Blir både irriterad och fascinerad över hur jag funkar när jag har sprungit långt. Idag sprang jag över en mil för första gången för säsongen - 15 km blev det. Det kändes tungt från första steget av någon anledning men jag tog mig igenom det och på nåt jävla sätt ska jag nog ta mig runt Göteborgsvarvet i år också. Men precis som efter själva Varvet för två år sedan föll jag mer eller mindre i koma framåt sen eftermiddag. Jag är inte överdrivet trött rent fysiskt men jag blir riktigt jävla sömnig. Dock kan jag inte sova. Detta medför att jag lägger mig på soffan och bara totaldåsar i en timme eller mer, helt oförmögen att göra någonting eller ens tänka en vettig tanke. Oh well.
Grillning på Tufvanängen ikväll, riktigt trevligt. Hundratals människor, bra musik, trevligt sällskap. Pallade dock inte gå ut ikväll av förklarliga anledningar. Ska bli riktigt skönt att gå in i sömn nu. Tänk att få somna i en säng under stjärnorna på ängarna i Númenor, back in the day, by the way.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar