fredag 18 december 2009

Dikt #8

Mot horisonten!

Mot horisonten!
Fort, fort, vi måste skynda, vi måste lämna stranden
Lämna hela våra liv bakom oss
i ett neonupplyst försök att skriva historia
Låt oss se oss om en sista gång
och se hur stadens nattliga magi bjuder oss farväl
i det hysteriska ögonblicket.
Vi gör nu vad ingen gjort förut - vi är framtidens pionjärer
som utan tvekan kastar oss in i ett nytt tidevarv
En saga som aldrig berättats förut
och som vi ska ta till oss, begrunda och skapa något helt nytt av

Vårt ödes allvarliga ansikte ser på oss
där vi startar upp våra farkoster och tvekar en sista gång
Och sedan… sedan lämnar vi det som vi fram tills nu kallat verkligheten
bakom oss.
Glider bort över vattnet, mot den tydliga horisonten
och får sällskap av de sista kämpande skymningsfärgerna.
Vi ser på varandra, nickar i obarmhärtigt samförstånd
och tar ett berusande Språng

Inga kommentarer: