Fattar inte hur man kan älska musik så här mycket. Jag kom precis på att om man kunde förkroppsliga sin passion för musik skulle jag gifta mig med min musiksmak och leva lycklig i all evighet.
3 maj, inte så långt borta nu. Igår avslöjades de sista artistbokningarna, och även om jag åker dit till 97 % för Kings of Convenience, 1 % för Hidden Cameras och 1 % för Hans Appelqvist finns det ju en procent till. Som nu har fyllts. Franska tjejen SoKo som spelar ukulele och som på bruten engelska sjunger/pratar om supertriviala saker och får det att låta som om hela världen håller på att gå under. Förmodligen en bagatell i längden, men just nu känns det bara totalt rätt.
Och så har jag upptäckt Beth Hirsch. Shit. Wow. Jag har ju älskat hennes sånginsats på "All I need" och "You make it easy" på Airs platta "Moon safari" i många år, men inte förrän nu har jag insett att hon faktiskt gjort en solokarriär i slutet av 90-talet och början av 00-talet också. Hennes röst är så fantastiskt skön, sammetslen men ändå kall och melankolisk. Musiken är allt från mycket lågmäld till full av electronica. Och väldigt melodisk. Kan redan nu, efter två dagars lyssning, säga att hon kommer att bli en av mina, typ, 20 favoritartister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar