Huvudledare på DN.se 4 februari 2012 - Lär av New York
Jag kommer ihåg när jag var i New York med familjen 1994. Pappa och jag tog en kvällspromenad från vårt hotell som låg nära Central Park South, ner mot Times Square. Någonstans på Broadway (tror jag) stod en man med ett hopfällbart bord, tre muggar och en kula. Man skulle gissa vilken mugg kulan låg under. Folk satsade pengar och hade fel varje gång. Jag och pappa stod i utkanten och hade rätt varje gång men vi satsade inget. Godtrogna som vi var började vi vifta med våra sedlar och började spela. Jag har för mig att vi vann en gång och sedan tog vi pengarna och gick därifrån. När vi hade gått en bit insåg vi att en man följde oss. Vi började gå snabbare och han gjorde detsamma. Vi började springa och han började springa. Vi fick panik och hittade en öppen jourbutik där vi sprang in och gömde oss tills vi kände oss säkra. När vi till slut gick ut var vi inte förföljda längre, men vi kände oss inte längre säkra i stan.
16 år senare återvände jag till det stora äpplet med Tobias och den här gången besökte vi en del ställen där jag nog inte hade haft större anledning att känna mig helt säker år 1994, vi promenerade genom The Ramble i Central Park, vi tog tunnelbanan långt ut i Brooklyn och vi hängde runt Times Square sent på kvällen. Hela tiden kände jag mig trygg. Brottsligheten har minskat makalöst mycket i New York, speciellt i de mest utsatta områdena. I Malmö är knappt 40 % av befolkningen första eller andra generationens invandrare och det är oundvikligt att det skapas ilska när skottlossningar och mord allt som oftast handlar om uppgörelser mellan invandrargäng. Men se på New York! Det finns ju en och annan invandrare där... :) Och det är klart att det handlar om att alla människor måste känna sig trygga, behövda och inte bortglömda. Detta samtidigt som alla som gör rätt för sig ska känna att de blir belönade för det, både ekonomiskt och trygghetsmässigt.
I Debatt i SVT 2 februari kastades det pajer från alla håll och mot alla tänkbara mål. Det är polisens fel, politikernas, invandrarnas, de rasistiska svenskarnas, "samhällets"... och det blev givetvis knappast konstruktivt. Det kanske är dags att inse att vi inte riktigt vet hur vi ska kunna börja lösa Malmös problem och istället se västerut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar