Hanna Ljungberg kan inte åka ut ju! Ååå... blev jag besviken. Bara för att hon är dålig på att kasta pil och för att hon blev utmobbad i spikandet och för att hon valde fel motståndare i nattduellen så... ja ja, OK då. Hon var väl sämst idag då. Men totalt sett är hon och Stenis överlägsna. Me no like! Men ännu en vecka fick jag njuta lite av musikvalet - i det här programmet spelades både Belle & Sebastian och Oskar Linnros. Tack för det, SVT!
Som jag skrev igår är det verkligen osäkert vad som händer framöver. Jag har sökt jobb i olika städer, på olika skolor... och allt skulle kunna sluta med att jag blir kvar i Växjö och allt rullar på. Trygghet, ett bra jobb, bra lägenhet... whatever, men också ett rätt ordentligt antiklimax. Och får jag ett jobb någon annanstans kan det bli i en stad jag antingen faller handlöst för eller vantrivs i, eller kan det bli på en skola där jag längtar efter att gå till jobbet varje dag eller hatar allt och alla. Eller också blir allting mittemellan. Det här resonemanget kan tas hur långt som helst och det låter säkert helt meningslöst, men min poäng är att jag känner mig som på ett gungfly. Jag vippar på en bräda, jag spelar på rött/svart i roulette - och just när det gäller såna här grundläggande trygghetssaker i mitt liv tror jag knappt jag varit med om nåt liknande sedan... sedan jag flyttade hemifrån! Då skulle jag också bryta upp, starta ett helt nytt liv... men nu har det gått många år sen dess.
Men det är dags nu.
Hur många risker har jag tagit i mitt liv egentligen? Man kan inte bara glida på en våg hur länge som helst. Nu kom jag att tänka på en gång när jag inte gjorde det som min inre röst sa till mig. Resultatet blev att något som kunde ha gjort många saker annorlunda aldrig hände. Det hade inget med jobb att göra men principen är densamma. Vem vill sitta som gammal och ångra att man inte tog fler risker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar