måndag 9 juli 2012

En lång man

En trevlig afton hos Kalle på Kungsholmen är history och nu känns det fint att vi kommer träffas om några veckor igen i Blekinge. Imorgon blir det städdag här i Tyresö och sen går tåget hem framåt kvällen. Det ska bli riktigt skönt att komma tillbaka till Malmö och återgå till det vanliga livet. Ska försöka ta mig iväg till lite olika ställen den kommande veckan och inte bara sitta hemma och bokstavligt talat jäsa.

Jag håller på att bli ganska kär i den nya skivan med The Tallest Man on Earth. En väldigt konstigt grej egentligen - jag har inte alls gillat hans tidigare alster, till stor del för att jag har haft svårt för hans extremt nasala och "skräniga" (i brist på ett mycket bättre ord - ha i åtanke att klockan är ett på natten och jag är ganska dåsig) röst. På nya plattan har han lugnat ner sig och hans röst är helt plötsligt helmysig samtidigt som hans låtar är harmoniska och vackra på ett sätt som jag inte alls kan motstå. Jag känner mig ganska säker på att There's No Leaving Now kommer att hamna högt på min lista över 2012 års bästa album.

Och så Way Out West. Om det finns biljetter kvar om några dagar kommer jag förmodligen inte kunna stå emot. Hur ska jag kunna förlåta mig själv för att inte ha tagit chansen att se Kraftwerk, Bon Iver, Frank Ocean, Best Coast och alla andra? Snudd på omöjligt.

På Piren (en ny bar/restaurang vid vattnet på nordvästra Kungsholmen) spelade de Homesick med Kings of Convenience ikväll. Det blev plötsligt varmt, tryggt och melankoliskt och jag kastade ett antal mentala slängkyssar till personen som valde musiken. Det är världens bästa band och jag tror jag kommer att säga det när jag dör.

... I can't stop listening to the sound
of two soft voices
blended in perfection
from the reels of this record that I found.

... a song for someone who needs somewhere
to long for.

Inga kommentarer: