Sång till rymderna
När hela världen faller ner på mig
Och allt äter upp mig inifrån
Då sjunger någon en sång till änglarna
Och förebådar min undergång
Min värld är vacker
Och dom skummande vågorna rullar in
Mot en strand fylld av snäckor som krasar under fötterna
Solen brinner som en febrig regnbåge
Och hästarna betar på den flimrigt gröna ängen
Någonstans långt in är det tyst och svalt
Och en ödesmättad stämning lägger sig som ett lock på tillvaron
Min ande flyter runt längs de ovalformade väggarna
Och nynnar på en sång
Som tidigare hörts i barnens förhoppningsfulla framtidsdrömmar
Du är min sköld och jag är min klippa
Erosion kan tära på mig men aldrig krossa mig i grunden
Jag är den jag är
Och jag älskar mig själv mer än allt annat
Drömmar av silver tränger igenom mitt hårda skal
Och följer mig när jag börjar falla
Men snart ska jag hitta stigen tillbaka mot ljuset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar