Nu slutar jag på kören.
Jag har funderat över detta i höst och nu har jag kommit fram till att det inte håller längre. Om man håller på med en fritidssysselsättning måste ju själva kärnan vara att det ska vara givande och kul. Just nu uppfyller inte Blandad Konfekt någon av de kriterierna. När jag började i kören för fem-sex år sedan gjorde jag det för att jag letade efter ett ställe där jag kunde få göra något vettigt med min sång - den där sången som tidigare bara hade existerat hemma i min lägenhet eller ute i skogen. Jag hittade det i Blandad Konfekt. Visst var repertoaren inte alltid superkul men huvudfokus låg alltid på sången. Dessutom hade vi ganska kul på övningarna och körresorna var också roliga.
Sedan kom Allans Salonger. Det förändrade precis allting. Helt plötsligt skulle Blandad Konfekt bli stora och professionella. Tydligen var det också viktigt att vi skulle börja klä ut oss, sminka oss, göra en massa klädbyten, sjunga allt utantill, utföra fånig koreografi... allt med ett påklistrat och oäkta jätteleende på läpparna. När vi förra året gjorde salongerna för tredje (?) gången betalade folk... vad var det... 480 kronor för att komma och se på oss och få en trerättersmiddag, tror jag. För att de fem (!) showerna skulle bli verklighet krävdes massor och åter massor av övningar och extraövningar. Jag gillade själva showen, de där timmarna jag stod på scen och framträdde var oftast adrenalinkickar, men allt runtomkring började bli för mycket.
I år skulle vi ta en paus med salongerna och i stället köra en (notera antalet) julkonsert på Palladium. Något som i vanlig ordning ändrades och nu är det helt plötsligt tre konserter, varav en på Smålands Museum. Det är - trots att många har varit kritiska mot det - mer koreografi än någonsin och det vi får reda på är att "nu vill vi inte ha några sura miner, utan alla måste verkligen vilja det här".
Men det vill jag inte. Jag kan inte svika kören nu och hoppa av innan julkonserterna är klara eftersom andrabasstämman är allt annat än manstark. För närvarande är det bara jag och en till, men vi kommer att vara tre stycken på konserterna. Men efter jul kommer jag att lägga av, eller åtminstone ta en lång paus. Nästa år är det dags för Allans Salonger igen och it goes without saying att det denna gång ska bli ännu bättre och större än någonsin. Mer dans, fler fåniga dräkter, mer engagemang från körmedlemmarna.
Detta är något jag gör helt frivilligt varje torsdagkväll (och ofta andra dagar också - idag är det söndag och jag har varit och sjungit halva dagen, ungefär). Det har blivit dags att fråga sig själv varför. Jag tycker inte det är kul nästan alls för tillfället. Till våren funderar jag starkt på att återuppta orienteringen och kanske till och med börja träna med dem två gånger i veckan, eller kanske köra något pass på Simhallen varje torsdag. Jag tror att jag skulle få ut mer av det. Det enda tråkiga är de personer i kören som jag är bra kompis med - främst Calle, Anton och Eric. Det är kul att träffa dem varje torsdag och nu blir det inget mer med det. Men sånt är väl livet, antar jag. Andra möjligheter dyker upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar