Att vandra från Strøget till Nørreports tåg- och tunnelbanestation är nästan som att vara i Prag. Och det krävs ganska mycket för att jag ska förlora mig så till den grad att jag ska medge något sådant. En ensam fiolspelare och ringlande mörka gränder med vackra gamla husfasader med upplysta fönster här och där... nästan för mycket för en hopplös romantiker. Självklart vill jag nu flytta till Köpenhamn. Men Malmö kommer duga fint.
Jag valde Danmark idag, delvis för att undvika kräksjuka, delvis för att få se elitpingis från första (och enda) bänk. Blev därefter av nästan okänd anledning bjuden på middag på fin restaurang på Strøget av fram till idag okända människor, hittade efter detta en öppen 7-Eleven och sitter nu med ett sexpack Tuborg som ska delas med Bobby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar