STORA SPOILERS OM FABLE III NEDAN!
Jag har haft en traditionellt galen TV-spelsdag idag. Jag vet inte när jag senast spelade ett och samma spel i så många timmar. Jag vill säga Ocarina of Time 1998, när jag låste in mig på mitt korridorsrum och rullade ner persiennerna, men det har förmodligen hänt några gånger efter det också. Fable III har upptagit hela min tillvaro idag och man kan verkligen spendera en lördag på ett sämre sätt. Jag har gift mig, skaffat barn, varit otrogen och inte blivit ertappad (men jag har än så länge bara gått hela vägen med min hustru även om jag vid ett tillfälle fick finna mig i att gifta mig med en annan kvinna under några minuter för att hjälpa en desperat man att få till stånd en skilsmässa)... Min dotter Bobbylina har växt upp och blivit kanske 6-7 år gammal. Jag fick döpa om henne från Bobby när jag insåg att hon var en flicka. Trots att jag faktiskt var där när hon föddes noterade jag inte vilket kön hon tillhörde.
Jag har också vid ett par tillfällen fallit för frestelsen att inte vara 100 % god, vilket har inneburit att barn och vuxna över hela kungariket har börjat komma fram till mig med frågor som "Why did you kill that man?" och "How does it feel to be a murderer?". Däremot är det ingen som har tagit så värst illa upp de få gånger jag har gått fram och pekat finger åt någon eller fisit någon i ansiktet. För det mesta dansar jag med invånarna, kittlar dem, pratar med dem, kramar dem... och ibland gör jag vulgära gester åt dem, vilket faktiskt väldigt ofta uppskattas!
Det bästa med Fable III hittills är att spelet nu har gått in i en ny fas. De första timmarna (som skulle kunna vara alltifrån 3 till 20 får jag anta, beroende på hur många sidouppdrag man gör) är huvudmålet att man ska göra uppror och störta sin bror kungen som har blivit en maktgalen tyrann. När man till slut lyckas bli Albions nya kung inser man att han kanske egentligen gjorde allt med folkets bästa i åtanke. Om man sänker skatterna, avskaffar det utspridda barnarbetet, höjer säkerheten och bygger upp huvudstadens förstörda men tidigare pittoreska gamla kvarter, ja då blir man självklart väldigt populär bland folket. Men man går också back enorma summor - pengar som skulle behövts till att avstyra ett angrepp från ondskans makter som beräknas ske ett år framåt i tiden. Ska folket behöva fortsätta leva i förtryck för att man ska kunna skydda dem från en annars nästan oundviklig undergång? Hittills har jag hela tiden försökt att välja godhet och frihet men det är mycket möjligt att det kommer att stå mig och mitt rike dyrt den dagen kriget börjar.
Jag hoppas att det framgår vilket skönt spel det här är! Det är på inget sätt perfekt - det finns en hel del småskavanker som jag inte har berättat om - men i det stora hela är det en underbar interaktiv saga; en inblick i att allt ont för något gott med sig och tvärtom.
De få stunderna under dagen då jag inte suttit klistrad framför min 360 har jag varit ute och sprungit en runda (vilket gick otroligt trögt, förmodligen på grund av att jag gav blod igår), sett ett avsnitt av True Blood och sett på ett naturprogram om naturen och djurlivet på den ryska arktiska ön Wrangels ö. Jag hoppas på en liknande dag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar