söndag 4 maj 2008

Popadelica retrospekt

Calle och ett par killar från Göteborg som vi tog en öl med i öltältet.

Lasse Lindh fick en hel del tonårsflickors hjärtan att gå sönder, precis som väntat.

Kristallkronor i ett träd - sånt gillar vi.

Min nya fina Popadelica-pin. =)

Jag har intagit ryggläge i väntan på insläpp till Lasse Lindh-konserten.

Linus väntar vid samma ställe vid samma tillfälle.

Fantastiska The Deer Tracks!

Här hjälper vi en av medlemmarna i The Munich Soccer Choir över publikhavet under The Hidden Cameras-konserten.

Jag lyfte med en hand och tog kort med den andra. =)

Öltältet.

Under Lasse Lindhs konsert såg man många händer formas till hjärtan.

Så var vi då hemma från Popadelica i Jönköping. Jag är sliten.

Vi kom iväg från Växjö för sent igår eftermiddag, knappt två timmar innan första konserten skulle börja. Linus fick sitta i vad som måste vara det minsta baksätet som någonsin existerat. Calle och jag hade det desto bättre därframme men på grund av en massa veligt folk på vägarna var jag konstant frustrerad över att vi kanske inte skulle hinna i tid till första konserten (Hans Appelqvist, som jag verkligen ville se). Vi rullade slutligen in på parkeringen till Hotel Formule 1 vid 14.50 och fick av ett par tjejer utanför hotellet reda på att det skulle ta ungefär 30-40 minuter att gå till Folkets Park i Huskvarna. Detta var givetvis inte acceptabelt eftersom vi behövde checka in på hotellet etc. innan vi var redo att sticka. Efter två telefonsamtal till två olika nummerupplysningar fick vi slutligen tag i en taxi som kunde vara hos oss sex minuter senare. Bilen kördes av en snubbe som tydligen hade fått slänga sig ur duschen och snabbt dra på sig kläderna för att hinna plocka upp oss (jag sa till telefonisten att vi hade bråttom och lät nog rätt ordentligt stressad). Väl i taxin insåg vi att de där 30-40 minuterna var en ren gissning, för det tog ungefär tre minuter dit med taxi. Men skit samma - klockan 15.25 hade vi löst in våra biljetter och fått på oss festivalarmbanden. Vi skyndade oss till Rotumlan för första konserten (vilken var intressant och mycket udda men ändå lite av en besvikelse).

Därefter följde 13 timmar (ja, 13) med så gott som enbart konserter. Jag såg hela eller delar av 14 konserter, och då missade vi ändå Trummor & Orgel feat. Ebbot på grund av att Cult of Luna hade dragit över med en halvtimme och vi ville hinna till SoKo. Det fantastiska är att ingen av konserterna faktiskt var dåliga - visst, Kristian Anttila var väl lite väl sövande och menlöst, 64revolt var lite av en axelryckning... men vi bjöds på många positiva överraskningar istället. De bästa konserterna enligt mig var The Deer Tracks (underbar electronica från ett band som nästan verkade spela sin första konsert), Loney, dear (ersättarna till KoC... men faktiskt en positiv överraskning, lugnt och skönt), Alice in Videoland (så poppigt att man bara tvingades ryckas med), bikeman (stillsam, nästan sövande men väldigt vacker electronica), Lasse Lindh (inte riktigt min grej annars, men det var en riktigt bra konsert), SoKo (udda och på gränsen till övernaivt men ändå coolt)... och så den absoluta höjdpunkten The Hidden Cameras, den kanadensiska jättegruppen som kvällen till ära hade med sig The Munich Soccer Choir. Musiken var grym (det visste jag sedan innan, har lyssnat på dem i flera år) men framför allt var det scenshowen som var helt sjukt cool. Bandmedlemmar slängdes ut i publiken så att vi fick bära dem över publikhavet, fotbollskören attackerade och "dödade" bandet och tog över konserten, publiken uppmanades göra rörelser som en del av konserten... och så vidare, och så vidare.

Klockan halv tre gick vi trötta men ganska upprymda ut från Teaterladan och promenerade tillbaka till hotellet. Efter några timmars sömn på hotellet körde vi hem till Växjö igen och i eftermiddag har jag suttit och spelat GTA med Fredde. Nu är jag ganska slut och förutom att jag har tvätt att vika och lektioner att planera ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen. Kanske kommer Tessan över och ser på The Office.

Och det där var det längsta blogginlägget jag någonsin gjort. =)

Inga kommentarer: