In trutina mentis dubia
fluctuant contraria
lascivus amor et pudicitia.
Sed eligo quod video,
collum iugo prebeo:
ad iugum tamen suave transeo.
Nej, jag kan knappt ett ord latin, men ett antal försök att översätta denna text har fått mig att förstå att den också kan översättas på ett antal olika sätt. Andemeningen är dock alltid densamma: en person (i detta fall en ung kvinna) sjunger om att hon vacklar mellan åtrå och blyghet men att hon väljer vad hon själv ser. Hon böjer sig för oket och accepterar dess plågsamt underbara börda. Något åt det hållet. The sweetest pain, med andra ord.
Och det kan liksom inte uttryckas bättre än så. Har alltid tyckt så och är ganska övertygad om att jag alltid kommer att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar