tisdag 15 december 2009

Dikt #2

Rekviem till den levande

Snart tar ditt liv slut
Du vet det
Från början var du bara liten och ovetande
Du såg inget
Försökte skydda dig mot all kyla
Så kom dagen då du fick se världen
Mörk och kärv och full av alla andra som ville fram
Först brydde sig ingen
Men så började du växa och visa dig
Du hörde andra säga att du var vacker
Du kände värme och trygghet
Men ju större och mer underbar du blev
Desto mer anonym blev du också
Ditt klara, skarpa ljus lyste inte lika starkt längre
Du fogade dig

… och sen började någon prata om ett nytt mörker
Ett som ingen kunde undkomma
Du ville inte tro det
Men en dag började du blekna
Du kände att du inte hade lång tid kvar
Så du bytte färg så att du skulle få lysa en sista gång

Din svansång var mer spektakulär än någon kunde ha drömt om
Många tappade andan när de såg dig
Och ändå sörjde inte många över det som skulle komma
För de visste att du i döden skulle vara lika vacker som i livet

Så snurra, virvla, fall till marken och res dig igen
Du är ett underverk
Och snart tar ditt liv slut
Du vet det
Men vi glömmer aldrig

Inga kommentarer: