Det spelar ingen roll vilket årstid det är, vilken tid på dygnet, vilket väder, vilken sinnesstämning man är i... den här staden är så mäktig, vacker, lugnande, sprudlande och magisk.
Vi bor precis på gränsen mellan Vinohrady och Nové Město, på väg uppför en långsamt sluttande kulle som utgör de större delarna av södra centrala Prag. Några kvarter bort åt öster ligger Náměstí Míru (Fredstorget) med sin fina kyrka, där man kan sitta på bänkar eller i gräset och se spårvagnarna köra förbi. Åt nordväst har vi Riegrovy Sady, en stor park på en ännu högre kulle med utsikt över så gott som hela staden. Helmysigt. Norrut och västerut sluttar gatorna neråt mot floden Vltava (Moldau) och Nya stan (som förresten började byggas på 1300-talet och som följaktligen inte är så värst ny). Söderut och runtomkring lite överallt breder kvarter efter kvarter ut sig med byggnader i fantastisk arkitektur. I varje kvarter finns någon eller några hus som skulle kunna vara ett borgmästarresidens i vilken stad som helst i Sverige. Färgerna går ofta i pastell och i kombination med alla träd som kantar gatorna skapas något alldeles speciellt, minst sagt.
Det kan bara inte finnas någon vackrare stad.
Bara detta hade räckt - Vinohrady och Nya stan. Men så finns ju Gamla stan med alla sina vindlande gränder. Det kryllar av turister på det stora torget och på gatorna däromkring, speciellt ner mot floden. Det är fint där också, men allra bäst är områdena precis öster och nordöst om Tynkyrkan. Ett par gathörn senare är allt tyst, gatstenarna ligger kvar sedan 1000 år tillbaka och det är stundtals omöjligt att se några tecken på att vi befinner oss på 2000-talet eller något av de senaste två-tre århundradena för den delen.
Så tar man spårvagn 22 upp längs serpentinvägen till Pragborgen. Där hittar man en egen stadsdel som är helt inringad av murar av olika slag. Därinne tornar bland annat Vituskatedralen upp sig, och efter 280 trappsteg har man en grym utsikt över staden. Väl nere på marken igen kan man strosa genom Paradisträdgårdarna nedanför murarna för att sedan ta de långa trapporna ner genom Malá Strana (Lillsidan) och dess karaktäristiska pyttesmå hus med orangea tak. En mängd mysiga gränder finns att tillgå och som i resten av staden kryllar det av genuina restauranger, butiker och pubar.
Kanske njuter man av utsikten från slottet Vyšehrad eller Letenské Sady, kanske strosar man genom den gamla judiska stadsdelen, kanske besöker man en av världens pubtätaste distrikt eller kanske sätter man sig i en park som är stängd för allmänheten på söndagar, trots att det råkar vara söndag. (Där fick jag vara i fred, och jag fattade inte varför förrän i efterhand när jag såg skylten.) Men vad man än gör är Prag ett underverk och en plats som känns ändå in i maggropen. Det är den känslan jag hade för Malmö innan jag flyttade dit, men gånger hundra. Kanske skulle jag flytta hit någon gång, eller åka hit en hel sommar eller något. Jag får helt enkelt inte nog av Prag - det är ren kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar