den här låten är ett bonusspår till låten "All my mistakes" och den heter enligt Teiturs officiella sida "Baby you don't ever have to see me again".

You grabbed my hand and you led me out
Down the stairs among Saturday crowds
I caught the glimpse of a jealous stare
We stole the night without a care
Birds sang in praise as we rushed by
Now they've gone away before the leaves they die
Baby you don't ever have to see me again
After what you left me
You don't owe me anything

Your face changed when we made love
Took me places I soared like a dove
In your eyes there were brooks and hills
A thousand lives I had never lived
The winds they blew from both sides then
They brought us together where we'd never been
And baby you don't ever have to see me again
Just carry the emotion
Like it was a golden ring

Your room was tiny and very sparse
It was so real we could see the stars
Your skin was soft like the sands of a beach
My fingers wrote a word for each
We talk like we're on the rainbow's end
And our voices turn to whispers every now and then
Baby you don't ever have to see me again
After what you left me You don't owe me anything

Anna Järvinen - Svensktalande bättre folk

Jag har länge stört mig på att det bara finns ett enda ställe på nätet där man kan hitta texten till detta lilla mästerverk, och där är det fullt av felstavningar. Så här kommer min tolkning:

Han satt ofta vid vattnet, det måste varit en syn
och han lyssnade på snacket och han luktade på dyn
Han var på väg bort och han satt helt still

Han satt också i staden på trädgårdsbänk och drack
tills det störde fasaden och männen ombads att
dra till någon kvart med allt sitt pick ock pack

Lillebror, när ska du bli helt stor?
Det suckas men vi tror väl att du växer säkert än

Ja, man bär omkring på något man inte minns vad det är
Man är känslig för antydan till all nedlåtenhet
Man kan sin plats, vet man är mindre värd

Det är sent och dagarna flyr
Och du, man blir ju yr när man minns vad vi har sett
Åh, lillebror, när ska du bli helt stor?
Det suckas men vi tror väl att du växer säkert än

Det är sent och dagarna flyr
Och du, man blir ju yr när man minns vad vi har sett
Åh, lillebror, när ska du bli helt stor?
Det suckas men vi tror väl att du växer kanske än

Offline again, naturally

Får tillbaka datorn från reparation. ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN. En månads abstinens är över.

En vecka senare lägger mitt nätverkskort ner. Ingen vet var felet ligger. Just nu verkar det som om jag måste lämna in datorn igen. Och till råga på allt trampar jag sönder mina Koss Plug-hörlurar. Livet leker!

Ännu en dag

Ikväll blir det Mästarnas Mästare, Åh Herregud! och ännu mer slappande efter en lång dag på jobbet.

Brott och straff

Idag var det dags för min moped att startas för första gången under 2010. Det tog några minuters frenetiskt kickande och tryckande på startknappen innan den till slut bestämde sig för att gå igång. Den spelar verkligen på sin sista vers nu. Jag körde ut till campus för att hämta Linda och sen till Högstorp där vi tog en skön vinterpromenad. Inga problem att få igång den när den hade stått på Högstorp en timme.

Ikväll stack jag en runda till Tobias och var där i kanske två timmar. När jag skulle köra hem gick den inte igång och jag fick då rulla hem den. Det är över två kilometer och till alla er som inte rullat en EU-moped klass 1 någon gång kan jag meddela att det är ett ganska tungt jobb. Men där kom väl straffet för att jag åt Tobias chokladpudding. Lite träning måste man ju få.

Helgen i övrigt har varit trevlig. Jag har så klart spelat mycket Heavy Rain men har också hunnit med att se ett par Oscar-nominerade filmer: The Blind Side och A Serious Man. Nu har jag bara tre kvar tills jag har sett alla som är nominerade till bästa film. Galan är i natt men jag har inte kunnat förbereda mig bättre eftersom min dator varit på reparation i en månad. De jag har kvar att se är Precious, Up in the Air och An Education. Lovande filmer alla tre. De andra fem har jag sett tidigare: Up, Avatar, The Hurt Locker, Inglourious Basterds och District 9. Om jag själv skulle välja en vinnare till bästa film i nuläget skulle det nog faktiskt bli District 9. Väldigt speciell och väldigt bra. Tänkvärd också.

Heavy Rain

Jag kunde inte stå emot när jag var nere på stan idag. Inhandlade Heavy Rain för 699 kr på GAME. Nu har jag spelat tre timmar och har insett att detta är precis den utveckling jag vill se inom spelbranschen: ett spel för vuxna utan en massa onödigt våld. Det här är ett spel som inget barn skulle uppskatta och ändå är det än så länge nästan helt befriat från en massa action och våld. Det är vackert och stämningsfullt, mystiskt och har potential att bli lite läskigt. Det är kul att man får göra sina egna val hela tiden och att de påverkar handlingen så drastiskt. Detta är väl något man kommer att märka framför allt när man spelar spelet andra gången och inget blir som den första gången.

Nu ska jag iväg och se Alice i Underlandet på bio med Linus, Linda och T-Ling.

Rebirth

Äntligen har jag fått tillbaka min dator. Det tog sin lilla tid men nu är allt som det ska igen. Det är klart att jag, som många andra, är beroende av datorn, men man märker inte hur otroligt irriterande det är att vara utan den förrän det har gått någon vecka. Jag har hela tiden kunnat gå in på nätet via min PS3, Wii, mobil, på jobbet... men just det där att ha tillgång till allt precis när man vill, och på nolltid, är en riktigt underbar lyx. Utan en ordentlig mediaspelare blir man väldigt begränsad när det gäller exempelvis TV-serier och filmer. Utan MSN blir man också lite handikappad. Och ska man skriva mer text än ett SMS är det hopplöst att inte ha ett tangentbord.

När det gäller bloggandet har jag haft en del intressanta reflektioner då och då under de här veckorna, men det har helt enkelt varit för krångligt att blogga om dem. Och min blogg handlar inte i grund och botten om att föra dagbok utan mer om att jag får en tanke som jag grunnar på och när jag skriver ner den får jag ett annat perspektiv på den. Att dela med sig av den till andra via bloggen är en extra krydda även om jag vet att antalet läsare är i det närmaste noll.

Men till mina trogna noll läsare lovar jag härmed att jag ska återta mitt bloggande med mer kraft än innan.