Säg det i toner #17

och där ovanför Tobak & Spel bodde Tommy och hans mamma / hon var den vackraste mamma jag sett / hon hade smink och inget hår under armarna / och hon spelade Rod Stewart för oss / och lät oss smaka cigaretter / och männen som kom och gick där / jag minns hur de vek med blicken

det var en Aspudden-sommar / barndomens allra sista sommar / se upp för dörrarna, dörrarna stängs / vi rusade framåt genom tunnlarna / framåt

Tomas Andersson Wij - Tommy och hans mamma - 2004
Lyssna i Spotify

Jag kan inte precis säga att jag växte upp bland höghusen i en stockholmsförort i slutet av 70- och början av 80-talet. Jag hade inte en mamma med "män som kom och gick" och lät mig smaka cigaretter. Men den här sången talar till mig på nåt speciellt sätt ändå. Förmodligen på grund av det där gyllene skimret som man lätt lägger över sin barndom. Det är lätt att få för sig att allt var så lätt och bekymmerslöst. Och så "barndomens allra sista sommar" och dörrar som stängdes. Jag kan komma med hundra anledningar till varför det är bättre att vara barn än vuxen, men också lika många som bevisar motsatsen. Det enda jag är säker på att perioden däremellan i mångt och mycket kan sammanfattas med ett ord: förfall.