Kristallsalongen
Hon stänger och öppnar dörrar
Tar i handtagen som om hon aldrig gjort något annat
Så lätt att dra dem mot sig
Dra ett streck i luften och skapa en kristallklar vägg av plexiglas
som hon nästan trycker näsan mot på andra sidan
Men lika lätt att komma ut genom en dörr
så att hon plötsligt är överallt
och spinner silvertrådar som ömt snurrar sig runt oss
drar oss närmare kanten, närmare värmen, närmare en punkt där allt ställs på sin spets
... allt medan verkligheten sakta blir mer och mer ouppnåelig
då jag stänger alla dörrar och trycker näsan mot glaset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar