Var och såg Paranormal Activity 2 på bio ikväll. Tänkte att jag måste ge den samma chans som ettan. När jag såg ettan på bio och sedan skulle hem själv till min lägenhet tror jag att jag var räddare än jag någonsin varit tidigare i mitt liv. På fullt allvar! Som bioupplevelse ger jag ettan 10 av 10. Jag var genuint skakad och mycket illa berörd. Inte ens när jag var typ 14 och såg Evil Dead för första gången i vår källare med Daniel och Pontus och vi skulle tälta på gräsmattan efteråt - inte ens då var jag lika rädd.
Klart man fattar att tvåan ska vara sämre liksom. Det är inte det det handlar om. Det är bara svårt för mig att fatta att en film med ungefär samma upplägg och delvis samma skådespelare kan vara så otroligt mycket mindre skrämmande än föregångaren. Visst hoppade man till vid typ tre-fyra tillfällen men 99 % av filmen var rena sömnpillret. Kommentaren som någon fällde precis i slutet av filmen var ganska talande: "Tar den slut nu är det fan helt sjukt vilken dålig film det här var."
Fable III är däremot mycket underhållande. Jag gillar speciellt de nya miljöerna i Bowerstone Industrial. Grått, smutsigt och en känsla av någon gammal östeuropeisk storstadssaga. Det är härligt att man kan interagera med praktiskt taget allt och alla, gå in i alla byggnader osv. Än så länge har jag bara fått kyssa två kvinnor men jag raggade också upp en prostituerad som jag kunde fått ha sex med. I sista stund fick jag dåligt samvete och tänkte att jag skulle spara mig tills den rätta dök upp. Det säger det mesta om vad spelet (och föregångaren som trean liknar väldigt mycket) gör med en. Jag har också sett på menyerna att man kan ha gruppsex och få könssjukdomar. Ser fram emot det. I tvåan har jag absolut för mig att jag gifte mig med en homosexuell man och fick biologiska barn med honom. Det är spelmagi, det. I det här spelet kommer jag att satsa på att skaffa massor av barn som jag besöker några gånger om året och ger lite leksaker så att de inte glömmer bort mig när jag är ute och räddar världen. Och så ska jag se till att hålla min hund (en röd setter) vid liv, något jag inte mäktade med i tvåan. Att störta min ondskefulla bror konungen känns mer som ett mindre viktigt sidouppdrag jämfört med att exempelvis erövra världen med mina kunskaper i minispelet Lute Hero.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar