Champions!

Vi vann!

Jupp, "vi" (eller visst, mina elever då då) vann finalen av Lilla Löpsedeln! De är så vansinnigt duktiga. Vi har dessutom haft ett mycket hektiskt men riktigt kul dygn i Stockholm och jag tror helt klart det blir ett minne för livet för alla, mig inkluderad. Jag är riktigt stolt över de här ungarna. Så klart. Tydligen hade klassen även vunnit VGIF (idrottstävling som pågår under hela året där man samlar poäng) så det är ingen tvekan om att min sexa är Växjös bästa! =) Imorgon kommer Smålandsposten och SR och intervjuar oss och vi ska ha lite kalas i gröngräset.

Här kan man se hela programmet där mina elever vinner:
Klicka här!

Här är några bilder från Stockholm:

På vandrarhemmet af Chapman som ligger mitt i city

Cosmonova - helt perfekt att ta med tre sjätteklassare till

Vi vandrar runt i Gamla stan

På väg mot den mongoliska buffén passerade vi Riksdagshuset

Här har vi vunnit! Sveaskolan från Örebro blev tvåa.

Pasqua Swedish tour, part 3

Då var det dags att åka till Stockholm. När jag kommer hem imorgon kommer jag ha varit i Göteborg två gånger och Stockholm en gång på tolv dagar. Jag åker upp med tre kids i klassen idag och tävlar i årsfinalen av SVT:s Lilla Löpsedelen. Ska bli jättekul och spännande. Jag tror "vi" har en god chans att vinna. Jag har även planerat in ett besök på Cosmonova och ett restaurangbesök, så jag hoppas det ska bli två dagar att komma ihåg för oss alla fyra.

Se oss på SVT1 imorgon (torsdag 29/5) kl. 9.30 eller 19.00. Eller gå in på webben på svt.se och klicka dig vidare till Lilla Löpsedeln. Oss och oss förresten - jag är inte med i studion, men se mina elever i alla fall.

Mossintervaller

Vilken jäkla idé egentligen:

"Hey! Vi hittar ett sankt ställe i skogen och sen springer vi runt där hundratals varv tills det blir en stig där! Sen sticker vi dit och tränar i geggan!"

Det är nog ungefär så det har gått till en gång i tiden i Växjö Orienteringsklubb, för mitt ute i barrskogen bland mossa och klafsmark finns det en slinga som man springer runt på ungefär 2-3 minuter. Om man följer stigen trampar man ner sig ett antal gånger, så det gäller att vara strategisk, vilket givetvis innebär att hoppa, ducka och rent allmänt leka hinderbana. Vilket är jobbigt. Speciellt när man gör det i intervaller tio gånger om.

Men det är samtidigt något väldigt romantiskt över det hela: 13 personer springer runt i skogen, kvällssolen lyser mellan grenarna, det enda som bryter av allt det gröna är en mörkt geggig stig... och ingen säger ett ljud, för alla är så fokuserade på att inte ramla eller trampa ner sig. Och så efter två minuter hör man någon skrika "STOPP!" och då är det dags att vila i en extremt kort minut. Sedan hör man "FEM!" och då vet man att fem sekunder senare kommer ett "KÖR!" och det är bara att tvinga sina tunga, smutsiga ben att återgå till the dirty work. Efteråt är man bara helt nöjd.

Eurovision Crap Contest

Festligt värre! Tävlingen som mer och mer har utvecklats till ett skämt slog oss alla med häpnad ännu en gång. Jag snackar givetvis om ESC. Men vissa blir som vanligt mer förvånade än andra; Rix FM-groupiesarna, uppskattningsvis 70 % av den svenska befolkningen mellan 18 och 60 år, hade än en gång hoppats på att Sverige skulle ha en chans. Detta trots att vi än en gång skickade en låt som är så dålig att man får utslag. Charlotte Perrelli liksom. Jag kan inte ens heja en liten, liten aning på henne trots att hon är från Sverige (Hovmantorp dessutom). Vilken fantastiskt asdålig skitlåt. "Musik". Right. Tyvärr hjälpte sista landet som röstade, Danmark, upp den från 21:a till 18:e plats. Men ändå.

Vann gjorde Ryssland. En hemskt dålig så kallad superstjärna, flankerad av en Stradivarius och en världsmästare i konståkning. Bara nån procent bättre än Perrelli. Och så har vi andra stolpskott i form av Grekland (omg, faktiskt ännu sämre än Sverige) och Ukraina. Jeez.

Ett par ganska bra låtar fanns det faktiskt. Norge ställde upp med en skön soullåt som faktiskt gick att lyssna på. Frankrikes bidrag framfördes av Sébastien Tellier, mannen bakom en av de bästa låtarna någonsin, La Ritournelle. Hans bidrag var väl mest ett skämt men ändå var det för "svårt" för att Eurovision-tittarna skulle fatta.

Oh well. Jag såg på spektaklet hos Weronica och var helt nykter (så när som på ett glas vin) efter gårdagens festande. Skönt att komma hem en lördagnatt och vara helt klar i huvet =) Nu blir det nog nån timmes GTA IV innan nannandet. Perfekt uppladdning inför morgondagens Indiana Jones! Äntligen! 19 års väntan är över... Dr. Jones is back helt enkelt!

Pasqua Swedish tour, part deux

Tillbaka från Göteborg. Har bara varit borta 1½ dygn men det känns som längre, för att det har varit så intensivt. Det är ingen lek (fast det är väldigt kul för det mesta) att ta hand om 32 stycken 12-13-åringar på en klassresa, även om man är sju vuxna. Som lärare får man ju ändå lite extra ansvar. Vi har varit på Liseberg så klart (åkte som en galning, Liseberg är som vanligt världens bästa ställe typ) men även Älvsborgs fästning, åkt Paddan och varit på Universeum. Sov i stugor på Lisebergs vandrarhem Kärralund. Hade förberett mig på att ungarna skulle vara uppe hela natten och röja, men de var nog ganska döda efter den lååånga dagen (vi samlades redan 6.30 på morgonen nere på stan) så de verkar ha slocknat ganska fort. En kille hade visserligen varit vaken nästan hela natten men det berodde på att en av papporna (som sov i hans stuga) snarkade... :)

Det är en helt underbar klass vi har, jag och min kollega. Kommer bli tufft att släppa dem om några veckor så klart. Så är det alltid. Men värre är det att vi två inte får jobba ihop längre. Blä.

Ja ja, nu laddar vi om. Imorgon är det Fredagsfestivalen på Amfium och på lördag kommer mina föräldrar. På söndag blir det Indy 4 på bio! :D

Varvet och födelsedagsfirande

På något märkligt vis lyckades jag slå mitt personliga rekord på Göteborgsvarvet i år igen.

45 000 var anmälda, 34 000 tog sig i mål (bara ett par hundra bröt). Årets stora löparfest Göteborgsvarvet är inget annat än ett helt enormt evenemang. Tänk Vasaloppet gånger två. Lägg till några tusen deltagare till. Då får du världens näst största halvmaraton. När jag kom i mål hade sista startgruppen precis gett sig ut på de drygt 21 kilometrarna.

Jag hade två relativt stora orosmoment innan loppet: min vänstra häl och min förkylning. Hälen (där jag har någon form av knöl som gör att jag väldigt lätt får skoskav när jag springer lite längre sträckor) var ordentligt plåstrad med Compeed och Leukoplast och höll helt perfekt till 12-13 km in i loppet. Jag var lite orolig att det bara skulle bli värre när det började kännas, men det klarade sig faktiskt ganska bra. Förkylningen verkade inte påverka mig det minsta - det enda jag kände av var hostan som fortfarande inte har släppt.

Jag höll jämnt tempo i år, jämnare än förra året, vilket nog var en stor anledning till att tiden blev bra. 1.37,50 för er som undrar. Jag vet att jag skulle kunna springa mycket fortare om jag gick in för det på ett annat sätt - med målveten träning ett helt år tror jag att jag skulle kunna gå under 1.30, men det kommer nog aldrig att hända för jag tycker inte det är tillräckligt kul att träna. Att springa lopp däremot är fruktansvärt kul.

På kvällen var vi nio pers (huvudsakligen folk som hade sprungit) som sega och trötta masade oss till en polsk restaurang och åt tills maten nästan stod oss upp i halsen. Ett par Zywiec senare släppte min huvudvärk också! :)

I dag har jag åkt tillbaka till Växjö och spenderat eftermiddagen med Tobias (som fyller år idag), hans syster, hennes man, deras två barn, Tobias föräldrar och morföräldrar, här i min lägenhet. Vi har ätit god mat och tagit en promenad till Linnéparken där vi fikade och lekte. Därifrån vidare till Strandbjörket där vi lekte ännu mer. Upptäckte en massa nya roliga saker (vad kallar man grejer man leker i på en lekplats... leksaker?) i Strandbjörket vilket var en positiv överraskning.

Dags att packa upp och sen ta en sväng till Tobias. Later.

Nyhetsmästarna

Mitt under en lektion idag ringde Emma Wilson från SVT och meddelade att vår klass har gått till final i Lilla Löpsedelns tävling. Jag anmälde klassen förra våren efter att vi hade jobbat mycket med nyheter under hela läsåret. Vi var med och tävlade i höstas och gick igenom de tre omgångarna obesegrade. Nu är det tydligen så att vi är den klass av alla som har varit med på hela året som har fått ihop flest poäng. Detta innebär att vi får möta en annan skola i "riksfinal" om två veckor! Inte nog med det, jag får åka upp till Stockholm med tre elever för att tävla i direktsändning! Resa och boende betalas av SVT. Om jag tycker det känns som ett äventyr (vilket jag gör) kan jag bara anta att det känns ännu större för de tre eleverna i fråga.

Så bänka er vid TV-apparaterna torsdag 29 maj (tror det sänds kl. 9.30 men det läggs även ut på svt.se i efterhand) och heja på mina duktiga elever!

Sweet Mateus

Yes, imorgon har jag extrainsatt sovmorgon. Börjar inte förrän 10. Och eftersom jag är lite sjuk (hostig huvudsakligen) tänker jag inte riskera något inför lördagens Göteborgsvarv, så jag stannar hemma från träningen ikväll. Vilket innebär att jag med gott (?) samvete kan ta ett par glas rosévin och spela GTA IV tills mina tummar värker. Sweet.

Sommaren har börjat

(Bilderna ovan: Första är bara för att visa att det blev en liten roadtrip, först norrut, sedan söderut och slutligen norrut igen. Andra är på en än så länge mycket blek Fredrik efter premiärdoppet och sista två är från mitt "eget" ställe (som jag garanterat kommer återvända till). Så otroligt perfekt med mopeden en dag som idag.)

Ja, nu är det officiellt. Sommaren är här. Fredrik har tagit säsongens första bad. Och andra. Och tredje. I två olika sjöar.

Årets varmaste dag har det varit idag. Säkert över 25 grader i skuggan och nästan soligt hela tiden. Sköna svalkande vindar. En helt perfekt sommardag. Jag tog min trusty moped och bestämde mig för att söka upp ett ställe där jag fick vara ifred, där jag kunde vara säker på att inga andra skulle vara. Jag körde igenom Öjaby och tog sedan den mysiga Helgövägen bort mot Helgö, där jag hade tänkt hitta nåt avskilt ställe. Men redan på väg ut, precis innan Lunnaby, öppnade sig värsta sommarängarna med maskrosor, tallar och björkar, precis nere vid Helgasjön. Jag lämnade grusvägen och körde genom en hage och hittade sedan det perfekta stället där jag kunde slå upp min stol. Bland det första jag gjorde var att ta premiärdoppet. Vattnet var förvånande varmt och dessutom klart. Bottnen sandig - perfekt. Så jag tog en simtur och kände mig bara fullkomligt jäkla lycklig, så där lycklig att leenden inte är tillräckliga utan man måste börja skratta högt för sig själv. Det är i de lägena det är bra att vara långt från närmaste människa... =)

Efter nästan ett par timmar på denna extremt lugna plats, endast besökt av någon enstaka sjöfågel och två bilar samt några cyklar som passerade på avstånd, ringde Allyson från Tävelsås och tyckte jag skulle joina henne, Kalle och Weronica där. Så jag körde dit och solade och badade ännu mer. Det var mest barnfamiljer där, lite som i Sandsbro. Ännu varmare i vattnet dessutom.

Helt supernöjd med den här dagen. Avslutar med en bild på en av mina mycket få besökare:

I'm stupid

Undrar när jag ska lära mig. För ett par veckor sedan i Göteborg glömde jag både min jacka och min mobiltelefon på en pub och det var ren tur att någon ärlig person hade lämnat in grejerna. Ikväll gick jag hela vägen från Stallarna till min lägenhet (för er som inte vet är det ungefär 5 km) för att upptäcka att jag hade glömt min jacka hos Weronica, och i jackan låg mina lägenhetsnycklar. Relativt fucking frustrerande känsla att stå utanför sin lägenhet och inte komma in. Reservnycklar finns hos Tobias (är i Göteborg över helgen) och Camilla (inte en chans att jag ringer och väcker henne). Så jag fick snällt ta mig tillbaka till campus igen, mitt i natten. Men jag insåg att jag inte ville gå en mil, så jag tog en taxi - campus tur och retur. Det gick på 205 kr vilket i och för sig inte var så fruktansvärt farligt men ändå en otroligt onödig kostnad.

Och detta är inget nytt fenomen heller. I hela mitt liv har jag glömt saker överallt - speciellt kameror. Jag vet inte hur många kameror jag har slarvat bort. Senaste gången (förutom i Gbg alltså) var på campus i höstas då jag blev av med min förra digitalkamera på en fest. Man kan tycka att jag borde lära mig av mina ganska kostsamma misstag... but no.

Gensnöre

Genrepet blev ett gensnöre. Inte bra. Jag skulle göra samma sak som förra året hade jag tänkt mig - springa 10 varv på en skogsslinga som är 2 174 meter lång (nej, jag är inte riktigt så stor nörd att jag själv har mätt upp den, det står på skyltarna). Förra året gick det bra men idag var det diverse problem. För det första var det 21-22 grader varmt och soligt vilket inte är idealiskt när man ska springa långt. Dessutom fick jag skoskav (trots ordentlig plåstring), min hud gjorde ont under foten och det var ett par andra saker som också bidrog till att jag beslutade mig för att lägga ner efter fem varv. Visst, jag fick nästan 11 km löpning i benen och det var väl bra. Och det kändes bra i benen. Så om bara vädret blir bättre (dvs. svalare och molnigare) och jag lyckas plåstra mig ordentligt tror jag att jag har all chans att lyckas nästa lördag.

Ikväll är det körövning enbart för killarna vilket låter halvkul. Så jag sticker nog i halvtid för att joina Tessans quiz-lag på Harrys. Har aldrig varit med på det tidigare men har hört att det ska vara kul. Musikfrågesport kan ju inte vara fel.

Imorgon blir det fest på campus och utgång på Stallarna. Helgen är (nästan) här!

Ett brev på posten

Formen är här. Den kom sent i år men den kom. Växjöloppet gick som sagt över förväntan i torsdags, och idag slog jag nytt personligt rekord på elljusspåret när vi körde tempotest med VOK. Rundan är nästan 5 km och jag slog mitt rekord från förra året med 19 sekunder vilket var en glad överraskning. Nu ser allting väldigt ljust ut inför Göteborgsvarvet den 17 maj. Nice!

Rest your eyes

Hur lyckades jag missa att upptäcka Azure Ray i sju år? Helt ofattbart med tanke på hur helt fantastiska de är/var. Först älskade jag Sleep, sedan November, därefter avgudade jag Rise och nu lyssnar jag på Rest your eyes på repeat. Så otroligt vackert. Klicka på länken (rubriken till det här inlägget) för att höra ett 30-sekundersklipp. Och läs texten:

You said to write you a song
So here, this is for you
Now as you toss through those lonely nights
Just know there is someone thinking of you
Everyone is waiting for the timing to be right
And we hope it's coming soon
So just rest your eyes and then...
You'll be in love again
We talked and the moon was bright
Your words were glowing as they drifted out of sight
But now the change of the seasons sets in and nothing, nothing feels just right
We fear these nights and then we compromise
Yeah, but morning always comes
So just rest your eyes and then... You'll be in love again

Popadelica retrospekt

Calle och ett par killar från Göteborg som vi tog en öl med i öltältet.

Lasse Lindh fick en hel del tonårsflickors hjärtan att gå sönder, precis som väntat.

Kristallkronor i ett träd - sånt gillar vi.

Min nya fina Popadelica-pin. =)

Jag har intagit ryggläge i väntan på insläpp till Lasse Lindh-konserten.

Linus väntar vid samma ställe vid samma tillfälle.

Fantastiska The Deer Tracks!

Här hjälper vi en av medlemmarna i The Munich Soccer Choir över publikhavet under The Hidden Cameras-konserten.

Jag lyfte med en hand och tog kort med den andra. =)

Öltältet.

