(och så en accent på e:et men det vill inte min telefon höra talas om)
Hemresan har gått mycket smidigt. Hade fönsterplats på båda flygningarna vilket var mysigt. Speciellt i sydnorge var det soligt och därmed var utsikten superb. I Växjö är det nästan helt beckmörkt vid midnatt, vilket känns skönt. Synd bara att jag har ett fönster i mitt sovrum! :)
Idag har jag kommit in i en sån där period där jag lyssnar på melankolisk pianomusik av Chopin och andra gamla mästare, samtidigt som (och kanske delvis på grund av att) jag läser "Igelkottens elegans" som jag på samma gång tycker är otroligt löjlig i sitt högtravande bullshit och vacker i sitt filosoferande. Kombinationen av dessa två, som det känns, tidlösa företeelser leder givetvis till att jag vill sitta uppkurad i en fönsterkarm under ett högt spröjsat valvfönster i en vindsvåning i en medeltida stadskärna i en europeisk storstad och vara sådär sprudlande melankoliskt lugn som jag är när regnet står som spön i backen och jag är ensam kvar på jobbet, eller när jag sitter lite lagom ofrivilligt själv i min lägenhet en fredagskväll framför en film och häller upp det första glaset rött.
Eller... när jag ska lämna en stad bakom mig där jag levt i 15 år och som jag älskar innerligt... för att ge mig in i något okänt - men ändå så rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar