Sakna Växjö - del 1 av förmodligen 1

Narniaparken.
En vinterkväll för många år sedan, när jag hade varit hemma hos mina föräldrar, gick jag från stationen till mitt korridorsrum på Sempan. Det snöade och i backen från Västergatan ner mot Spetsamossen lyste en gatlykta på en parkbänk. Jag tänkte på Narnia och den där första gången när Lucy stiger ut ur garderoben och upptäcker en ny värld. Ikväll cyklade jag förbi samma ställe på väg mot, och hem från, Camilla. Minnet vällde upp. Sakna.

Himlabacken.
Ibland tog man Hovsgatan, också kallad Himlabacken mellan Kungsgatan och Linnégatan, när man skulle hem till Pär Lagerkvist. Cyklade över kullerstenarna och drömde om den dag när Lineborgsplan skulle bli bebyggt. En gång slutade min broms att funka i nedförsbacken och jag hade ren tur som inte skadade mig allvarligt - faktiskt inte alls - när jag i hög hastighet korsade Linnégatan utan att krocka och utan att köra in i en mycket närliggande lyktstolpe. Sakna.

Pelles kiosk.
En av de ställena jag kommer att sakna mest i Växjö. Pelle (eller vad han nu egentligen heter, men det är helt oviktigt) frågade om leg ("Du arton?") de första åren men sen lärde han sig vem jag var när jag kom ner lite då och då för att köpa snus. Jag älskar dig, Pelle. Sakna.

Runes livs.
OK, det här slår faktiskt Pelle. "Runes livs är stället som man går till när man gråter, Rune får en alltid känna sig välkommen åter. Man kan köpa gammalt godis, hårt som bara fan, men ingen klagar ändå för fru Rune är så grann, yo." (mp3 finns...) Hur många gånger räddade inte Rune våra liv när vi behövde ett sexpack folla, en dosa GP eller bara en limpa hårt bröd? Kommer aldrig att glömma gången när Marcus och jag fick se alla fantastiska tändare, bland annat en som såg ut som en revolver, som Rune (eller vad han nu egentligen hette...) gömde bakom disken. Sakna!

Sivans/Stallarna.
Hur kul har vi inte haft på dessa fantastiska studentpubar? Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta så det är lika bra att jag låter bli. Sakna.

Pudas.
Oj. Pudas. Varje torsdagskväll under flera år hängde man konstant på Pudas, oavsett om man hade festat och ville kröna kvällen eller om man bara ville slippa tentaplugga och istället ta några öl. Gud vad jag kommer att sakna Pudas.

Bishop.
Kommer jag verkligen att hitta en pub i Malmö som serverar så många sorters tjeckisk öl? Har mycket svårt att tro det.

Fyllerydskogen.
Trestugespåret, elljusspåret, rådjuren, berget, gläntorna, stillheten precis intill staden. Sakna. Mycket.

Lillestad.
Har verkligen älskat mitt jobb. Har inga fler ord för detta.

Villaområdena.
Så många promenader och cykelturer i okända territorier. En gång när jag bodde på Sempan upptäckte jag en pizzeria mitt inne i ett villaområde. Det visade sig vara Venezia, ett ställe man har besökt så många gånger efter det. En annan gång tog jag en lång promenad med min dåvarande flickvän och hamnade i ett industriområde där jag inte hade den minsta aning om var jag var. En kall höstkväll vandrade jag och en annan flickvän runt bland villorna på Norr och jag har för mig att det blev en kopp varm choklad när vi kom tillbaka. Sakna.

Sömnattackerna.
Flera gånger har jag somnat på bussar från campus och vaknat upp på slutstationen i Sandsbro (Fredde och jag tog taxi tillbaka till Norr mitt i natten) eller i bussgaraget bortom Samarkand (jag fick promenera/irra tillbaka mot Seminarievägen klockan tre på natten). Det är också med varma känslor jag minns de många gånger jag somnat på Filmstaden, bland annat den där gången för galet många år sedan när jag och Marcus skulle gå på nattbio och se på "Heat". Jag somnade efter fem minuter och sov hela filmen. Marcus var lagom sur på mig efteråt. Men sällan har jag sovit så gott.

Förfesterna.
På campus, på Sempan. Och en mellanfest som kommer gå till historien som den bästa någonsin, när vi hade varit på Fredagsfestivalen och skulle återvända dit senare. Alla dansade, alla drack, världen var underbar.

Dalboängen.
Dit gick jag och solade när jag bodde på Sommarvägen. Dessa sköna sommardagar.

Utflykterna.
På min moped utforskade jag naturreservat, sjöar och skogar, de fem tysta områdena, allt det där som är så speciellt med Växjö. Sakna, sakna, sakna.

Spelkvällarna. Filmkvällarna.
Med campusfolket. Här, på campus, på Portvakten. Bättre folk finns det icke.

N64-tiden.
Fredde och jag spenderade så många kvällar i mitt korridorsrum, spelande Centre Court Tennis och International Track & Field Summer Games. Pasqua konsumerades och handflator blödde. Vilka tider.

Tentavandringarna.
På väg hem från Folkets Park på lördagförmiddagarna när jag visste att jag hade klarat tentan och att jag var absolut fri hela helgen. Jag var kung av världen.

Blandad konfekt.
Körresorna, vinet, stränderna, dansgolvet i Ydre där jag i ett Bee Gees-rus höll på att däcka den andra Fredrik, i omklädningsrummet i salongspauserna när bag-in-boxarna bara väntade på att få tömmas, Carmina Burana...

Freddarnas egen företagsamhet.
Fredde och jag gick runt på Seminarievägen och tog 20 spänn för att putsa våra fellow studenters fönster. Många valde att använda sig av våra tjänster. En annan gång byggde vi en mäktig snöborg utanför Bettans fönster. Det var tider. Eller den där iskalla vinterdagen när vi hällde ut vatten på trappan utanför huset och la ut en lapp med "Varning för halka." Och så när vi hade som mål att förfesta i alla rondeller i Växjö - något som givetvis visade sig vara en omöjlig uppgift, men vi hann med flera stycken. Vem kan förresten glömma de där gångerna när vi först eldade upp en stol uppe vid Vattentornet och sedan ett armstöd till en soffa utanför vårt hus för att få en ny soffgrupp (vilket vi också fick)? En annan höjdpunkt var när vi gick till ett tryckeri och tryckte upp mer än 2 000 reklamlappar per person med adressen till våra hemsidor. Lapparna delade vi sedan ut till intet ont anande växjöbor för att öka antalet besökare. Sakna det.

Husfesterna.
September 1999 kan det mycket väl ha varit. Vi letade upp bord och bänkar och ställde till med galna husfester utanför A:100. Musiken skrålade ut från mitt eller Freddes fönster (Pasqua Hits så klart). Tobbe fick spel och hällde vatten över alla. Allt var precis som det skulle.

Sakna!