Skitdag

Min strålande dag: (Nu ska jag göra precis det jag borde undvika.)

Vaknade 8.06 i morse. Hade försovit mig med mer än en timme. Min första lektion skulle börja 8.10. Jättekul att slänga i sig två mackor samtidigt som man klär på sig och borstar tänderna, ungefär. Jättekul att stresscykla till jobbet i blötsnö och komma 20 minuter för sent. Som tur är har jag förstående elever.

Jobbade non stop till 19.00.

Kom hem och hade fått en oväntad räkning på över 800 fucking kr. Bland annat en elräkning som jag tycker känns ologisk med tanke på att en del av den var för samma sak som en annan räkning som kom igår. Så i morgon (eller den dagen jag inte jobbar så länge att kundtjänst hinner stänga) måste jag ringa och krångla med det.

Sedan fick jag ett mail från en förälder som var allt annat än nöjd. Förmodligen med all rätt dessutom. Imorgon måste jag försöka komma på ett bra svar och förklara mig. Men hur försvarar man sig när man vet att man har fel? "Förlåt, jag har varit en dålig lärare och jag ska genast skärpa mig"? Nej, för det kommer jag inte. Jo, om jag får en tjänst på 200 % så att jag kan börja följa det som faktiskt står i våra läro- och kursplaner i stället för att konstant försöka glida på ett bananskal.

Imorgon är det dags för ett SO-prov som jag i all hast fick slänga ihop på min lunchtid och min enda korta planeringstid. Innan veckan är slut bör jag ha rättat alla 32 proven (gånger två sidor fulla med text), satt omdömen i SO, satt omdömen i svenska, skrivit åtgärdsprogram till femmor och sexor som inte uppnår målen i de olika ämnena, gjort schema över samtalstider och skickat ut dem, kommit en bit på sexornas IUP... och så är det två EVK på varsin timme inbokade på torsdag, på min och min kollegas enda egentliga gemensamma planeringstid efter lektionerna är slut för dagen.

Just det ja, sedan ska jag komma hem, tänka hakuna matata, don't worry be happy, no one cares what you think anyway.

EN bra sak har hänt idag: Vi var på ett trevligt studiebesök i Domkyrkan och jag frågade, helt utan förhopningar, om det var möjligt att gå upp i tornet. Det slutade med att vi gå upp till sjätte våningen, gå på smala träbroar ovanför kyrkans takvalv och lite sånt. Jag älskar att gå upp i kyrktorn och jag länge önskat hur långt upp man kan komma i Domkyrkan. Upp i själva spirorna verkar inte möjligt men tydligen fanns det en våning till som inte kunde få tillgång till idag. Men jag är helnöjd ändå.

Så tack Svenska Kyrkan - you made my day! Om the powers that be skulle kunna tänka sig att hjälpa mig lite även utanför kyrkans murar kanske jag inte skulle dissa kristendomen helt. Show me the miracles!