Igår morse vaknade jag med en aningen underlig känsla. Jag kände mig helt frisk, hade inga symptom över huvud taget, men ändå kände jag att det var något som inte var helt som det skulle. Jag gick så klart till jobbet, hade ett par lektioner och började sedan känna mig yr och illamående. Jag fick skjuts hem av min snälla kollega Petra och stapplade upp till min lägenhet där jag damp ner i min säng. Där låg jag sedan i ett par timmar, så gott som utslagen, och hoppades att jag skulle spy. Men det enda som hände var att jag blev mer och mer hängig. Jag höll på att dö av uttråkning så jag släpade mig vidare till TV-soffan och låg sedan där resten av eftermiddagen. Efter ett par timmar hade min feber stigit ganska ordentligt och jag tog två Ibumetin. Efter ytterligare en timme började jag må väldigt illa, jag blev ännu mer yr, kände att jag var på väg att svimma, och mina händer började domna av! Jag fick panik och ringde till Linda - mobilen avslagen. Mamma - mobilen avslagen. Pappa - svarade inte. Tobias - svarade men nästan omedelbart fick jag sådan panik att han ringde ambulansen medan jag gjorde samma sak. Han kom dock till 112 i Malmö eftersom han var hemma hos sina föräldrar i Båstad. Jag fick prata med en man som så lugnt som möjligt försökte få mig att förstå att anledningen till att det stack så mycket i mina händer och nu även armar var att jag hyperventilerade (pga paniken) och att det gjorde att jag inte fick tillräckligt mycket syre ut i blodet - och om jag inte började andas lugnare skulle jag förmodligen svimma. Jag tvingade mig att lugna ner mig och det blev bättre. Ingen ambulans behövdes. Däremot fortsatte jag givetvis må skitdåligt resten av dagen och varje gång jag var tvungen att gå till köket eller besöka toaletten var en stor ansträngning eftersom jag knappt orkade stå upp.
Som tur är var Linda söt nog att sticka och handla bra saker till min mage - jag hade nämligen också ont i magen. Cola, äpple, ProViva, vitt bröd. Men framför allt behöver man ju någon som tycker synd om en. Och på tal om Linda fick jag förmodligen helt skylla mig själv att jag blev sjuk eftersom jag stack ut till henne i helgen när hon också blev sjuk under ganska liknande omständigheter.
Idag har jag inte haft någon feber men jag har haft ont i magen. Åtminstone har jag kunnat vara uppe, så jag har mest suttit och spelat Guitar Hero III och sedan har Linda och Fredde varit här.
Och där kunde allt ha slutat lyckligt, om det inte var för att jag - efter 1½ dygns ofrivillig fasta (förutom en väldigt sparsam frukost i morse och det där rivna äpplet igår kväll) - tryckte i mig en fet pizza ikväll. Fantastiskt smart gjort under omständigheterna. Så nu har jag fått ont i magen igen och jag bara väntar på nästa del i den här fantastiska sagan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar