Så talar dåliga förlorare

Malmö vann mot Västerås med 4-1 samtidigt som Rögle slog Oskarshamn med 7-0. Här hemma i TV-soffan var glädjen total - inte enbart för att Rögle nu har nått kvalserien för sjunde året i rad, utan även för att ett lag som endast överlever för att det finns folk med stora plånböcker bakom dem nu har spelat säsongens sista match. Malmö har på drygt tjugo säsonger som elitklubb lyckats vaska fram så få egna stjärnor att de förmodligen går att räkna på två händer. Inför säsongen 2011/12 satsade man ungefär en miljon miljarder på nya spelare (tror det köptes in 22 nya). Nu var det Elitserien nästa. Men nej, ännu en gång fick hockey-Sverige se att det måste till någon form av genuin lagkänsla, en äkta stolthet över att få spela i A-laget, för att det ska gå att komma någonstans. I allsvenskans sista omgång lyckades Malmö trots allt tråckla sig vidare till förkvalserien, och inför kvällens match var förutsättningarna följande: Oskarshamn hade allt i egna händer och skulle möta Rögle borta. Malmö behövde vinna sin match men om Rögle slog Oskarshamn med två mål mer än vad Malmö slog Västerås med, ja då skulle inte seger räcka för Malmö.

Västerås hade alltså inget att spela för och man måste väl ändå säga att de vek ner sig när de förlorade med 1-4 hemma mot Malmö ikväll när de tidigare under säsongen slagit Malmö vid fem tillfällen. Samtidigt spelade Rögle bättre än jag någonsin sett dem spela och krossade Oskarshamn med 7-0. Rögle till kvalserien, Malmö utslagna. Undertecknad mucho glad.

Så till det roligaste av allt. Malmö börjar klaga på Oskarshamns inställning. Ungefär som om de skulle ha lagt sig i förväg. Motiverat när de hade allt i egna händer! Men givetvis går det inte att acceptera att lillebror från landet - som i flera år nu i stället har varit storebror, något som Malmö aldrig kommer att inse - är laget som ser till att Malmö nu får rikta in sig på ännu en säsong i Allsvenskan, med förhoppning om att någon gås & krås-pamp öppnar stora plånboken ännu en gång inför nästa säsong.

Så här sportsliga och intelligenta var Malmös spelare och ledare efter matchen (klippt från Sydsvenskans nätupplaga):

*** *** ***

– För mig är det obegripligt hur ett lag som har en chans att spela sig till kvalserien och en plats i elitserien kan förlora med 7-0.

Uppgivenheten stod inte att ta miste på bland Redhawksspelarna.

– Inte klokt som Oskarshamn viker ner sig. Och de har mest att spela för. En eloge till Västerås, tyckte målvakten Pontus Sjögren.

Assisterande tränaren Patrik Sylvegård trodde att det blir en återgång till det tidigare play off till elitserien.

– Så här får det inte gå till, sa han.

– Stämmer rapporterna som jag fått från Ängelholm är det en stor skandal. Tränaren Fredrik Söderström är en skam för svensk hockey. Det här ät pinsamt. Jag saknar ord.

*** *** ***
En eloge (!) till Västerås som för första gången på evigheter förlorade mot Malmö. Vilken kämpainsats! Och nu måste vi ändra reglerna, för det gick inte vår väg. Det påminner mig närmast om mina tjuriga sjätteklassare som någonstans börjar inse att hela världen inte snurrar runt dem och panikslaget försöker klamra sig fast vid det sista halmstrået, något som i de flesta fall brukar visa sig vara barnslig, ogrundad smutskastning. Det gör mig inte speciellt upprörd eftersom lyckan som sagt är total här hemma, men det är tragikomiskt i ordets rätta bemärkelse.

Just det, ett sista tips också. Dumpa det fåniga "Redhawks" i ert klubbnamn, dumpa NHL-hybrisen och inse på vilken nivå ni faktiskt befinner er. Gå tillbaka till Malmö IF och satsa några av de där miljonerna på en riktigt ordentlig plantskola för era unga talanger i stället. 8 mil norrut finns ett lag ni kan ta inspiration av  - förutsatt att ni kan svälja er oklädsamma stolthet. Jag kommer aldrig att heja på er, men det betyder inte att jag inte någon gång i framtiden kan börja respektera er som lag. Åtminstone en aning.