Under Lasse Lindhs konsert såg man många händer formas till hjärtan.

Så var vi då hemma från Popadelica i Jönköping. Jag är sliten.

Vi kom iväg från Växjö för sent igår eftermiddag, knappt två timmar innan första konserten skulle börja. Linus fick sitta i vad som måste vara det minsta baksätet som någonsin existerat. Calle och jag hade det desto bättre därframme men på grund av en massa veligt folk på vägarna var jag konstant frustrerad över att vi kanske inte skulle hinna i tid till första konserten (Hans Appelqvist, som jag verkligen ville se). Vi rullade slutligen in på parkeringen till Hotel Formule 1 vid 14.50 och fick av ett par tjejer utanför hotellet reda på att det skulle ta ungefär 30-40 minuter att gå till Folkets Park i Huskvarna. Detta var givetvis inte acceptabelt eftersom vi behövde checka in på hotellet etc. innan vi var redo att sticka. Efter två telefonsamtal till två olika nummerupplysningar fick vi slutligen tag i en taxi som kunde vara hos oss sex minuter senare. Bilen kördes av en snubbe som tydligen hade fått slänga sig ur duschen och snabbt dra på sig kläderna för att hinna plocka upp oss (jag sa till telefonisten att vi hade bråttom och lät nog rätt ordentligt stressad). Väl i taxin insåg vi att de där 30-40 minuterna var en ren gissning, för det tog ungefär tre minuter dit med taxi. Men skit samma - klockan 15.25 hade vi löst in våra biljetter och fått på oss festivalarmbanden. Vi skyndade oss till Rotumlan för första konserten (vilken var intressant och mycket udda men ändå lite av en besvikelse).

Därefter följde 13 timmar (ja, 13) med så gott som enbart konserter. Jag såg hela eller delar av 14 konserter, och då missade vi ändå Trummor & Orgel feat. Ebbot på grund av att Cult of Luna hade dragit över med en halvtimme och vi ville hinna till SoKo. Det fantastiska är att ingen av konserterna faktiskt var dåliga - visst, Kristian Anttila var väl lite väl sövande och menlöst, 64revolt var lite av en axelryckning... men vi bjöds på många positiva överraskningar istället. De bästa konserterna enligt mig var The Deer Tracks (underbar electronica från ett band som nästan verkade spela sin första konsert), Loney, dear (ersättarna till KoC... men faktiskt en positiv överraskning, lugnt och skönt), Alice in Videoland (så poppigt att man bara tvingades ryckas med), bikeman (stillsam, nästan sövande men väldigt vacker electronica), Lasse Lindh (inte riktigt min grej annars, men det var en riktigt bra konsert), SoKo (udda och på gränsen till övernaivt men ändå coolt)... och så den absoluta höjdpunkten The Hidden Cameras, den kanadensiska jättegruppen som kvällen till ära hade med sig The Munich Soccer Choir. Musiken var grym (det visste jag sedan innan, har lyssnat på dem i flera år) men framför allt var det scenshowen som var helt sjukt cool. Bandmedlemmar slängdes ut i publiken så att vi fick bära dem över publikhavet, fotbollskören attackerade och "dödade" bandet och tog över konserten, publiken uppmanades göra rörelser som en del av konserten... och så vidare, och så vidare.

Klockan halv tre gick vi trötta men ganska upprymda ut från Teaterladan och promenerade tillbaka till hotellet. Efter några timmars sömn på hotellet körde vi hem till Växjö igen och i eftermiddag har jag suttit och spelat GTA med Fredde. Nu är jag ganska slut och förutom att jag har tvätt att vika och lektioner att planera ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen. Kanske kommer Tessan över och ser på The Office.

Och det där var det längsta blogginlägget jag någonsin gjort. =)

Spring i benen

Det gick oväntat bra på Växjöloppet idag. Sprang in på nästan exakt samma tid som förra året, lite under 43. Hade jag bara tränat en gång till i veckan de senaste månaderna borde jag kunna springa betydligt fortare än så. Men det är inte värt det. Så kul är det verkligen inte. Roger förbättrade sig med nästan fem minuter mot förra året, och Tobias och Emma var också duktiga och sprang 4,5 km.

Ikväll har jag återigen skrattat så jag fick ont i magen. Pictionary framkallar nästan alltid attacker.

Imorgon fest och Stallarna, på lördag Popadelica i Jönköping!