Det kom några snöflingor för ett par timmar sedan. Igår var det lite blötsnö när Peter och jag kom ut från badmintonhallen. Mina första tankar var/är "Coolt! Snö!" Man får vinter- och julkänslor men framför allt blir man förvånad.
Det är något som är allvarligt fel!
Det SKA vara kallt i december! Att det är runt nollan, lite isigt då och då, att folk skrapar rutor på morgonen... det är det som är default liksom! Jämfört med normaltemperaturen 1961-1990 är det ungefär som vanligt, eller till och med lite varmare. Det är alltså inte bara inbillning när man tänker tillbaka på sin barndoms vintrar (vid kusten dessutom, liksom) när det kunde vara massor av snö och då man ofta kunde åka pulka och ha snöbollskrig. Nu bor jag i Växjö och här ska det vara kalla vintrar. De flesta dagar under december-februari ska inte termometern gå över noll. Det ska vara snö, man ska kunna gå över Växjösjön, man ska kunna sticka till Tomtabacken och åka pulka praktiskt taget när som helst.
Men så är det ju inte längre. Jag vet att jag tänkte på det här för några år sedan, när man insåg att det ju faktiskt höll på att bli varmare och varmare hela tiden. "Kommer det bli standard att det är barmark på vintrarna, även här uppe på sydsvenska höglandet? Kommer man bli förvånad varje gång det snöar?" Och nu har det hänt. Min hjärna (och säkert även många andras) har mer och mer ställt in sig på att det inte längre är vintrigt på vintern. Det är riktigt tragiskt. Jag antar att vi kan tacka industrialismen och ignoranta stormakter för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar