Så här vackert (klicka på rubriken om du vill höra) lät det väl inte riktigt när vi och några andra körer och Växjö Symfoniorkester framförde Carmina Burana i höstas, men det var ganska fint då också. På två minuter förmedlas ett av livets kanske mest centrala tema; den underbara smärtan. In trutina är bara en liten del av hela verket och sjungs, till skillnad från majoriteten av de övriga styckena, av en solosopran.
Här är originaltexten (nedtecknad på ett bayerskt kloster runt år 1230 och återfunnen år 1803) på latin:
In trutina mentis dubia
fluctuant contraria
lascivus amor et pudicitia.
Sed eligo quod video,
collum iugo prebeo:
ad iugum tamen suave transeo.
Om du inte kan latin (vilket jag verkligen inte kan heller) kommer här den engelska översättningen:
In the wavering balance of my feelings
set against each other
lascivious love and modesty.
But I choose what I see,
and submit my neck to the yoke;
I yield to the sweet yoke.
En annan variant av översättningen ser ut så här:
In my own wavering balance
Desire fluctuates with modesty
But I choose what I see
I bow my neck to the yoke
For the burden is sweeter after all
And so I take it upon me
Här är ett försök till svensk översättning, inte gjort av mig. Jag tycker inte den stämmer riktigt så jag har ändrat något ord här och var... :)
På själens tvekande våg
ligger två motsatser:
den yra kärleken och blygsamheten.
Men jag väljer vad jag ska se
jag böjer min hals för oket,
men det är ett ljuvt ok som läggs därpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar