Konstgjorda öar
... att en sådan parentes
en någon så osynlig att existensen inte var känd för betraktaren
förrän efter allt var slut
... att en sådan... person...
kunde visa sig ha is lika bräcklig som sjön
där det sades adjö efter den där kvällen
... att leenden och blickar bara fanns där
under isen i sjön
... att vi sa hejdå innan vi knappt hunnit lära oss varandras namn
TÄNK
... så lätt allt kan ta slut
om det får tillräckligt mycket drivmedel
2 kommentarer:
Hamnade på din blogg av en slump och känner nu att det var det bästa som kunde hänt. Jag känner igen mig själv så mycket i dina dikter. Den här slöjan som finns mellan oss människor, att vi vill nå varandra men aldrig riktigt kommer ända fram, är så närvarande, så tydlig i dina verk.
Du påminner mig om en ung Tranströmer. Tack.
Hej Elin, vad kul att du hittade hit! Du är en av förmodligen väldigt få läsare men det känns bra att någon tar del av det jag skriver. Det mesta jag skriver låter banalt men jag kanske lyckas ibland :)
Skicka en kommentar