Jag har precis kommit hem från den årliga körresan. Den här gången var vi på Österlen, närmare bestämt Backåkra, en dryg kilometer från östra Skånes sydkust.
Jag kommer bara ihåg två tillfällen tidigare när jag har varit i Österlen: en gång när jag var för liten för att riktigt ha några ordentliga minnen från det, och en gång när jag gjorde lumpen och inte kunde uppskatta det. Men nu... helt sjukt vackert. Jag blev verkligen stum. Rullande gröna kullar och hästar överallt som kom fram och "pratade". Ljusa tallskogar med högt gräs som undervegetation. Vita stränder med finkornig sand. Jättelika öppna vidder. Det kändes som att vara på Irland trots att jag inte har varit där. Vårt vandrarhem låg precis där fälten övergick i kullar och på vägen utanför passerade så få bilar att man kunde ligga mitt på den i tio minuter utan att man hörde något annat än vinden och vågorna (trots att det alltså var över en kilometer till havet).
Nu kommer jag nog alltid drömma om att få ha en stuga där nere. Det kommer åtminstone inte bli sista gången jag åker dit. Om inte annat måste jag åka tillbaka när jag har köpt en ny kamera så att jag kan ta lite vettiga kort (de här ovanför är tagna med min skabbiga mobilkamera).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar