Då går jag ner...

Stockholm är magnifikt, pulserande, vackert, hårt. Malmö är avslappnat, grönt, nära, fantastiskt.

Att spendera en hel kväll i ett 3 kvadratmeter stort källarutrymme i Solna, inrett som porrhåla, var något utöver det vanliga.

12 timmar på tåg är småsegt.

Att handla kläder och skor för ganska mycket pengar när man redan har det lite tajt är smart.

Götgatan är helskön.

Sommartid... Varför???

Somnar nu.

Så talar dåliga förlorare

Malmö vann mot Västerås med 4-1 samtidigt som Rögle slog Oskarshamn med 7-0. Här hemma i TV-soffan var glädjen total - inte enbart för att Rögle nu har nått kvalserien för sjunde året i rad, utan även för att ett lag som endast överlever för att det finns folk med stora plånböcker bakom dem nu har spelat säsongens sista match. Malmö har på drygt tjugo säsonger som elitklubb lyckats vaska fram så få egna stjärnor att de förmodligen går att räkna på två händer. Inför säsongen 2011/12 satsade man ungefär en miljon miljarder på nya spelare (tror det köptes in 22 nya). Nu var det Elitserien nästa. Men nej, ännu en gång fick hockey-Sverige se att det måste till någon form av genuin lagkänsla, en äkta stolthet över att få spela i A-laget, för att det ska gå att komma någonstans. I allsvenskans sista omgång lyckades Malmö trots allt tråckla sig vidare till förkvalserien, och inför kvällens match var förutsättningarna följande: Oskarshamn hade allt i egna händer och skulle möta Rögle borta. Malmö behövde vinna sin match men om Rögle slog Oskarshamn med två mål mer än vad Malmö slog Västerås med, ja då skulle inte seger räcka för Malmö.

Västerås hade alltså inget att spela för och man måste väl ändå säga att de vek ner sig när de förlorade med 1-4 hemma mot Malmö ikväll när de tidigare under säsongen slagit Malmö vid fem tillfällen. Samtidigt spelade Rögle bättre än jag någonsin sett dem spela och krossade Oskarshamn med 7-0. Rögle till kvalserien, Malmö utslagna. Undertecknad mucho glad.

Så till det roligaste av allt. Malmö börjar klaga på Oskarshamns inställning. Ungefär som om de skulle ha lagt sig i förväg. Motiverat när de hade allt i egna händer! Men givetvis går det inte att acceptera att lillebror från landet - som i flera år nu i stället har varit storebror, något som Malmö aldrig kommer att inse - är laget som ser till att Malmö nu får rikta in sig på ännu en säsong i Allsvenskan, med förhoppning om att någon gås & krås-pamp öppnar stora plånboken ännu en gång inför nästa säsong.

Så här sportsliga och intelligenta var Malmös spelare och ledare efter matchen (klippt från Sydsvenskans nätupplaga):

*** *** ***

– För mig är det obegripligt hur ett lag som har en chans att spela sig till kvalserien och en plats i elitserien kan förlora med 7-0.

Uppgivenheten stod inte att ta miste på bland Redhawksspelarna.

– Inte klokt som Oskarshamn viker ner sig. Och de har mest att spela för. En eloge till Västerås, tyckte målvakten Pontus Sjögren.

Assisterande tränaren Patrik Sylvegård trodde att det blir en återgång till det tidigare play off till elitserien.

– Så här får det inte gå till, sa han.

– Stämmer rapporterna som jag fått från Ängelholm är det en stor skandal. Tränaren Fredrik Söderström är en skam för svensk hockey. Det här ät pinsamt. Jag saknar ord.

*** *** ***
En eloge (!) till Västerås som för första gången på evigheter förlorade mot Malmö. Vilken kämpainsats! Och nu måste vi ändra reglerna, för det gick inte vår väg. Det påminner mig närmast om mina tjuriga sjätteklassare som någonstans börjar inse att hela världen inte snurrar runt dem och panikslaget försöker klamra sig fast vid det sista halmstrået, något som i de flesta fall brukar visa sig vara barnslig, ogrundad smutskastning. Det gör mig inte speciellt upprörd eftersom lyckan som sagt är total här hemma, men det är tragikomiskt i ordets rätta bemärkelse.

Just det, ett sista tips också. Dumpa det fåniga "Redhawks" i ert klubbnamn, dumpa NHL-hybrisen och inse på vilken nivå ni faktiskt befinner er. Gå tillbaka till Malmö IF och satsa några av de där miljonerna på en riktigt ordentlig plantskola för era unga talanger i stället. 8 mil norrut finns ett lag ni kan ta inspiration av  - förutsatt att ni kan svälja er oklädsamma stolthet. Jag kommer aldrig att heja på er, men det betyder inte att jag inte någon gång i framtiden kan börja respektera er som lag. Åtminstone en aning.

Topp 10

De flesta som känner mig vet nog vid det här laget att jag är en statistiknörd. Jag gillar att göra listor över saker och då främst musik. Så när en kollega i fikarummet häromdagen bad mig lista mina fem favoritlåtar med Belle & Sebastian gick jag givetvis igång. För hur gör man en sån sak? Men så började jag fundera och bestämde mig för att göra topp 10-listor för mina favoritartister och -grupper. Inte särskilt oväntat visade det sig vara de jag har lyssnat längst på och som har störst låtskatt att välja mellan - Pet Shop Boys och Belle & Sebastian - som var svårast. Jag skulle vilja göra topp 20 eller 30 i stället, men NOPE!, nu är det 10 som gäller. Så here we go! (Titeln inom parentes indikerar vilket album låten kommer från)

EDIT: Sådärja, nu har jag tagit nördandet till en helt ny nivå och lagt in Spotify-länkar till låtarna och albumen, samt till några utökade spellistor. Älska lördagar när man har tid till sånt här medan femmilen i Holmenkollen står på i bakgrunden! :)

Topp 10 - Kings of Convenience

Cayman Islands (Riot on an empty street, 2004)
Winning a battle, losing the war (Quiet is the new loud, 2001)
Toxic girl (Quiet is the new loud, 2001)
I don't know what I can save you from (Quiet is the new loud, 2001)
Second to numb (Declaration of dependence, 2009)
24-25 (Declaration of dependence, 2009)
Surprise ice (Riot on an empty street, 2004)
Summer on the westhill (Quiet is the new loud, 2001)
The weight of my words (Quiet is the new loud, 2001)
Power of not knowing (Declaration of dependence, 2009)

Lyssna mer: Spellista

Topp 10 - Pet Shop Boys

The end of the world (Behaviour, 1990)
My October symphony (Behaviour, 1990)
Betrayed (Se a vida é, 1996)
It couldn't happen here (Actually, 1987)
Liberation (Very, 1993)
Only the wind (Behaviour, 1990)
Nervously (Behaviour, 1990)
I wouldn't normally do this kind of thing (Very, 1993)
Left to my own devices (Introspective, 1988)
I'm not scared (Introspective, 1988)

Lyssna mer: Spellista

Topp 10 - Ash

Polaris (Twilight of the innocents, 2007)
Folk song (Nu-clear sounds, 1998)
Low ebb (Nu-clear sounds, 1998)
Saskia (You can't have it all, 2007)
Lose control (1977, 1996)
Angel interceptor (1977, 1996)
Oh yeah (1977, 1996)
Sometimes (Free all angels, 2001)
Walking barefoot (Free all angels, 2001)
Someday (Free all angels, 2001)

Lyssna mer: Spellista

Saskia är en b-sida och finns inte på Spotify.

Topp 10 - Damien Rice

Accidental babies (9, 2006)
The blower's daughter (O, 2002)
Dogs (9, 2006)
Amie (O, 2002)
Cannonball (O, 2002)
The animals were gone (9, 2006)
Elephant (9, 2006)
Delicate (O, 2002)
9 Crimes (9, 2006)
Prague (O, 2002)

Topp 10 - Teitur

Let's go dancing (Poetry & airplanes, 2003)
All my mistakes (Stay under the stars, 2005)
Baby you don't ever have to see me (Stay under the stars, 2005)
One and only (Poetry & airplanes, 2003)
You get me (Stay under the stars, 2005)
Amanda's dream (Poetry & airplanes, 2003)
I was just thinking (Poetry & airplanes, 2003)
Letter from Alex (The singer, 2008)
Don't want you to wake up (Stay under the stars, 2005)
Halfway between (Poetry & airplanes, 2003)

Vill man lyssna på Baby you don't ever have to see me kan man spola fram till 4:18 på All my mistakes - den är ett gömt spår.

Topp 10 - Belle & Sebastian

Another sunny day (The life pursuit, 2006)
If she wants me (Dear catastrophe waitress, 2003)
I'm a cuckoo (Dear catastrophe waitress, 2003)
Dress up in you (The life pursuit, 2006)
Piazza, New York catcher (Dear catastrophe waitress, 2003)
The boy with the arab strap (The boy with the arab strap, 1998)
I didn't see it coming (Write about love, 2010)
Asleep on a sunbeam (Dear catastrophe waitress, 2003)
Jonathan David (Sing Jonathan David, 2001)
Judy and the dream of horses (If you're feeling sinister, 1996)

Hymn

Hush little lady, don't you worry
This is the end of a beautiful story
Sleep through the night and tomorrow morning
New great adventures waiting shortly

Lascia ch'io pianga

Jag har gått runt och gäspat på jobbet idag så att jag faktiskt har lite värk i käkarna nu. Så blir det när man lägger sig lite senare för varje kväll som går. Och nu är det de sista skälvande minuterna före midnatt och jag borde inte göra något annat än att sova. Jag måste först bara posta den här videon här också. Satt och såg von Triers Antichrist för andra gången i helgen och inte nog med att det är en riktigt bra (om än äcklande så det förslår) film - musiken i öppningssekvensen och slutscenen är fantastisk. Det är ett sånt där klassiskt stycke som jag hört massor av gånger men aldrig riktigt lyssnat på. Nu vet jag att det är en aria från Händels opera Rinaldo och den tilltalar mig på varje sätt som alls är möjligt. En lite annorlunda - men minst lika vacker - version är den jag har fastnat för och som jag nu lyssnar på ett antal gånger varje dag. Och med detta säger jag godnatt.

You win some, you lose some

Jag har en liten, liten känsla någonstans som säger att jag kanske har börjat bli bättre på att hantera motgångar, typ det senaste året eller något. Det kan också vara helt fel, men nja, njo... jag vet inte! Utan att bli specifik är det en del saker som har varit steg framåt och givetvis också en del som varit raka motsatsen. De positiva har jag njutit av och de negativa har jag grämt mig över och sedan ganska fort kommit över dem. Jag vet inte, kanske är det så enkelt att det är fler saker som gått åt rätt håll i slutet än det motsatta, och rimligtvis borde det bli lättare att leva med motgångar när man har desto fler framsteg att "njuta" av. Men jag hoppas att förklaringen inte är så tråkig utan att det mer handlar om att jag se tillvaron för vad den verkligen är. Alla människor har problem på olika sätt och i allas liv finns det saker att glädjas åt. Om jag tittar på hur mitt liv ser ut idag och ponerar att jag skulle ha varit i en liknande situation för några år sedan... så kanske jag hade tyckt mer synd om mig själv vid den tiden. Jag har fått mycket hjälp och har jobbat en hel del med mig själv... och om det är så väl att det faktiskt har gett resultat nu, 2012, då är det riktigt nice.

Och eftersom bra saker kommer till dem som väntar och allt det där... så kommer min dag snart. Det är nästan så jag känner det själv. Ja. Så är det nog.