En studie i skräck

Det är med stor glädje jag konstaterar att skräckfilmsgenren äntligen har börjat rycka upp sig efter ett antal bedrövliga år. På 80-talet fick vi underbara filmer som Evil Dead, Poltergeist, Terror på Elm Street och The Shining, men med 90-talets intåg blev genren mer och mer utvattnad. Massor av trötta uppföljare kombinerades med saker som lät skrämmande på baksidan av omslaget men som i själva verket var skrattretande som bäst. 00-talet har hittills inte inneburit någon generell förbättring - snarare tvärtom.

Men de senaste året har någonting hänt. Åtminstone tre filmer har haft premiär som har rört om ordentligt i grytan:

• Drag me to Hell
• Antichrist
• Paranormal Activity

Drag me to Hell var Evil Dead-Sam Raimis strålande återkomst till skräckgenren. En fullkomligt klockren popcornskräckis som absolut ingen fan av genren får missa.

Lars von Trier briljerade med den visserligen gravt störda och grafiska men också väldigt obehagliga Antichrist. Det är mörkt, naturen är ond och en kvinna är ännu ondare. Inte en film för alla men mycket sevärd.

Och så Paranormal Activity. En film som givetvis lånat en hel del av The Blair Witch Project men som är mycket bättre. Under filmen (som verkligen bör ses på bio) kryper sig en obehaglig känsla in i kroppen och man får kalla kårar ett antal gånger. Jag satt nästan och hoppades att jag skulle stå ut och inte bli tvungen att lämna salongen. Riktigt lysande.

Nu undrar man med skräckblandad förtjusning: Vad är nästa steg?